Sorgen efteråt....

Idag är det niornas bal i en skola i södra Stockholm. En bal som många tonåringar sett fram emot. Det har planerats, det har handlats och det har fixats. Många tonåringar som går dit ikväll, kommer att göra det med blandade känslor. En stor sorg kommer att prägla denna kväll. Jag hoppas att ni även kan försöka slappna av en stund. Inte tänka på det hemska, utan minnas allt det fina. "Lev livet fullt ut", det var ju så hon sa, inte sant? Det är er Bal, den kommer aldrig igen.

Förmodligen är det inga tonåringar som läser den här bloggen. Och förmodligen ingen av de ungdomar, som är på väg att gå på bal i kväll. Fast jag vill ändå förmedla något.

Jag har läst den mördade flickans blogg och jag har gråtit förtvivlat över hur en ung flicka, mister sitt liv på ett så fruktansvärt sätt. Så onödigt, så tragiskt, så förbaskat orättvist!! Sedan har jag läst alla inlägg som strömmat in, och insett att där ute finns det massor med förtvivlade ungdomar. De lämnar några ord, de berättar om sin sorg, sin saknad, sin vrede och sin frustration. De riktar sig alla direkt till den döda flickan, som små personliga brev...och jag hoppas innerligt att det finns vuxna i deras närhet, som finns där för dom just nu.

Sorg visar sig på olika sätt, hos olika människor. Vissa blir öppet förtvivlade och gråter. De tar stöd av vänner och familj. De pratar om det som hänt. Vissa är ledsna inombords, men visar det inte utåt. De kanske tycker att det är jobbigt med känslor och vissa kanske tom skrattar, eller skojar bort det som hänt. Sedan finns det dom som faktiskt inte alls kan ta till sig det som hänt. Alla är vi olika, tänk på det ikväll. Lämna ilskan hemma, ta hand om varandra!

Kram från en tonårsmamma och medmänniska