Vi börjar med min kära make, som kan öppna en låda eller ett skåp, men aldrig stänga den samma efteråt. Morr...hatar när alla lådor står utdragna och alla skåpsdörrar viftar på vid gavel. Dels för att det är störande, men också för att jag har en tendens att göra mig illa hela tiden på dessa eländiga hörn.
Sedan har vi tonåringen i huset, som varje dag använder ett långt skohorn när han sätter på sig skorna. Sedan lägger han skohornet mitt på golvet i hallen! Jag lägger det i lådan. Han lägger det på golvet. Jag lägger det i lådan, han...ja ni fattar? Har bett honom lägga den förbaskade tingesten i lådan, med svaret: "Varför då?". Morr morr...inte nog med att jag snubblar på den, jag trampar på den och skriker högt av smärta, samtidigt som jag väser mellan hårt sammanpressade kindben: "Det är väl själva f-n, ska det vara så j-la svårt att lägga skiten i lådan!!??". Detta alltså endast väsande, då det står/ligger tre småbarn runt mig samtidigt.
Det lilla gossebarnet, kan inte ha ett glas mjölk framför sig utan att någongång under dagen, putta omkull det. Det bara går inte, och han ligger nu i riskzonen att hamna i pipmuggsstadiet igen. Man ska inte gråta över spilld mjölk sägs det, men nu är jag nära till tårarna vill jag lova! Vid det här laget morras det dovt..långt ner i strupen...hör ni...?
Funderar vidare...gör Isabel något (förutom att reta gallfeber på sin bror, vilket kan vara irriterande), som upprepas varje dag som irriterar mig? Näääee..kommer faktiskt inte på någonting. Vanessa....näe...inte där heller...
Min slutsats är alltså att män/pojkar förmodligen har ett uppdrag här i livet, och det är att reta gallfeber på oss kvinnor ;-D
Haha! Ingen rast och ro längre för Knoll & Tott, en liten rövarunge vill också vara med!!
Hahaha! Ja sååååå är det naturligtvis!! Det är DET som är syftet! Du är en riktig filosof du Ellie!
SvaraRadera