Pärplattepärlor tycker inte näsor om.

Denna dag började fantastiskt, hade en halvlek som inte var någon barnlek, och slutade med att vara fantastisk.

Vi skulle vara på dagis redan en halvtimme tidigare än vanligt, då det var dags för utveckligssamtal rörande Isabel. Vi kom dit utan en enda sur min, en enda fälld tår eller kommentar med för hög decibel.

Det var idel beröm för min fantastiska dotter, vilket jag naturligtvis är mycket stolt över! Isabel är faktiskt "Tjejen hela dagen", som mamma brukade säga om man gjorde bra ifrån sig. (Det fungerar naturligtvis lika bra med "Grabben hela dagen", hehe...)

Jag har sagt det förut, och vissa kanske tror att jag favoriserar, eller något. Det handlar inte alls om något sådant, utan hon är nästan alltid glad, nyfiken, tålmodig, kreativ, konstnärlig, talangfull och en väldigt bra kompis. Det ska hon ha kredit för. Punkt! Alla har även sämre sidor, självfallet även hon...fast jag looovar..det är inte ofta som hon visar dem.

Så när jag kommer ut från förskolan, regnar det och Vanessa har somnat av allt pratande. Vissa pedagoger är duktigare än andra, på att prata ihjäl en..:-D Och vad sitter fastklämt under vindrutetorkarna på framrutan, joooo ett litet litet brev, med så stora stora ord!

Jag blev så glad att jag fick en miljon kilo med nya krafter. Skyndade mig därför att stryka Isabels färdiga pärlplatta (kolla in tålamodet som ligger bakom den!), vilket jag lovat i flera dagar.

Sedan fortsatte det med ett möte med en blivande kund (hoppas att du ser hur djupt jag bockar och niger nu:), och en tur till svärmor.

På eftermiddagen vände de roligas vindar en aning, och min älskade lilla skruttgubbe, lyckas peta in två stycken pärlplattepärlor i näsan. Aj! Pärlorna skadade förmodligen den tunna innerväggen, och blodet formligen sprutade ur näsan på honom. Han blev rädd, storasyster blev rädd och även deras mor (fast det kunde jag ju inte låtsas om). Den ena lyckades han få ut själv, den andra frästes ut efter en stund. Inte kul. Fadern i familjen har nu "förbjudit" pärlplattor i huset. Hm..även det ett tecken på rädsla, förmodar jag?

Efter total dramatik, fortsatte dagen sedan i ett totalt lugn, där alla var snälla mot varandra, och mot sina näsor. Den slutade faktiskt i en stor hög, bestående av FYRA barn i en kärleksfull brottar lek. Haha..det var en syn för gudarna. Stora 1,90m Kevin, lilla 80cm Vanessa och så två sprattelgubbar däremellan!!

Nu är den stora ute på höstlovsgalej, de små sover och den rara lilla mamman :-D, ska läsa sin nya bok!!!