Julefrid

Visst är det mysigt med julen? Framför allt när det finns små barn i huset! Bara med små barn, kan man med största allvar, värma gröt till tomten (eller till tomtenissen som det är i vår familj), som sedan skall stå på trappen. När kommer Nissen? Tycker han om pepparkakor? Om inte Nissen hittar vår gröt, vad gör vi då? När kommer Nissen? När kommer Nissen?

Isabel skulle gå ned mitt i natten och sätta sig i soffan, och vänta in tomtenissen, sa hon. Sedan skulle hon säga: " God dag, tomten". Hon ville så gärna se när han smög in för att lämna paket i strumporna, som vi hängt upp. Hon sov gott, och märkte inte när någon tyst smög runt och upptäckte att paketen var för stora för strumporna :-D.

Julafton fylls med julstök och julbök. Barnen leker, med morgonpaketen, vi förbereder julfaten och julmaten. Dukar och plockar.

Sedan kommer släkten och det är dags för Kalle! Barnen sitter nyfikna framför en hoppande hackspett, även Tomtens verkstad håller dem på plats i soffan. Så småningom är det bara vuxna kvar framför Lady och Luffsen och dom andra Disneyfigurerna. Kom nu barn! Det är ju Musse Pigg! Vart tog barnen vägen...ja, ja..det lär väl gå nästa år med. De kan se Musse då.

Själv kokar jag potatis, värmer köttbullar och prinskorvar, men är noga med att inte missa Ferdinand! Åh, Ferdinand...

På julafton äter man alltid för tidigt, för snabbt och för mycket. Varje år säger man att man inte ska ha så bråttom. Det ska ta tiiiid. Det är bäst att inte lägga upp för mycket i början, då blir man mätt för fort. Efter sillen och laxen, är man egentligen mätt, men nu börjar man lassa in skinka, köttbullar, jansson och dopp!! Ha, ha! Jag fick äntligen mitt dopp i grytan, fast jag var ensam i år om att ta mig en blöt brödskiva. Och nu fallerade hela idén om beach 2009, i ett enda naffs (se tidigare inlägg Hurtbulle eller Doppbulle ).

Barnen undrar om tomten har fastnat i någon snödriva (fast att gräset är grönare än i augusti), eller sitter och stoppar i sig mer gröt någonstans. När kommer tomten??!

Så kommer han..han går där ute i mörkret, med säcken på axeln och en liten lykta i handen. Han vinkar glatt åt barnen, som står med näsorna tryckta mot rutan. PANIK!! Tomten kommer!!

Vem ska öppna dörren? Vem är snabbast fram? Ingen. Ingen törs...

Tomten knackar och kliver på. Oj, oj..pust och frust. "Finns det några snälla barn här?". Lustigt, mina barn bedyrar på heder och samvete att de varit jäääätte snälla. (Hm..minns en morgon, för bara ett par dagar sedan. Ja, ja..det är ju jul, trotts allt, sa Ellie..som var en förståndig mor..)

Vilken lycka, vilken glädje! Tomten är dalmas (hur gulligt, låter inte det?) och säger att han inte kunde ta renarna i år. Det finns ju ingen snö. Han har fått gå istället..oj, oj vad han är trött. Han har gått hela vägen från Uppsala, säger han. Tomten är snäll...och har vita gympadojjor...

...........................................................................................