Jag vet, alla säger jämt att tiden går så fort, den rusar fram och man hinner inte med, men nu snackar vi expressfart. Du kan se fartränderna! Jag skojjar inte nu. Fortsätter det i den här stilen, kan jag redan nu börja kika på läsglasögon, foträtta skor och en dosett till mina piller!!!
Eftersom att jag med all säkerhet har avlat färdigt nu, har jag lovat mig själv, att njuta så mycket jag bara orkar av bebistiden med Vanessa. Bebislukten försvinner innan man hinner blinka (borde säljas på burk för framtida nostalgitrippar), och ersätts snabbt av illaluktande träningsväskor i hallen.
Den djupa oskuldsfulla och nyfikna blicken hos ett spädbarn, försvinner och det blir standard att leka arga-blicken leken, så tidigt som inom tre år. Eller de små armarna som instinktivt flyger ut, om du lägger ned bebisen lite för snabbt (en instinkt som sägs finnas kvar sedan tiden vi var håriga och det lilla barnet kunde klamra sig fast på bröstet, som en schimpans unge). Hm..jag måste alltså njuta.
Fast hur mycket jag än tar mig tid att njuta, så måste livet rusa vidare. Jag kan omöjligt sitta och titta på min lilla prinsessa oavbrutet, eller mer än vad jag redan gör. Det finns flera som behöver min tid och min uppmärksamhet. Det skall städas, handlas, lagas mat. Det ska tvättas, strykas, umgås och tusen andra saker som fyller tiden oavbrutet. Jag får njuta samtidigt. Herregud, jag är väl kvinna? Vart är simultanförmågan??
Ok, medan jag sitter här och blir gråhårig (gråhårigare!), så leker mina små älsklingar att de är "tjejor". Har ni lekt den någongång? Den verkar helt enkelt innebära att man har rosa tröja, eller ballerinakjol. Till det kan man sjunga julsånger! Enkelt värre, fantasin flödar. De har hela tiden varandra, och då det bara skiljer 14 månader mellan dem, är de hela tiden på ungefär samma plan, och tycker om att leka samma typ av lekar. Ibland är det askul, ibland är det krig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar