Igår var jag på skolåterträff. Vi gick alla ut 9:an 1988, alltså för hela tjugoett år sedan!! Visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, utan knallade dit av ren nyfikenhet. Den stora skräcken jag hade inför kvällen, var att jag inte skulle känna igen någon. Usch, vad jobbigt!!
Tyvärr så kunde/ville inte dom tjejer som jag fortfarande har kontakt med, att gå och jag kände mig därför lite ensam, när jag försiktigt klev in genom dörrarna på Engelen i Gamla Stan.
"Ska´ru på återträffen?", säger killen i garderoben, direkt när han får syn på mig. "Hm..syns det så tydligt?", fnissar jag lite nervöst. När jag kommer ner i festvåningen, står det massor med folk och sippar på en välkomstdrink. " Elisaaabet!", hör jag någon ropa, och det är nära att jag vänder mig om, för att se vem sjutton Elisabet är. Kan inte minnas någon Elisabet. Några kommer fram till mig, och jag inser att det ju är jag som är Elisabet. Haha...ingen kallar mig för det längre och alltihop känns otroligt konstigt.
Fast jag känner faktiskt igen mina gamla skolkamrater, och efter platsrokader, upprop av vår gamla SO lärarinna och presentationer till höger och vänster, så får vi (jag tror att dom flesta känner så), en superkul kväll ihop! Vi skrattar, skojar, dansar, sippar drinkar och kramas.Jag tar en taxi hem någon gång på småtimmarna, nöjd och glad för att jag gick på den här återträffen. Jag hade mina gamla minnen, men nu har jag även nya minnen, som jag fått berättat för mig. Superkul! Vilka fantastiska människor som jag gått i skolan med. Och tänk att Micke "Nyllet" Nylander, Magnus Hedman, Jan Johansen och ett gäng till stora namn också har gått i vår skola :-D Inte så illa pinkat för en skola långt ut i förorten!!
Jag antar att jag får skylla mig själv som inte ville gå (...skäms och känner mig inte alls utpekad... ;o), men vem sjutton hade vi som SO-lärare?? Kul att det blev bra i alla fall! Kram!//Madelen
SvaraRadera