Lussa med lussebulla

Så var det då dags att strax efter tolvslaget (ok, ok..halv sex kanske klockan var), släpa upp de arma små barnen ur deras varma bäddar, och knöla in dom i lucianattlinne respektive pepparkaksgubbehatt, och ställa dom i regnet på dagisgården med varsin lampa i handen. Sedan säga till dom att högt och tydligt sjunga tipp tapp, tipp tapp medan vi föräldrar försöker ta åtminstonde en juste bild i mörkret.

Ok, barnen for gladeligen ur sina sängar. Endast födelsedag och julafton har den effekten annars. De trilskades inte ett dugg, fast de såg ut som stoppade korvar med dubbla tröjor under sin mundering. Inget bråk om att tröjärmen fastnat eller att mössan satt fel (se tidigare inlägg). De gick snarare med andakt ut genom dörren. Ögonen var stora som tefat, när de samtidigt stolt ställde sig på sin plats i luciatåget.

Och hur glada blev dom inte, när de insåg att mamma och pappa ska följa med in på dagis, förtära en något sen frukost i form av lussebullar och kaffe, sittandes på små ministolar med knäna under hakan?

Vilken morgon! Vilken lycka! Mina barn kommer förmodligen vägra att ta av sig lucianattlinne och pepparkaksgubbedräkt på flera dagar nu. Tur att helgen stundar!!