Mitt Vardagsrum: Redo att lyfta

Ha, ha..har precis läst Pernilla Wahlgrens blogg, och jag skrattade gott vill jag lova!! Efter en

uppskrapad bil, en stackars svettig kollega springandes på motorvägen och soppatorsk..så hann dom med planet till Luleå och allt slutade lyckligt. Snacka om att jag känner igen mig!!

Vill nu inte med detta, skrämma iväg vårt kära resesällskap (ber er därför sluta läsa dagens inlägg bums, och klicka er vidare så länge...).

Första gången var jag på väg hem från Sevilla i Spanien, efter några sköna sommarlovsveckor. Mina föräldrar och en kompis till mig, hade flugit ned senare än jag, och skulle även åka hem med ett annat plan.

Hur som helst skulle det vara Expoutställning i Sevilla det här året, och hela stan var i ett fullkomligt kaos! En kusin till mig, skulle köra oss (mamma och pappa skulle följa med, för att se till att jag kom på planet), och vi var faktiskt ute i god tid. När vi kommit in i stadskärnan, blev det tvärstopp. Det var byggnadsställningar överallt, köerna ringlade sig milslånga! Vi kom ingenstans!! Oj, oj..min kusin svor långa haranger på spanska och pappa var i upplösningstillstånd. När vi kom fram stod planet fortfarande på backen, men de vägrade att låta mig kliva ombord. Så vi fick skrapa ihop alla pengar vi hade (det här var innan kontokortstider och euro, utan det var cash och pesetas som gällde), och köpa en ny biljett, till en senare avgång.

Nästa gång, var jag och två tjejkompisar, på väg till Sanlucar de Barrameda, där släkten bor. Vi hade fått tag i superbilliga flygbiljetter, som innebar att vi skulle mellanlanda i Albufeira eller om det var Ayamonte, hur som helst var det i Portugal vi hamnat. Där skulle vi sedan fortsätta med buss den sista sträckan. Istället för att kolla in när denna buss skulle

avgå, sätter vi oss glada i hågen och naturligtvis hungriga som tusan, på en mysig taverna och....äter lite. Detta med den påföljd att vi så klart missar bussen, sista bussen för dagen, och får ta tåget till Sevilla istället, där en vänlig släkting får hämta upp oss!! Vi snackar många mil, för att hämta upp dessa hungriga ungdomar:-D.
Strandpromenaden i Sanlucar de Barrameda

Så blev Ellie vuxen, och man kan tycka att hon nu lärt sig...men icke. Denna gång befinner en föredetta pojkvän på resa genom Thailand och Malaysia. Hela resan flyter på utan vidare missöden. Glömmer tom min väska utanför en affär på Koh Samui, och när jag efter någon timme kommer tillbaka så står väskan kvar!! Vi åker nattbåt, och får ha väskorna som huvudkudde (liggandes på golvet),

för att inte riskera att bli bestulna, men så..sista dagen på semestern. Vi står på flygplatsen i Kuala Lumpur och ska checka in. Biljetterna är borta! Vi vänder ut och in på allt, men katastrofen är ett faktum! Vi missar så klart det planet..hm..och får ta in på ett lushotell i China Town i tre dagar, innan vi lyckas få plats på ett nytt plan hem till kära Svedala. Koh Samui

Kuala Lumpur

Ellie blir så tillsammans med Jimmy, och han litar glatt ovetandes, på att Ellie nog har koll på läget. Så efter en mycket mysig kväll, på en restaurang i Marmaris, beger vi oss tillbaka till hotellet. Oj, oj..i receptionen väntar tre stycken meddelanden från vår reseledare! Vi måste ögonblickligen bege oss till flygplatsen!! Planet som ska ta oss hem, är snart på väg att lyfta. Va? Idag? Nu? Det är väl i morgon som vi ska åka hem? Men icke, vi hade tagit fel på dag och nu hade vi brottom.

Vi slängde bokstavligt talat ned allt på hotellrummet i resväskorna, och detta på tio minuter. Det som sedan inte fick plats, fick bli kvar. In i en taxi och iväg. Vill lova att reseledarna bokstavligt

talat drog in oss på flygplatsen, ryckte väskorna ur händerna på oss och puttade in oss genom incheckningen!!