En glader

Har precis fått en sådan där lat och skön helg, som jag önskade mig. Behövde ladda lite batterier, och det är verkligen precis vad jag gjort. Sovit länge på mornarna, nästan ätit frukost tills det är dags att börja tillreda lunch (fast jag numera bara har en liten tallrik havregryn att sleva i mig, lyckades jag dra ut på det) och myst i soffan på kvällarna. (Jimmy gjorde halvnyttigt framför-tvn snask i form utav grönsaksstänger med dipp).

Barnen var ju som sagt, hos farmor mellan fredag och lördag, vilket gjorde att det blev väldigt tyst i huset. Hjälp, vilken skillnad! Hur som helst, på lördagseftermiddagen var de tillbaka och allt var som vanligt igen. Full hallaballo.

Det är verkligen kul att se hur lycklig Vanessa blir, när hon får syn på sina syskon. Hon är tre månader och hela hon skiner upp som en sol, när hon lyckas zooma in dom där två lite mindre varelserna. Hela den lilla kroppen sprattlar och armar och ben vevar runt, så att man blir rädd att hon ska lyfta..
Isabel med allt sitt hår, 4 månader.

Har inte märkt någon tendens till syskonsvartsjuka från vare sig Alex eller Isabel. De har ju varandra, och verkar inte se den där lilla flinplätten som något större hot. Isabel är så förälskad i sin lillasyster, att man ibland får be henne att vara lite försiktig. Hon dansar, sjunger, spexar och kraaaamar, så Vanessa får titta i kors för att hinna med. Ibland blir hon som en boaorm, som verkar vilja krama ihjäl sitt byte. Fast av kärlek så klart:-D

Isabel är en otroligt kärleksfull liten tjej. Till hela världen. Redan som liten tullta, kunde hon krypa upp i knäet på någon okänd mamma på BVC. Eller tränga in alla småpojkar i ett hörn, för att riktigt krama om dom ordentligt (vilket resulterade i, att jag tillslut knappt tordes gå till Öppna Förskolan mer). Hon har alltid lätt för att få kontakt med andra, oavsett om det är vuxna eller barn. Hela världen är full av intressanta, roliga människor. Där är Alex mer restriktiv, men den som vinner hans hjärta..oooh, lyckliga den!

Isabel vill krama kompisen William. Hon får nog vänta några år, innan det blir populärt:-D

Den här lilla tjejen är nästan alltid glad, och blir hon ledsen så blir hon hjärtskärande superledsen! Tårarna, rinner inte, utan sprutar som Lille Skutts brukar göra. Hon är sällan tjurig och butter, utan det ska finnes en anledning eller möjligen att hon är övertrött.

Isabel i bollhavet på Vildmarkshotellet, 2,5 år.

Isabel är också en konstnärlig liten person. Full av talang! Hon är totalt tonsäker, och älskar att sjunga och spexa. Redan på småbarnsavdelningen, var det hon och ledaren som tog ton, när det var dags för sångsamling. Hon är även väldigt duktig på att rita och måla, och huvudfotingarna bytte tidigt plats för prinsessor med krona på huvudet och ögonfransar runt ögonen. Jo, hon är faktiskt duktig, den här lilla tjejen, och har alltid varit. Gäller bara att inte att glömma bort, att hon trotts allt är liten, och också behöver hjälp och tröst ibland.
Isabel , 3år, stod på scen i Thailand och dansade med två thailänska sångerskor.

(Alex sitter på toaletten och ropar:"Pappa, jag är klaaar!!". Efter en stunds tystnad, svarar Jimmy:" Vi är inte hemma, vi har gått till parken". Inte ett ljud hörs från toaletten. Isabel kan inte hålla sig, och rusar dit. "Vi är visst här, pappa lurar", säger hon med ett stort flin.)