Hej & God kväll!

En dag slutar med en kväll, så varför inte sluta min blogg med en kväll? En helt vanlig kväll i mamma Ellies liv.

Om bara ett par veckor fyller min blogg 1 år. Hipp hipp hurra i förskott! Kan inte fatta att det redan har gått ett år, och vad mycket som har hänt, det är ju inte klokt.

Fast nu avslutar jag här, och går vidare med mina tokigheter, ledsamheter och skojigheter utanför bloggens sfär. Jag känner, att min tid och mitt hjärta, inte finns här längre. Då är det bättre att avsluta.

Jag vill tacka er som orkat läsa, gett mig kommentarer och bara funnits där ute helt enkelt. Skit kul har det varit!! Tack, tack, tack alla rara söta ni för att ni finns! Om ni orkar, kanske inte har något bättre för er eller bara är nyfikna...här kommer några tillbakablickar. Puss & Kram på er alla bloggisar!

• Lussa med lussebulla
• Alla goa ting...är fyra
• SHN-kuren Dag 1
• Smalburgare
• Bamse kommer...blir lite sen bara
• Tack
• Martyrmamman
• Maximusar och skitsnoppar
• Sex små sniglar
• En solstråle, en klarblå himmel och ett åskmoln

Vilken räddning! Förra året gick mina föräldrar bort. Jag började att blogga. Det är jag glad för.

En värld full av överaskningar

Vilken riktig mysdag det blev! Ja, om man bortser ifrån morgonens storhandling på Willy´s förstås Annars har jag gosat med Vanessa, varit lite i butiken, gosat med alla tre smårussin och bara varit. Faktiskt väldigt skönt. Så mitt nya (haha..jag vet att jag sagt det förut!) motto är: "Skjut inte upp något till morgondagen som du kan skjuta upp till i övermorgon."

Kan meddela er, som känner er lite oroliga för hur ni ska må efter vaccineringen, att jag och mina barn mår prima! Visst armen ömmar, man har lite ont i kroppen fast annars tycker inte jag att det var något att hetsa upp sig över. Fast alla reagerar olika, vissa får feber, andra får jätte ont i armen osv...Fast det kanske känns skönt att veta, att man kan må alldeles utmärkt också?!

Vanessa travar ju omkring nu förtiden och det är väldigt kul att följa denna lilla människa när hon utforskar världen. Härom dagen promenerade hon själv, halva vägen till parken. Hon tittade på löven som låg vid hennes fötter, hon följde efter en katt som strök längst med tomthäckarna, och stod som paralyserad vid åsynen av brevbäraren som körde fram och tillbaka på sin moped till brevlådorna (vart tog den hederliga gamla cykeln vägen undrar jag!?).

Hur som helst, är det en aktiv tid. Den mest aktiva i en människas liv skulle jag vilja påstå. Så småningom kan barnet sitta och aktivera sig med något lite längre stunder. De lär sig rita, titta på Teletubbies (hua!) och klippa, klistra och tejpa. En dryga ett-åring utforskar all sin vakna tid. Överallt ska de vara. Det ska klättras, krypas in i saker, rivas ut grejer, plockas ned, plockas i och plockas ur. Det ska undersökas konstant.

Hur mycket papper finns det egentligen på en toarulle? Vad händer om jag kastar saker i toaletten? Får jag plats inuti det där skåpet eller i den där lådan? Vad finns det för kul att smaka på i soptunnan? Titta, det blir mörkt när jag slänger ett par kalsonger över huvudet!

Ja...världen är full av överraskningar!

Vem kommer inte minnas vintern 09/10 som grissjukans vinter??

Är faktiskt lite trött på allt tjat om svininfluensa, vaccinets vara eller icke vara och all skrämselpropaganda som serveras till frukost varje morgon.

Har från att vara för vaccinering, till emot, till att åter vara för. Fast jag måste säga att jag tycker att det är högst individuellt om man verkligen ska göra det eller inte.

Jag har idag släpat med mig hela barnaskaran för en första dos, och åtminstone 3 av oss fick den. Att Vanessa inte skulle få någon, det visste jag ju. Fast jag hade nog velat att Kevin skulle få den, han som har astma och alltså tillhör riskgruppen. Tyvärr fick han ingen denna gång. Han har känt sig väldigt risig ett par dagar, och eventuellt har han feber av och till. De rekommenderar inte att man tar den om man är sjuk, så risken finns nu att han redan har eländet! Suck...bara hålla koll på honom alltså.

Isabel och Alex var givna. De är små, har inte hunnit bygga upp något superförsvar på den här eländiga sjukan, så det känns onödigt att de ska behöva genomlida den.

Jag själv är inte rädd för att få denna grissjuka. Visst skulle jag säkert ligga däckad ett tag, fast jag anser att det bästa är att rida ut så många stormar det går, så bygger kroppen själv upp det försvar man behöver. Fast...då kommer vi till min lilla smurf. Jag kommer ju självklart inte att kunna skydda henne från att få sjukdomen utifrån. Hon följer ju med in i affärer, in på dagis, träffar andra människor osv, fast om vi i familjen får den...då är det ju nästan hundra att hon blir smittad. Hur kommer en sådan liten att klara det? Blir osäker. Därför har jag vaccinerat mig. Problemet är nu att få de återstående två att också göra det, annars var det kanske lite i onödan?

På tal om svin, så har barnen tydligen fått suuupergod mat på dagis idag. "Kaspler med kokt potatis och vit sås". Finns den med i rutiga kokboken? ;-D

Klicka på den här..är lite smågullig..

Hallaballo för en småbarnsmor

Lite galet mycket är det just nu måste jag erkänna. Fast roligt har jag!!

Det är full hallaballo med butiken, som ni säkert listat ut. Så förutom att man måste ställa klockan på 06.00, för att hinna måla skäggstubb och blödande ärr på det ena barnet, och svarta läppar och lila hår på det andra (halloweenparty...alltså ingenting jag bara älskar att göra till vardags), så ska det inhandlas varor till butiken, byggas hemsida, designas logga och tecknas avtal med elbolag, försäkringsbolag, teleoperatörer och Fan och hans moster. :-D

Var och snokade lite hos en konkurrent också...fast jag blev inte imponerad. Vanessa var nämligen på ett strålande busfrö humör, och vägrade vara uppe i famnen. Rev och slet bland hyllorna, och kastade sig och protesterade vilt när jag bar upp henne. Tydligen inte så populärt hos ägarinnan haha...eller så tyckte hon inte om barn, vad vet jag? Hos mig kommer inte detta problem att uppstå.

Nix...det finns lösningar för allt här i världen, och att tro att man får någonting sålt, till en stressad, svettig och lite halvt irriterad småbarnsmamma...tror inte det va. Ja det skulle vara lugnande i någon form, eller pappersnäsdukar i storpack för alla ilskna tårar möjligen. Kanske en munkavel och tvångströja till barnet, eller varför inte till den panikslagna mamman?

Fast annars börjar det sätta sig, logistiken börjar hamna på plats, så nu ska jag bara få min kära make till att restaurera lokalen också. Ni kommer väl på den stora öppningsdagen? Jag menar..även om ni inte har en susning om vad sjutton denna butik ska innehålla, så vore det ju kul att ses. Inte sant?

P.s Utan att skriva några googlingsbara ord, så behöver jag lite hjälp av er. Om ni känner någon som har lite större barn 6-10år, och som har garderoben full av sådant de inte längre vill ha..give them my number. Please?

Tjingeling pling så länge!

Pärplattepärlor tycker inte näsor om.

Denna dag började fantastiskt, hade en halvlek som inte var någon barnlek, och slutade med att vara fantastisk.

Vi skulle vara på dagis redan en halvtimme tidigare än vanligt, då det var dags för utveckligssamtal rörande Isabel. Vi kom dit utan en enda sur min, en enda fälld tår eller kommentar med för hög decibel.

Det var idel beröm för min fantastiska dotter, vilket jag naturligtvis är mycket stolt över! Isabel är faktiskt "Tjejen hela dagen", som mamma brukade säga om man gjorde bra ifrån sig. (Det fungerar naturligtvis lika bra med "Grabben hela dagen", hehe...)

Jag har sagt det förut, och vissa kanske tror att jag favoriserar, eller något. Det handlar inte alls om något sådant, utan hon är nästan alltid glad, nyfiken, tålmodig, kreativ, konstnärlig, talangfull och en väldigt bra kompis. Det ska hon ha kredit för. Punkt! Alla har även sämre sidor, självfallet även hon...fast jag looovar..det är inte ofta som hon visar dem.

Så när jag kommer ut från förskolan, regnar det och Vanessa har somnat av allt pratande. Vissa pedagoger är duktigare än andra, på att prata ihjäl en..:-D Och vad sitter fastklämt under vindrutetorkarna på framrutan, joooo ett litet litet brev, med så stora stora ord!

Jag blev så glad att jag fick en miljon kilo med nya krafter. Skyndade mig därför att stryka Isabels färdiga pärlplatta (kolla in tålamodet som ligger bakom den!), vilket jag lovat i flera dagar.

Sedan fortsatte det med ett möte med en blivande kund (hoppas att du ser hur djupt jag bockar och niger nu:), och en tur till svärmor.

På eftermiddagen vände de roligas vindar en aning, och min älskade lilla skruttgubbe, lyckas peta in två stycken pärlplattepärlor i näsan. Aj! Pärlorna skadade förmodligen den tunna innerväggen, och blodet formligen sprutade ur näsan på honom. Han blev rädd, storasyster blev rädd och även deras mor (fast det kunde jag ju inte låtsas om). Den ena lyckades han få ut själv, den andra frästes ut efter en stund. Inte kul. Fadern i familjen har nu "förbjudit" pärlplattor i huset. Hm..även det ett tecken på rädsla, förmodar jag?

Efter total dramatik, fortsatte dagen sedan i ett totalt lugn, där alla var snälla mot varandra, och mot sina näsor. Den slutade faktiskt i en stor hög, bestående av FYRA barn i en kärleksfull brottar lek. Haha..det var en syn för gudarna. Stora 1,90m Kevin, lilla 80cm Vanessa och så två sprattelgubbar däremellan!!

Nu är den stora ute på höstlovsgalej, de små sover och den rara lilla mamman :-D, ska läsa sin nya bok!!!

Ett skepp kommer lastat. Med vad då? En salig röra!

Så har en hel helg förflutit. Den kom rusandes i expertfart, och dundrade förbi utan jag hann med. Det som är skönt är att veckan går lika fort, så snart är det fredag igen mina kära bloggarvänner!!

Så vad har hänt hos familjen hullerombuller, sedan sist? Nja...i lördags åkte vi till Butiken. Väl inne, så trampade någon på en ganska stor mina (inga namn nämnda), som resulterade i totalt psykbryt för en liten kille, en jätte arg pappa och en mamma som tog hela familjen (och alla tillhörande jackor), under armen och stegade ut ur Butiken snabbt som sjutton igen.

Grrr..Undrar om det passar sig att ha en "Barn & Pappor Ej Tillåtna - skylt på dörren? Undrar om det skulle fungera? Ska fundera på den...

Hur som helst, var jag så arg, så jag tog mina döttrar med mig på tjejlunch och lät den manliga delen stanna hemma med sina överkokta makaroner och Mamma Scans köttbullar. Ha!

Lördagskvällen blev dock väldigt lugn och harmonisk, faktiskt till och med riktigt mysig. :-D

På söndagen var vi duktiga med att ställa tillbaka klockan, precis som sig bör så här års. När det väl var gjort, glömde vi helt bort allt vad vintertid heter, började laga Boef Bourgignon och hamnade vid middagsbordet som vanligt, vid halv sex..fasen också...halv fem!!

Jag och Jimmy fick lite panik av all överflödig tid, som helt plötsligt, stod oss till förfogande (sådant är man ju inte direkt van vid). Så vi knallade helt sonika ut i ett becksvart höstlandskap, vilket faktiskt var kanonkul! Ungarna hade roligt, vi kunda prata i lugn och ro och ja Bella blir ju alltid överlycklig, när det nalkas promenad!!

P.s Orkar inte riktigt med det där med middagstipset. Förslag på hur jag ska leva upp till min slogan, på ett lite lättare sätt? :-D

Någon hade skrivit så här på vår nya skylt. Hm..vem kan det vara tro?

Shopping på hög nivå

Idag fick jag ett ryck. Jag behövde lite uppmuntran kände jag, och det i form utav lite nya kläder!

Sagt och gjort. Släpar med mig en supersnorig liten sessa, och plöjer igenom hela shoppingcentrumet. Jag skojar inte, när jag säger plöjer, för det var precis vad jag gjorde.

Då det var löningsfredag, och alla verkar ta ledigt den dagen för att ägna den åt att bilda vansinniga köer, så svettades jag som en gris, stressade som en tok och slet åt mig vad jag tyckte att jag behövde, mer eller mindre i farten!!

En ny bh. In med Vanessa och vagn, av med tröjan. Lite för stor kanske (har ju inte lärt mig nya storleken hahaha!!)..fast vad fasen. Ny är den ju i alla fall. Nya Jeans...in med Vanessa och vagn...sliter av mig de gamla jeansen med skynket öppet. Alla har väl sett en mamma i underbyxor förut? Jag menar, de flesta har väl en egen mamma, som struttat runt i bara mässingen där hemma?

Så där höll jag på, tills den snoriga lilla damen, tröttnat på att se alla ben som sprang framför snoken på henne och högljutt visade att nu var hon hungrig!

Så vi avslutade shoppingen på Mc Donald´s, alldeles väldigt lämpligt för en ettåring...fast vad fasen. Hon gillar hamburgare och hon gillar pommes. What's the problem? Kan meddela att vaniljmilkshaken var en hit. :-D

Hem med alla påsar, snorig donna, fort hämta barn på dagis och vidare iväg till Willy´s. Shit, hade ju glömt att inhandla "fredagsmys"!!!! Så jag drog runt där bland hyllorna, med hela barnaskaran, och det var ungefär som att gå på ett minfält någonstans borta i mellanösten.

Lilleman kan ju explodera i vilket ögonblick som helst, och det var nära ögat att jag trampade fel någonstans vid osthyllan. Hittade dock balansen i sista stund, och vi kom alla helskinnade hem och kunde fredagsmyyyysa med idel glada "miner" (haha).

Nu är mamma trött...riktigt trött, men faktiskt riktigt nöjd.

Ha en jätte trevlig helg alla bloggvänner!