Fredagsmys eller fredagsrys??

Så var det fredag igen, och visst är det jätte skönt på många sätt och vis. Vi är alla lediga imorgon och har ätit lite gott. Nu myser vi i soffan, och både Isabel och Vanessa har redan somnat som två klubbade sälar. Alex passar på att proppa munnen full utav popcorn, och njuta av lugnet som hägrar, när systrarna inte snor uppmärksamheten.

Fast samtidigt tycker jag att helgkvällarna är sååå jobbiga. Dessa kvällar med oro i magen, och en konstant förhoppning om, att få hem tonårssonen hel och vid gott mod.

Bara för några helger sedan, var han och en kompis på väg hem från en fest, då de möter ett gäng på femton till tjugo ungdomar. Både killar och tjejer. Några killar ska direkt utamana, och mucka gräl. Uppståndelsen får ungdomar som är kvar på festen, att ta sig dit, och nu är det helt plötsligt många inblandade. En kille drar fram en kniv, som han viftar frenetiskt med, framför Kevins kompis. Kniven var så nära, att den nästan snuddade killens mage...

Kevin och hans kompisar, lyckas övermanna killen som tappar kniven och snabbt ger sig av därifrån med sitt gäng.

Det här är verkligheten för våra ungdomar och jag är SÅ FÖRBANNAT trött på det!!! Jag är så trött, på detta oprovocerade våld, på fega stackare som gömmer vapen i skjortärmen för att de har för dålig j-la självkänsla utan. Jag är trött på föräldrar, som inte vet vad deras ungdomar gör, som inte lär sina barn empati, och som inte gör allt i sin makt för att deras barn ska få goda värderingar och en någorlunda god självkänsla. Önskar att man kunde filma dessa snorungar och gå hem till mamsen och papsen och visa. " Det här är DIN son. Grattis!"

Jag vet att min son inte är någon ängel. Han har gjort både det ena och det andra, men en sak är säker: Han har fantastiska grundvärderingar. Han känner oerhörd empati för andra och han har så mycket råg i ryggen, att han pratar först och slår sen (om han måste) och inte tvärt om.

Så...jag håller mig vaken..och sedan ställer jag mobilen på en kvart över hans "hemtid". Har jag då somnat och han inte har väckt mig, innan klockan ringer...då är det bara till att börja jaga.