Jag fixar käk idag, älskling! Så tvättar du bilen?

Ok, nu är jag ute på hal is. Alla tycker olika i frågan och innan ni börjar kasta tomater (eller omvända smileys genom cyberspace), så hoppas jag att ni bara klickar er vidare till någon annans blogg istället, och låter mig tycka som jag tycker.

Att det skall vara lika lön, samma möjlighet till högre befattning etc, ser jag som en självklarhet. Skulle vi tjejer, inte dra ned varandra så ofta, utan i stället uppmuntra varandra mer till framgång, så skulle vi se fler kvinnliga chefer, helt klart! Men nu var det inte riktigt det jag tänkte på.

Jag tänker på allt det här tjaffsandet gällande män som inte hjälper till hemma. Förhållanden som inte är 100% jämnställda, där man inte delar lika på allt och bara för att det är så, så ses kvinnan som ett offer. Vissa tjejer vill inte ha det 100% jämnställt. Jag är en sådan och jag ska berätta varför. Dessutom vill jag inte att kvinna/mans rollerna ska suddas ut för mycket. Vi måste värdesätta olikheterna mer och inte få ihop alla i samma jämnställda sörja av könslösa.

Men jag ska berätta varför jag inte vill dela lika rakt av. Det är inte många av mina tjejkompisar som studsar upp och ned av glädje, när det är dags att byta däck på bilen, oljepannan har gått sönder mitt i natten, det ska bäras astunga byråer när det är dags för en flytt osv, osv.. Då tycker dom att det är skönt med en pojkvän, sambo, make som tar tag i det. Eller när han går och ser efter vem det är som lirkar upp låset på ytterdörren mitt i natten. Eller går ut i snöstorm kl 05.00, och skottar trappen, så att man slipper plöja sig igenom snödrivorna det första man gör på morgonen.

Jag och min man har en sådan deal. Rätt eller fel, men det passar oss. Jag tar i större utsträckning hand om städning, matlagning och tvättning än vad han gör. Det betyder inte att han aldrig hjälper till, utan bara att jag gör det mer/oftare än han. Jag byter aldrig däck på bilen, fixar med värmepannor eller trasiga skorstenar. Visst händer det att jag besiktigar bilen, bär de tyngsta väskorna på Arlanda (nej förresten..), skottar snö eller klipper gräsmattan, men för det mesta är det Jimmy som gör det. Är det brist på jämnställdhet, förlegad uppdelning av sysslor eller är det kvinnoförnedrande? Gör jag inte detta för att jag inte kan, inte förstår, inte är stark nog? Skitsnack! Jag gör det för att jag inte vill, det vill han. Om han då gör lite mer av dessa saker...ja men, då kan väl jag ta hand om städning och tvättning lite oftare än vad han gör?

Det finns så klart förhållanden där man trivs med att båda gör precis lika mycket, av samma saker. Man delar på allt. Vissa trivs nog jätte bra med det och andra irriterar sig, den andra gör inte riktigt lika mycket. Ja, ja..bara man är överens och ingen behöver dra ett större lass..

Jag blir faktiskt ibland riktigt less på det här förbaskade jämnställdhetsnacket. Eller kommentarer från vissa kvinnor (när jag tex suckar och säger hur jag stressade till dagis för att jag varit och storhandlat innan); "Herre Gud, du får väl säga till Jimmy". Är det någonsin någon man som kläcker något liknande, när Jimmy står där ute i minusgrader och byter till vinterdäck på båda bilarna? Ska det vara 100 % jämnställdhet och 50/50 på allt, ja då får väl jag lov att bege mig ut där i snålblåsten, vare sig jag vill det, eller inte!