En solstråle, en klarblå himmel och ett åskmoln!

Tänk att barn kan bli så fantastiskt olika, fast att de har samma mamma och pappa. Jag använder ordet fantastiskt, för det är precis vad det är! Att jag därmot kämpar med att ha förståelse för mitt lilla åskmoln, som dundrar och blixtrar alldeles på tok för nära det stora åskmoln som faktiskt är jag själv...det är en annan story :-D

Vi kan ta denna morgon som en ypperlig beskrivning på de små olikheternas familj.

Först vaknar solstrålen. Hon hoppar och studsar i spjälsängen, med lockarna flygandes runt det lilla lilla ansiktet. Nyvaket kisar man åt hennes håll, och det enda man ser är ett enormt leende som brer ut sig från ena kinden till den andra. Man kan inte låta bli att stråla tillbaka, det bara går inte.

Av de små glädjetjuten, har så den klarblå himlen öppnat sig, lunkat in i vårt sovrum med sin trasiga lilla nalle under armen. "God morgon" säger jag ikapp med solstrålen som skiner upp ännu mer. Den klarblå himlen ler, och det dröjer inte länge förrän hon skuttar runt och sjunger med en himmelsk stämma.

Den klarblå himlen, med solstrålen i släptåg, tar sig nu in i sovrummet där det lilla åskmolnet mullrar under täcket. "Goood morgooon", ropar vi i kör. "SLUTA!", mullrar åskmolnet.

Nu är det så gott ställt, att den lilla solstrålen och den klarblå himlen sällan tar åt sig eller smittas av det lilla åskmolnet. Inget verkar kunna grumla deras strålande humör. Detta gäller dock inte åskmolnets mamma, som har lätt att åska och blixtra själv.

Morgonen slutar alltså med en solstråle, en klarblå himmel och två kolsvarta åskmoln som dundrar hej vilt! Hoppas inte att åskan slår ner här någonstans bara!!