Det kändes så självklart då. Vi visste att sjukdomen var allvarlig, att de flesta som insjuknar i lungcancer inte får mer än ca. ett år, från det att de fått sin diagnos. Mammas huvudtumör, var stor som en mandarin i ena lungan. Den hade dessutom spridit sig till den andra lungan, till levern och till blodet. Vi fick diagnosen i mars 2008. Sex månader senare, somnade hon in. Med sin lilla hand i min.
Det blir alltså min första jul, utan mamma, och det känns oerhört tomt, tungt och förbaskat orättvist. Mamma är nu en stjärna på himlen och precis som man sjunger i Staffans visan: ...stjärnorna på himmelen de blänka".
Att fira en jul utan dig lilla mamma
Känns tomt och ej som det ska
Denna jul kommer ej bli den samma
Nej inte alls som våra jular brukar va
I hela mitt liv under alla år
Har jag firat denna dag tillsamman med dig
Med minnena färska, jag fäller en tår
Och önskar du var här med mig.
Ouff....dom orden fick mig att fälla en tår!!!
SvaraRaderaDu kommer alltid ha din mamma med dig...hon är ju din ängel, din skyddsängel + en jättefin blinkande stjärna i vinternatten....God Jul vännen....puss o kram//Johanna