6.30, alarmet ringer på mobilen, och det är dags för en ny strålande dag. Känner att huvudvärken dessvärre ligger kvar från morgondagen, men det är bara att köra! Ingen nåd här :-). Vanessa knorrar lite där hon ligger med huvudet i min armhåla, och grymtar som en liten gris för att hon är hungrig. Ammar lite medan jag försöker jaga upp maken. Vore super om han kunde duscha medan jag ändå ligger här och inte kan göra något annat vettig?!. Hör samtidigt ytterdörren slå igen. Skönt, den vanligtvis så trötta tonåringen har lyckats pallra sig upp av sig själv idag, och är nu på väg till skolan.
Vanessa smackar vidare, men nu börjar det bli dags att sätta fart...får nog avbryta, fast att jag vet att hon skulle behöva en skvätt till. Hör hur Isabel har vaknat, och med sin vana trogen (oavsett om det är onsdag eller lördag), kilar in till Alex och väcker honom. I fem sekunder viskar dom hänsynsfullt, tills det är ett minne blott, och det är fullt tjo inne i rummet. Ok, nu får det vara nog. Dags att duscha, klä på sig och lägga två-sekunders make-upen. Tur att man är så naturligt vacker, ha, ha...
Har faktiskt lite tur idag. Jimmy har inte dragit ännu (han brukar sticka när min klocka ringer), så den här morgonen har han hunnit klä på Alex och fixat frukost. Lyxigt värre! Ser därför till att Isabel klär på sig, det blir finkjolen så jag slipper protester, och sedan byter jag blöja och klär på Vanessa.
Äntligen dags för kaffe och macka! Tar med frukosten till soffan, för att samtidigt fylla Vanessas matreserv. Ju mättare hon är när det är dags för dagislämning, desto trevligare blir det. Klockan är nu 8.00.
Ok, Jimmy har dragit och jag är ensam kvar med vargarna :). Klockan är halv nio, och det börjar att bli bråttom. Upp och borsta tänder, ner och sätta på overaller etc. Alex vill inte borsta tänderna, märker att trottsen ligger i luften. Har känt av den hela morgonen, men ännu så länge har det flutit på ganska bra. Nu gäller det att behålla lugnet. Minsta irritation, eller tillrättavisande, så kör det ihop sig. Han sätter sig då på tvären, och sedan lär vi aldrig komma ut genom dörren. Tjänar alltså på att lirka, prata mjukt och egentligen prata så lite som möjligt i det här läget.
Tillslut är tänderna rena och fina på allihop och vi går ner för att sätta på ytterkläder. Isabel fastnar med koftan och kan inte få på overallen. Alex har satt på sig täckbyxorna med hängslena mellan benen och Vanessa är placerad på hallmattan medan jag försöker hjälpa Isabel. Tårarna börjar nu rinna utmed hennes kinder och jag försöker förklara att det är bättre om hon låter mig hjälpa henne. Sådär...koftan knölar inte, kjolen ligger slätt och nu på med mössan! Vänder mig mot Alex och försöker få honom att köpa att hängslena kan vara kvar mellan benen. Det gör inget, vi ska bara till dagis, vi tar bilen och det varken känns eller syns. Han vill ha en pepparkaka.
Mjäk!!! Ok, ni får en halv pepparkaka var, bar ni sätter fart!! Isabel kämpar vidare med sin mössa, och har inte hört biten med pepparkakan. Hon får nu panik på sin mössa som sitter fel, fast att mössor ska sitta så. Samtidigt sprattlar Vanessa på mattan. Hon måste ju också få på sig kläder och jag med och egentligen är jag kissnödig, men det får helt enkelt vänta. Herregud, behåll lugnet bara! Andas, räkna till hundra!
Blir dock arg och säger bestämt att nu är det bra. Sätter på Isabel mössan. Sådär nu sitter den jätte fint, på med Alex jacka och skor. Overall och mössa på Vanessa. Hunden puttar snart ner alla för trappan, i sin iver att få följa med ut. Sorry, inte nu, kommer snart..stanna där. Klampar in i köket efter pepparkakan. Klockan är 8.50. Nu går vi!
Har lovat mig själv att inte lämna barnen mitt i frukosten. Det är precis vad jag gör. Nästa gång kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar