Rena rama dansen att gå på Skansen

Idag har jag varit på Skansen med mina smågluttar. Själv.

Säkert undrar några, vad sjutton det är för märkvärdigt med det. Då säger jag: "Antingen har ni inte tre små barn. Eller så har ni det, och brukar ge er in i liknande situationer utan att blinka och då har ni min fulla respekt" Jag tvekade kan jag lova!

Redo att ta T-banan ut i världen:-D

Att göra saker med tre små barn innebär hela tiden att du måste trolla, trixa och truga. Du har en hand för lite. Din hjärna kör tvärnit när en skriker, en berättar något och den tredje drar i dig, för att den vill något. Eller så har du beställt lunch. Du skär pannkakor i bitar, samtidigt som du matar en liten hungrigt vrålande bebis, bebisen viftar med armarna och maten på skeden ramlar ned på din kjol, en annan unge viftar omkull glaset och du ser i ögonvrån hur din ostburgare som ligger övergiven på brickan, börjar stelna och sega ihop till oigenkännlighet.

Två små björnungar som brottades i vattnet.

Fast så var det inte idag. Det var huuuur kul som helst och vi hade faktiskt en underbar dag i solen, som jag (och förhoppningsvis Isabel och Alex) sent kommer att glömma!!!

Lunchdags.

Vi har åkt T-bana, åkt färja, tittat på båtar, sett massvis med olika djur och deras supersöta små ungar. Vi har ätit pannkaka med sylt och glass, åkt karusell, varit på LillSkansen, ätit glass igen och köpt heliumballonger. Vi har inte bråkat eller tjafsat. Vi har inte surat, trotsat eller vägrat att gå. Vi har inte tappat eller haft sönder ballonger och inte gjort oss illa, gjort illa varandra eller ramlat över bord.

Tack mina älskade gullungar för att ni gav mig en sådan fantastisk dag!