Sommar, sommar och sol...

Har haft ännu en superdag med massor med sol och en knallblå himmel. Det märks att man är alldeles utsvulten när det gäller solljus. Två dagar i rad och man går runt som i ett lyckorus. Inte alls konstigt att så många människor här uppe i nord, går på depressiva medel, skär sig och blir ofrivilligt isolerade i sina egna liv. När vi till 80% lever i mörker, och om inte mörker, så under ett gråtungt täcke till himmel. Vem sjutton blir glad av det??

Sydeuropeérna (genast tillhör jag naturligtvis inte dom, hur mycket spanjorska jag än är ibland ;), kan sucka hur mycket de vill över vårt svårmod, tunga sinne och allvarsamma uppsyn. Se bara på grekerna, turkarna och spanjorerna som kom hit på 60-talet. Inte tusan sitter de ute i november och tjoar med några flaskor rött, dansar samba på gatorna i februari, eller sitter lugnt och tuggar tuggtobak, petar sig under naglarna med en tandpetare och visslar lite förstrött lyckligt. Nej, de har även de blivit allvarsamma, humorlösa och faktiskt lite tråkiga nysvenskar. Det är helt enkelt det eländiga klimatet som får oss att vilja leva som brunbjörnar..

Fast idag har solen strålat mot mig och jag har promenerat runt med barnvagnen och bara andats in syréndoft, blandat med hägg. Jag har förundrats över hur snabba alla varit med sina pelargoner (i fredags hade ingen vågat ställa ut dem, nu finns krukor fint placerade lite var stans.), och nyfiket smygtittat på hur andra sommarfixat sina trädgårdar.

När jag kom tillbaka hem, sov Vanessa fortfarande, och jag kunde sätta mig en stund i solen och dricka en kopp kaffe. Jag veeeet!! Visst låter det fantastiskt??