PMS-Ellie is Back!

Hua, fast att jag ännu inte har fått min mens tillbaka, så har jag tydliga PMS känningar :( .

Har varit så irriterad idag, och har helt enkelt inte lust med någonting. Vet inte om fler av er därute, brukar uppleva samma sak ibland (hoppas det, annars lider jag av allvarliga problem), men jobbigt är bara förnamnet!!

Det började med att Alex återigen, sätter sig på tvären, för någon skitsak. Han letar fram något att tjura över, och väntar bara på det rätta tillfället att motarbeta sin gamla kära mor. Det slår aldrig fel, och jag är verkligen superless på hans buttra stil, gnäll och grin. Jämnt! Varje dag! Dom stunder, när han inte tjurar är så få och så sällsynta...jesus.

Hur som helst, så bryter han ihop precis när vi är påväg ut genom dörren, för att gå till dagis. Jag minns faktiskt inte ens vad det var, men jag blir tvärarg! Argare än vanligt! Det fanns helt enkelt varken tålamod, eller pedagiskt lirk att gräva fram denna gång. Jag mulnar, skäller och tar mig till dagis som en gestapo. Raka ben, dimmig blick och hastigt tempo. Den som inte hinner med...ja, den får helt enkel stanna kvar på trottoaren, och bli upphämtad vid tre-snåret på eftermiddagen!

Nu börjar Isabel, hon har släpat med sig ett glittrigt paljettförsett block med tillhörande penna, fast hon inte får. Inga leksaker, what soo ever, till dagis. Inte bara mitt eget smått sadistiska påhitt, utan även något som personalen på dagis satt upp som regel.

Sedan vill inte Alex att jag ska gå, när jag tillslut lyckats ta oss in på Snigeln. Vanessa har blivit kvar, sovandes i vagnen utanför. Försöker desperat att skynda på Isabel, genom att få henna att gå upp så länge, till sin avdelning, för att börja ta av sig sina kläder. Men icke! Det är tydligen motarbetandets Dag, denna grådaskiga dag.

Lirk, lirk med Alex. Svett, svett..tillslut så..nu upp en våning, in på Grodan. Isabel bryter ihop, vill haaaa siiiin teckniiing, som hon lämnat i vagnen med Vanessa. Vet att ingen teckning finns där, men hon lyssnar inte. Jag vet att det hela är en grej, ett påhitt, men det kan jag ju inte säga, då blir det ännu värre. Lyckas efter en bra stund lugna henne..nu kokar jag inombords och är bara så trött på hela skiten!

Kommer ut genom dörren, ringer Jimmy och vrååålar: " Det här var sista gången! Nu börjar jag att jobba, så kan du vara hemma och vara pappaledig och ta hand om det här". "Jag vill inte". (Jag vill inte rensa jordgubbar!! Typ som Annika i Pippi på rymmen, lät jag).

Dundrade iväg mot Aerobicsen, och tänkte för en stund hoppa över alltihop, men lyckades tvinga mig in där. Tårarna låg hela tiden och lurade bakom ögonlocken, och många gånger flög tanken genom skallen, att helt enkelt bara dra. Stod i alla fall ut, och denna gång kunde jag nästan ha smygnypt Vanessa så att hon kunde ge mig lite andrum. Ungen sover som vanligt, medan de andra mammorna få sitta och amma, gå runt och vyscha etc. Ingen lagkänsla alls hos det där barnet. Förstår inte vad jag har gjort för fel, och speciellt inte denna underbara strålande skitdag!

Så nu har jag bloggtjurat färdigt och inte ens en bild lyckas jag få upp idag. I morgon är en annan daaaaag!

Kram ändå!