tisdag 23 december 2008

Jul utan mamma

För bara sex månader sedan, frågade mamma mig, om jag trodde att hon skulle vara kvar till jul. Självklart, kommer du att vara med oss i jul mamma, svarade jag självsäkert.

Det kändes så självklart då. Vi visste att sjukdomen var allvarlig, att de flesta som insjuknar i lungcancer inte får mer än ca. ett år, från det att de fått sin diagnos. Mammas huvudtumör, var stor som en mandarin i ena lungan. Den hade dessutom spridit sig till den andra lungan, till levern och till blodet. Vi fick diagnosen i mars 2008. Sex månader senare, somnade hon in. Med sin lilla hand i min.

Det blir alltså min första jul, utan mamma, och det känns oerhört tomt, tungt och förbaskat orättvist. Mamma är nu en stjärna på himlen och precis som man sjunger i Staffans visan: ...stjärnorna på himmelen de blänka".

Att fira en jul utan dig lilla mamma

Känns tomt och ej som det ska

Denna jul kommer ej bli den samma

Nej inte alls som våra jular brukar va

I hela mitt liv under alla år

Har jag firat denna dag tillsamman med dig

Med minnena färska, jag fäller en tår

Och önskar du var här med mig.

1 kommentar:

  1. Ouff....dom orden fick mig att fälla en tår!!!
    Du kommer alltid ha din mamma med dig...hon är ju din ängel, din skyddsängel + en jättefin blinkande stjärna i vinternatten....God Jul vännen....puss o kram//Johanna

    SvaraRadera