Hur ska man hantera en situation, där ens barn hamnat utanför eller kanske rentav är ett barn som är dum mot andra? För jag tror att det är oerhört viktigt att även syna sina egna sömmar. Mitt barn får inte vara med de andra barnen och leka. Beror det på att de andra barnen? Eller är det mitt barn, som på något sätt gör att de andra barnen inte vill ha henne/honom med i leken?
Många föräldrar ser inte sina egna barns fel och brister, vilket kan resultera i katastrof för det egna barnet. Man skyddar sitt barn till varje pris, men man löser inte själva kärnproblemet. Varför får inte mitt barn vara med och leka? Jaha, han brukar slå dom andra. Hm..ok. Varför slåss han?
Ibland är det dock så att ens barn faktiskt inte gjort något alls, för att förtjäna utanförskap eller andra elakheter. Barn kan vara elaka. De förstår oftast inte konsekvenserna. Här måste vuxna markera supertydligt vad som är rätt och fel. Hur man får bete sig, vad man får göra och vad som händer om man gör si eller så. Föräldrar (eller andra vuxna för den delen), som lite generat ler åt sitt barns uppförande och försöker sopa händelsen under mattan, ogillar jag skarpt.
Om den föräldern nu blir generad, för att barnet gjorde galet, är det inte ännu mer genant att inte agera?
Jag har själv barn som i perioder tillhört båda lägren. De har funnits social begåvning, svårigheter med konflikthantering, mobbning, popularitet, utanförskap och ledarskap. Att vara en förälder som agerar när mitt barn gör dumheter är superlätt för mig, men hur fasen agerar man när ens barn inte förtjänar situationen?
Det blev en jätte mysig fredagskväll, med mat, lek, bad och Let´s Dance!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar