Maximus? Haha! Fastnade precis framför en något udda dokumentär på TV2. Det handlade om en kvinna som kommit nära sina husmöss (de som kryper runt i väggar och under bjälklager), och som varje natt i fjorton år, har matat och pratat med dem. Hon får även lov att bära en stor pälsmössa på sig, oavsett årstid, för att de ska känna igen henne. Hon anser sig vara deras maximus, som hon kallar det.
Dessutom hade hon fått sin häst rumsren, och han kunde numera göra sina behov på kommando. Kvinnan tog helt sonika en hink och höll under rumpan på hästen och sa till den att bajsa. Så...plopp, plopp...så var det fixat :-D Haha! Ja herre gud, vad skulle världen vara utan sådana tokroliga människor??
Så till ett helt annat TV program. Cityakuten! Åååååh, hur kunde det vara sista avsnittet igår??! Älskar ju den där serien, som på ett sådant fantastiskt sätt, kan slänga en mellan himmel och helvete i ett enda andetag. Att i ena stunden, krampaktigt hålla hårt i soffkudden, medans tårarna strömmar ned för kinderna, och sedan skratta så tårarna rinner i nästa. De är bara den serien som lyckats med detta, utan att det blir okänsligt eller jobbigt på något sätt. Tycker jag.
Vet inte om ni såg gårdagens avsnitt, men den sista stunden med kvinnan som var döende, var exakt som jag upplevde de sista två dagarna med mamma. Exakt. Usch, vad jag grät....
Mormor, min mamma alltså, hade lite lustiga smeknamn på oss som stod henne närmast. Mig kallade hon för Mammas Pruttprinsessa. Kevin kallade hon för Mormors Pruttprins, Isabel var Prinsessan Pruttagull och Alex var Mormors Skitsnopp. Haha...hon var väldigt rolig min mamma, och det var många som hon höll av som fick ett eget smeknamn. Min kusin, kallades tex alltid för Mosters Kråka.
Problemet är ju att dessa smeknamn sades med kärlek, och det kan bli väldigt galet nu när Alex börjat säga skitsnopp till sina vänner. Säkert med kärlek, men hur ska de veta det??!!! :-D
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha! Ja, det kan bli lite fel kanske? =oD
SvaraRaderaHon var verkligen underbar din mamma och jag är övertygad om att hon sitter där uppe på en stjärna och dinglar med benen och vaktar över er med ett leende på läpparna och mullrar fram sitt smittande skratt när hon läser dina kommentarer. Jättekram till dig!
Tack Madelen! Ja du vet ju hur min lilla mamma var. Jag tror minsann, om jag inte missminner mig, att det var hon som döpte Dig till Madeluskan? Visst sitter hon där och mullrar med sitt skratt, helt klart. En busig mamma, det var min mamma det:-D Jättekram på dig med!
SvaraRaderaÅåå, stora kramar till dig Ellie. Tänk var du är lyckligt lottad ändå, som har ljuva och underbara minnen med din mamma. Det måste hjälpa oerhört mycket, fast det samtidigt kan kännas bitterljuvt. Kramar i massor du där Pruttprinsessa :D
SvaraRadera