Mors Dag med allt vad det innebär

Igår hade jag en vansinnigt rolig, trevlig och lååång dag!!

Det var möhippedags för Jimmy's kusin Stina, som ska gifta sig med sin Peter i augusti. Kunde inte vara med på själva överaskningsmomentet, då jag försökte portionera ut alla barn med man, åt olika håll. När väl det var klart och jag packat min tunga väska, med ombyte för kvällen, några flaskor vin och ja...allt annat som en flicka behöver när hon ska ut på galej, så promenerade jag iväg för att snabbt inhandla några saker. Tanken var att jag efter vägen skulle haffa en taxi, för att bege mig till en studio på Birkagatan för inspelning av skiva.

Problemet var bara att min mobil dog (!!??), och jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle få igång eländet igen!! Haha..vem kan tro att jag arbetat i flera år på ett telekombolag?? :-D

Hur som helst, fick jag flörta med några killar, som höll på att flytta in i en lägenhet, och med tunna linnen, starka armar och snälla ögon kunde låna ut en telefon. Sagt och gjort, det kommer en taxi efter en kvart och han börjar åka. Bara det att han åker ut från stan och inte alls mot Birkagatan. Blev lite smått irriterad och fick honom tillslut att stänga av taxametern, och se till att styra bilen åt rätt håll!!

Med andan i halsen, lyckades jag så ta mig till rätt plats, bara sekunderna före den blivande bruden med följe.

Väl där, fick hon sjunga "Fångad av en stormvind", fast naturligtvis löd låten "Jag ska gifta mig med Peter" och texten var grymt bra. Dessutom sjunger Stina kanon, så det var en fröjd att höra det färdiga resultatet. Så vidare iväg till Hagaparken, för att picnica i strålande solsken och duellera i sumobrottning!! Haha, om ni inte har provat det, så bara måste ni göra det vid tillfälle. Det var bland det roligaste jag har gjort och vi kämpade som kravlande skalbaggar, för att få bort vår motståndare från mattan. Vi skrattade alla så att vi kiknade!!! :-D

Efter att vi sedan myst runt i en supersjyst lägenhet i stan, druckit mängder med vin, fnittrat och blivit otroligt snygga allihop, åt vi Tapas och sedan var det helrör på Berns som gällde. När klockan var 23 och Ellie hade hållit på i 12 timmar, tog krafterna fullkomligt slut och jag nästan hasade mig ut till en taxi för att ta mig hem. Jag var såååå trött!! Usch, kände mig lite gammal måste jag erkänna;-D

Så idag på Mors Dag, höll jag ångan uppe med att locka håret på Isabel, skjutsa till kalas, fixa lunch, dricka kaffe i solen och sedan satte jag mig pladask i soffan och storbölade när Jimmy åkte för att gratulera sin mamma på Mors Dag. Jag orkade helt enkelt inte följa med. Dels av trötthet, men också för att jag insåg att jag helt plötsligt inte hade någon egen mamma att åka till...

Har i alla fall vårdat några av dina blommor mamma, se så fina dom är!! :-D

Planeringsdag

Säg det ordet till vilken förälder som helst, och man vet precis vad det innebär. Dagis/skola har stängt och det gäller att fylla dagen med skoj på egen hand.

Borde kanske inte vara så svårt, kan tyckas. Fast med en hel liga med små barn, så kan det vara lite klurigare än vad man kan tro. Förstod väldigt snabbt, att en dag bara hemma, skulle gå bort helt. Förmodligen skulle det innebära, att jag inte skulle låta bli att plocka, diska, tvätta, plocka lite till och irritera mig på att barnen ömsom hysteriskt lekte runt i hela huset, ömsom retades och slogs så strån flög vida kring. Nä...det bästa skulle helt enkelt vara att lämna hemmet.

Därför hade jag i god tid, bestämt med två andra mammor, att vi tillsammans skulle ta barnen till öppna förskolan. Hade därför packat barnvagnen full med mat, mellanmål, extra tröjor och annat vi skulle tänkas kunna behöva under dagen.

Brukar gå till kyrkans öppna förskola i Högdalen med Vanessa en dag i veckan. Samma ställe har jag gått till med Isabel och Alex när de var små. En superduper mysig öppen förskola, som sköts av två lika superdupermysiga damer vid namn Lotta & Margareta. Det är en sådan avslappnad stämning, vi dricker kaffe, äter bullar, sjunger och myser runt. Lite som en fritidsgård för socialt utsvultna mammor (och någon pappa) och deras barn. Kika in här, så kan ni se en bild på Isabel när hon var liten och lekte runt på öppna förskolan (flickan i lila klänning på bilden längst ned):-D

Barnen lekte i flera timmar, utan att bråka en ända gång. Inga tårar, inget tandagnissel. Dessutom bar Lotta och Margareta ut grillen och grillade korv. Myyyysfaktor, för en utsvulten mor ;-D Fast efter ett par timmar, var det dags att ge barnen dagsransonen av frisk luft. Så vi packade ihop hela gänget, och promenerade bort till Bandängen. Ett toppenställe för barn. Där finns en stor inhägnad lekpark, lite roliga tofsprydda höns, några gräsätande getter och någon lortig gris att titta på och tom en plaskdam (sommartid) för den som törs stoppa ned stortån. Ett tips gällande plaskdammen, är att ta reda på vilken dag i veckan som de byter vatten!!

Tyvärr satte mamma Ellie på sig någon typ av mammapolis-roll, och stod och irriterade mig på förskolepersonal som lät sina stackars små 2-åringar, strutta runt i galonställ och gummistövlar i det 25 gradiga vädret. Själva gick de runt i t-shirt och mös. Eller andra små barn som slog sig och grät och inga vuxna verkade finnas tillhands??!! Vart var dom? Förmodligen satt de lata rackarna och drack kaffe i någon hörna, och hoppades att "andra" vuxna (typ sådana som jag), skulle rycka in!

Promenerade sedan hem med mina trötta, men lyckliga små kottar. Väl hemma, satte vi oss i solen på altanen och proppade i oss varsin skål med glass med chokladsås och massor med strössel!!

Trevlig fredagskväll alla mina kära bloggvänner!!

Morr...

Anser mig ha rätt gott om tålamod, när det gäller småsaker. Fast tillslut, nu snackar vi månader, så känner jag hur irritationen fullkomligt håller på att spränga mig i småpartiklar!!

Vi börjar med min kära make, som kan öppna en låda eller ett skåp, men aldrig stänga den samma efteråt. Morr...hatar när alla lådor står utdragna och alla skåpsdörrar viftar på vid gavel. Dels för att det är störande, men också för att jag har en tendens att göra mig illa hela tiden på dessa eländiga hörn.

Sedan har vi tonåringen i huset, som varje dag använder ett långt skohorn när han sätter på sig skorna. Sedan lägger han skohornet mitt på golvet i hallen! Jag lägger det i lådan. Han lägger det på golvet. Jag lägger det i lådan, han...ja ni fattar? Har bett honom lägga den förbaskade tingesten i lådan, med svaret: "Varför då?". Morr morr...inte nog med att jag snubblar på den, jag trampar på den och skriker högt av smärta, samtidigt som jag väser mellan hårt sammanpressade kindben: "Det är väl själva f-n, ska det vara så j-la svårt att lägga skiten i lådan!!??". Detta alltså endast väsande, då det står/ligger tre småbarn runt mig samtidigt.

Det lilla gossebarnet, kan inte ha ett glas mjölk framför sig utan att någongång under dagen, putta omkull det. Det bara går inte, och han ligger nu i riskzonen att hamna i pipmuggsstadiet igen. Man ska inte gråta över spilld mjölk sägs det, men nu är jag nära till tårarna vill jag lova! Vid det här laget morras det dovt..långt ner i strupen...hör ni...?

Funderar vidare...gör Isabel något (förutom att reta gallfeber på sin bror, vilket kan vara irriterande), som upprepas varje dag som irriterar mig? Näääee..kommer faktiskt inte på någonting. Vanessa....näe...inte där heller...

Min slutsats är alltså att män/pojkar förmodligen har ett uppdrag här i livet, och det är att reta gallfeber på oss kvinnor ;-D

Haha! Ingen rast och ro längre för Knoll & Tott, en liten rövarunge vill också vara med!!

Martyrmamman

Har kommit på att jag förmodligen njuter av att köra slut på mig själv. Det måste helt enkelt vara så. Jag ska alltid göra allt i megaformat, stressar och svettas, svär och kånkar...sedan blir jag skit sne för att jag minsann har fått kämpa så hårt! Martyr Ellie. Det är jag det :(

Tex envisas jag med att låta barnen cykla till dagis, fast att det innebär att jag måste skjuta upp Alex på sin cykel med vänsterarmen, samtidigt som jag puttar barnvagnen med Vanessa i, med höger. Isabel klarar sig tack och lov själv, för en tredje arm har jag inte fått av tomten än fast att jag tjatat och tjatat...

Hur som haver, så puttar jag alltså alltihop upp för backe 1, för att direkt därpå svänga till vänster och fortsätta putta uppför backe 2. Herre Gud, varför?? Varför låta barnen cykla, när jag vet vilken pers detta innebär och när jag vet att jag efteråt har svettringar som inte går att dölja sedan (hur mycket jag än kniper ihop..). Jo, för att Isabel är så himla duktig på att cykla (vilket Alex självklart även han kommer att bli), och hon tycker att det är så roligt. Och om hon får cykla, så får naturligtvis även Alex göra det. Fast att han har stödhjul på sin och inte kan dra upp cyckeleländet för backen själv, för då får han hjulen inkörda i hälarna hela tiden!!!

Sedan släpar jag iväg Vanessa till Öppna Förskolan, för fast att jag egentligen inte riktigt har tid, så måste ju även hon få "sitta uuunder sin korkek och luuukta på blommorna" (ni hörde väl kossans röst i huvudet nu??:-). Där köpte jag en bulle som jag hann suga i mig, medans Vanessa fick krypa runt och suga på allt annat.

Efter det, körde vi i ilfart till Kungens Kurva och jag fick 500 spänn tillbaka på kameran jag köpte i söndags. De rackarna hade ju sänkt priset..

500 spänn..hm..vad göra med dessa? Jo, jag slinker in på Kapp Ahl, och köper en tunika och ett par vita jeans. Sådär ja, så fick jag in lite shopping också. Hem laga matlådor till dagispicnic, få Vanessa och sova middag och klä på de andra lite mer kläder eftersom det vid det här laget, börjat att storma ute! Släpar sedan med mig man och tripp, trapp, trull till dagis för att där äta mat ur låda, vara social, medla, torka tårar, mata välling och packa ihop allt och gå hem igen.

Är nu heeeelt slut. Tur att man inte arbetar som asfaltsläggare (heter det så?), eller nå'tt. Ja, det är verkligen tur att man bara är mammaledig!

Kram på er!

P.s Lyckades inte alls som paparazzi...omöjligt att fota tonåringen. Jag får anlita någon utifrån...

Sommar, sommar och sol...

Har haft ännu en superdag med massor med sol och en knallblå himmel. Det märks att man är alldeles utsvulten när det gäller solljus. Två dagar i rad och man går runt som i ett lyckorus. Inte alls konstigt att så många människor här uppe i nord, går på depressiva medel, skär sig och blir ofrivilligt isolerade i sina egna liv. När vi till 80% lever i mörker, och om inte mörker, så under ett gråtungt täcke till himmel. Vem sjutton blir glad av det??

Sydeuropeérna (genast tillhör jag naturligtvis inte dom, hur mycket spanjorska jag än är ibland ;), kan sucka hur mycket de vill över vårt svårmod, tunga sinne och allvarsamma uppsyn. Se bara på grekerna, turkarna och spanjorerna som kom hit på 60-talet. Inte tusan sitter de ute i november och tjoar med några flaskor rött, dansar samba på gatorna i februari, eller sitter lugnt och tuggar tuggtobak, petar sig under naglarna med en tandpetare och visslar lite förstrött lyckligt. Nej, de har även de blivit allvarsamma, humorlösa och faktiskt lite tråkiga nysvenskar. Det är helt enkelt det eländiga klimatet som får oss att vilja leva som brunbjörnar..

Fast idag har solen strålat mot mig och jag har promenerat runt med barnvagnen och bara andats in syréndoft, blandat med hägg. Jag har förundrats över hur snabba alla varit med sina pelargoner (i fredags hade ingen vågat ställa ut dem, nu finns krukor fint placerade lite var stans.), och nyfiket smygtittat på hur andra sommarfixat sina trädgårdar.

När jag kom tillbaka hem, sov Vanessa fortfarande, och jag kunde sätta mig en stund i solen och dricka en kopp kaffe. Jag veeeet!! Visst låter det fantastiskt??

Sommaren nära nu, tjohooo!

Vilken underbar dag det varit idag. Solen har lyst med varma sköna strålar på mig, medans jag fnulat runt hela dagen på tomten. Jag har planterat mängder med pelargoner, Jimmy har planterat häck (lät lite halvsnuskit, fast det var bara en Leguster, inget annat:-).

Barnen har lekt, kivats och dragit ut en massa leksaker, som sedan var utspridda lite här och var. Även Vanessa fick ligga och kräla på gräsmattan för första gången i hennes liv. Tänk att få känna gräs i sin hand för första gången! Wow...Hon var överlycklig, och ett och annat strå slank nog ner i magen också. Den vilda bebin på grönbete helt enkelt :-D

Det var även så pass varmt, att vi kunde sitta ute och äta, vilket alltid är extra mysigt.

Sedan blev det storbad för bockarna bruse, och mammas rygg är numera kutryggig. Fast vad gör man inte för sina små trollungar? Vanessa blir helt galen när hon badar! Sjövild!! Så för det mesta brukar jag sitta I badet, så att jag kan hålla i i den krumbuktande, viftandes och plaskandes tokungen.

Avslutar dagens inlägg med en kommentar som Isabel numera kör med i tid och otid: " Men Mamma Muuuu!!! Vad gör Duuu???".

Kram på Er!

Äntligen kan jag fånga ögonblicket!

Nu så, har jag äntligen köpt en ny kamera. Är så lycklig! Jag vet, det låter superlöjligt. En kamera? Kan det skapa så mycket glädje? Oooooja...älskar att fotografera och sedan kunna gå tillbaka, och kika hur vi såg ut, vad vi gjorde och helt enkelt nästan återuppleva ögonblicket:-D

Har därför sprungit runt med kameran i högsta hugg, och testat olika funktioner och försökt lära mig den lilla manicken. Har lyckats fånga alla utom tonåringen. Han är hopplös när det kommer till fotografering. Försöker smyga mig på killen, fast han är snabb som en vessla, och idag lyckades jag inte. Fast nu har jag ju asschyst (kan aldrig bestämma mig hur jag vill stava schyst, shyst, sjyst, juste...) optisk zoom, så i morgon ska jag leka paparazzi, och helt enkelt smyga mig på killen. Om jag inte gör det, kommer han förmodligen skälla på mig en vacker dag och tycka att jag varit en urusel mor, som inte tagit EN ENDA bild på killen under HELA HANS TONÅRSPERIOD.

Lika hal som han är när det gäller att undvika kameran, är han när det gäller att göra sina sysslor hemma. Han har ett schema med uppgifter som ligger på hans ansvar att uträtta under en veckoperiod. Det fuskas mycket, det skall tjatas och gnällas. Han är len som en turkisk yoghurt i rösten, när det gäller att få förskott på studiebidraget, och sur som en spinkig rabarberstjälk, när han inte lyckas...

Tänk när jag har tre tonåringar samtidigt i huset??!! Nä...det gäller helt enkelt att sätta grunden stenhårt, så att man kanske, möjligen, om man har tur, får en lugnare tillvaro i framtiden.

Kram på er!

Obs! Tyvärr försvann din ena kommentar Madelen! Jätte tråkigt, och jag har ingen aning om hur jag lyckades trolla bort det. Sedan vill jag gärna be er andra (för att jag vet att ni finns hi, hi:-), att gärna lämna en kommentar då och då. Känns så himla ensamt annars ;-D

Surpuppeslut

Nej, nu måste jag ta och skärpa till mig. Har varit grinig och tjurig i flera dagar nu, helt utan anledning och det måste helt enkelt få ett slut! Blir ju inte gladare direkt, av att gå runt och muttra och sucka, dagarna i ända. Eller hur?

I går hade vi en jätte trevlig kväll, med våra kära grannar Anna och Niklas med barnaskara. Med deras tre barn och våra tre små kottar, blev det en mindre dagisavdelning i vårt vardagsrum! Fast jag måste säga, att det verkligen är ett litet gäng som fungerar otroligt bra tillsammans, och verkar ha det väldigt kul ihop.

Idag packade jag in alla barn och skulle dra iväg och inhandla lite plantor, till uteplanteringarna. Problemet var bara, att jag har sådan hemskt dålig lokalkänsla, så vi åkte runt, runt, runt....och jag kunde för mitt liv inte hitta det där eländiga stället (där vi brukar köpa blommor och buskar), utan fick snällt vända hem utan.

Sedan lyckades jag övertala hela familjen att åka ut till El Giganten i Kungens Kurva, för att kika på en ny digitalkamera. Hittade en, som jag tror är superbra. Det måste den helt enkelt vara för det super saftiga priset!! Självklart hade jag då den oturen, att just den modellen var slut, och den enda butik i Stockholm som har just en sådan modell, ligger på Kungsgatan. Inte läge alls. Vanessa började bli hungrig, vilket kunde ha slutat hur illa som helst, så det var bara att åka hem utan.

Så...denna fantastiska "klämdag", när regnet duggat konstant, när Ellie varken har kunnat inhandla vackra blommor eller en ny kamera...så tänkte jag börja bli lite glad igen!! Efter regn kommer sol, eller hur? I morgon sticker jag till Kungsgatan och så får jag ta med mig en GPS, så att jag lyckas sniffa till mig lite vackra pelargoner och annat fint. Det kommer att bli kalas!

Kram på er!

Lite sur och grinig

Usch, idag har jag känt mig trött, ur form och rastlös på samma gång. En sådan där dag, som man helst hade velat tillbringa sovandes under ett mjukt täcke. Ibland kommer sådana här dagar och dom är såååå långa. Vill aldrig ta slut.

Känner mig irriterad för att jag vill vara ifred, irriterad för att jag inte har lust med någonting, irriterad för allt jag borde göra och irriterad för att jag är så himla irriterad!!

Det är måndag, det regnar och jag har på mig ett par nyköppta jeans, som får min kropp att se ut som...tänkte skriva Barbamamma, men det stämmer inte. Jag har mer "former" än så. Skulle jag lägga mig på sidan, kan ungarna leka Berg -och dalbana. Det går upp, så går det neeer, så går det upp, så går det neeer...

Dessutom har jag en finne på halsen. Har sällan finnar, men nu sitter en på halsen! Halsen?! Vad finns det mer att klaga över, en dag som denna? Bella löper och lämnar efter sig små blodmärken över hela huset. Så trevligt.

Nä, jag ska sluta sprida elände omkring mig. Imorgon kommer förmodligen inte kännas ett dugg bättre. Ett år har då gått sedan min kära lilla pappa gick bort. Ett år av saknad och ett år av sorg. Man undrar ofta hur livet kan gå vidare, efter att man förlorat en nära anhörig. Vad har man för jäklans val??

Kram på er! Hoppas att ni orkar med mig, även sådana här dagar.

Väldigt mycket dagis blev det...

Håhåjaja!! Vad har hänt sedan sist? Jomen javisst, jag har ju varit på dagisfest. Den ni...med smör på!!!

Först var det dagisgårds-fixardag, och jag och Jimmy med bockarna Bruse, tog oss till dagis för att där hjälpa till med potatisplantering och ställning för utomhusvask-byggande. Sedan var det korvgrillning, en snabb kaffekopp och sedan fort fort säga hejdå till alla andra föräldrar och barn som var där.

Medans Vanessa sov middag, fyllde jag en kasse med "maskblommor", och drog sedan vidare med barnaskaran till min kära moster, som fyllde år. Där bjöds det på smarrig smörgåstårta och alla kusiner med barn var där. Himlans trevligt och det var synd, att jag fick lov att stressa vidare hem så fort. Hade nämligen lovat Kevin, att vi skulle hinna åka till Stockholms bästa (enligt DN:s läsare) kebabhak Palmyra i Årsta. Så sagt och gjort, jag och Kevin drog till Årsta och släpade hem deras enorma (en portion räcker till 2!!) kebabtallrikar. Mums. Magen stod åt fyra håll.

Glufsade i mig detta med andan i halsgropen. Skulle ju dessutom fixa till mig lite inför kvällens dagisfest!! Varje år har det arrangerats fest enbart för föräldrar med bar, karaoke och disco. Då jag och tre andra mammor, av olika anledningar, inte lyckats få med oss tillhörande pappa, valde vi att knalla dit själva. Hm...skulle nog ha stannat hemma och tittat på när Norge tog hem segern i ESC. Grattis Norge, om ni inte var värda det i år (har inte hört låten), så var ni det definitivt med förra årets bidrag. Den låten var kanon!! Måste ha varit en sjuhelvetes "suttonde" maj i dag:-D!!!

Då dagiset är uppdelat i två stugor, som nu skulle slå sina klackar ihop, blev det en mycket märklig känsla, när man klev in på dagiset för att festa med en massa människor som man aldrig träffat förut. Tyvärr kom inte så många från vår stuga, så det kändes mest som en klassåterträff med fel klass. Haha! ja..så kan det gå!

Knallade dock hem någongång efter midnatt, för att några timmar senare köra loss på en ny dag!! Vart tog den här helgen vägen, undrar jag nu? Jaja..snart är det helg igen :-D

Kram på er!

Maskblommorna är kvar

Idag har jag hunnit med huuur mycket som helst!!

Jag har städat huset, tvättat, skurat altanen, marinerat kött och varit och storhandlat. Det enda jag känner att jag borde ha gjort, är att rensa bort alla tusen "maskblommor", som Alex så skönt kallar de eländiga maskrosorna för:-D.

Skulle egentligen ha storhandlat redan igår, men jag hade verkligen ingen lust. Det hade jag väl i och för sig inte idag heller, har man någonsin det?? Fast lite mindre jobbigt kanske det kändes.

Det värsta är nog att jag handlar samma sak (i princip), varje gång! Sååå tråkigt. Först är det grönsaksdisken, lök, vitlök och sedan bröd. Därpå ett gäng liter mjölk och lite andra mejerivaror och naturligtvis jätte kartan med ägg. Köttbullar, falukorv, köttfärs, kyckling och fiskfiléer är standard och på det lite torrvaror som kaffe, mjöl och pasta i olika former. Någongång behövs ketchup, en annan gång toapapper...

Om man så bara sneglar på hyllorna med Hoisinsås eller vaskar fram en påse med pilgrimsmusslor, så räkna med en "susing" till. Såååå tråkigt...

Skulle faktiskt vilja gå och lära mig laga thaimat. Gott och nyttigt!! Fast jag skulle väl inte få plats i deras minimala små kök, som den jätte kvinna jag (då) är :-D

Avslutar med något jag hittade i en tidning. "Vinteroveraller - Saknad av ingen Amortera- Roligare kan man ha för pengarna". Så bra! Trevlig fredagskväll på er!

Galet skönt med Fredag!

Så imorgon är det äntligen fredag!! Ser fram emot en mysig hemmakväll med "fredagsmys-gott", som Jimmy lovat att fixa denna gång. Så himla kul att köra varannan fredag! Dels slipper man komma på nya goda tilltugg till varje fredag, vilket kanske skulle bli lite jobbigt. Dels blir det otroligt spännande, att invänta vad den andra kommer att bjuda på. Vi försöker leta reda på nya recept, så att vi får prova sådant vi inte ätit förut. Så himla kul! Rekommenderas starkt:-D

Har även lovat Isabel och Alex, att vi ska bada bubbelbad, och den här gången tänkte jag även introducera Vanessa för detta. Hon blir vanligtvis sjövild i badkaret, så att se hur hon kommer att reagera, när vattnet bubblar och stänker omkring henne, kommer att bli lite extra skoj.

Oj, nu vaknade lillsessan visst...får återkomma...sorry...!!!

Status i barnaskaran

Just nu har jag en liten gurglande, vaggande blöjrumpetjej, som hänger och klänger på mig dagen lång. "Dadadadada", säger Vanessa med en liten Kalle Anka röst, samtidigt som hon står på alla fyra och gungar fram och tillbaka med rumpan. Hon är inte alls långt ifrån, att börja ta sig fram över golvet. Antingen blir det krypandes eller ålandes.

Alexander har kommit ur den värsta trotts-krisen, och är mer flörtbar nu. Det går att omvända honom, inte alltid kanske, men oftare och oftare. Dessutom har jag sett ett mönster. Precis som jag, får han sockerdippar, då blodsockret sjunker, och han behöver få i sig någonting för att fortsätta att fungera. Det slår aldrig fel, utan när han börjar bli hungrig, sätter han sig på tvären till allt. Allt! Fast det är underbart skönt att ha kommit på det, ett enkelt problem att lösa.

Isabel är just nu inne i 5-års-kaxig-tjej period. Hon som alltid varit så snäll och duktig, är numera ganska ofta kaxig och tror att hon kan köra med alla i sin omgivning. Dessutom är hon just nu en sådan retsticka, att hon kan göra en helt galen. Hon retas med Alex till hon får honom att explodera. Hon lyssnar varken på honom, eller på när någon annan säger nej. Oerhört frustrerande, fast dock en period som måste genomlidas, tills den fantastiska 6-års åldern träder in. Om dryga året alltså:-D.

Så har vi Kevin, som lyckas hålla en presentation och recension av en bok, han förmodligen inte ens har läst. Ett långt föredrag inför klasskamrater och lärare lyckades han i alla fall med. Dessutom är det återigen små ballerinaskor i hallen, vilket bara kan betyda en sak. Hörde på nyheterna att svenska ungdomar , är sämst i Europa (tror jag att det var?) på att skydda sig. Hoppas att jag lyckas förmedla någonting till killen, så att det inte slutar med att jag blir farmor också. Har helt enkelt inte tid med fler ungar just nu ;-D.

Kram på er!

P.s Så tråkigt att jag inte har någon kamera, som jag kan ta lite bilder med. Hoppas att ni håller tillgodo ändå.

Tjugoett år sedan!!!

Oj, oj, vad tiden verkligen ruuuuusar fram!

Igår var jag på skolåterträff. Vi gick alla ut 9:an 1988, alltså för hela tjugoett år sedan!! Visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, utan knallade dit av ren nyfikenhet. Den stora skräcken jag hade inför kvällen, var att jag inte skulle känna igen någon. Usch, vad jobbigt!!

Tyvärr så kunde/ville inte dom tjejer som jag fortfarande har kontakt med, att gå och jag kände mig därför lite ensam, när jag försiktigt klev in genom dörrarna på Engelen i Gamla Stan.

"Ska´ru på återträffen?", säger killen i garderoben, direkt när han får syn på mig. "Hm..syns det så tydligt?", fnissar jag lite nervöst. När jag kommer ner i festvåningen, står det massor med folk och sippar på en välkomstdrink. " Elisaaabet!", hör jag någon ropa, och det är nära att jag vänder mig om, för att se vem sjutton Elisabet är. Kan inte minnas någon Elisabet. Några kommer fram till mig, och jag inser att det ju är jag som är Elisabet. Haha...ingen kallar mig för det längre och alltihop känns otroligt konstigt.

Fast jag känner faktiskt igen mina gamla skolkamrater, och efter platsrokader, upprop av vår gamla SO lärarinna och presentationer till höger och vänster, så får vi (jag tror att dom flesta känner så), en superkul kväll ihop! Vi skrattar, skojar, dansar, sippar drinkar och kramas.

Jag tar en taxi hem någon gång på småtimmarna, nöjd och glad för att jag gick på den här återträffen. Jag hade mina gamla minnen, men nu har jag även nya minnen, som jag fått berättat för mig. Superkul! Vilka fantastiska människor som jag gått i skolan med. Och tänk att Micke "Nyllet" Nylander, Magnus Hedman, Jan Johansen och ett gäng till stora namn också har gått i vår skola :-D Inte så illa pinkat för en skola långt ut i förorten!!

Fredagsmys eller fredagsrys??

Så var det fredag igen, och visst är det jätte skönt på många sätt och vis. Vi är alla lediga imorgon och har ätit lite gott. Nu myser vi i soffan, och både Isabel och Vanessa har redan somnat som två klubbade sälar. Alex passar på att proppa munnen full utav popcorn, och njuta av lugnet som hägrar, när systrarna inte snor uppmärksamheten.

Fast samtidigt tycker jag att helgkvällarna är sååå jobbiga. Dessa kvällar med oro i magen, och en konstant förhoppning om, att få hem tonårssonen hel och vid gott mod.

Bara för några helger sedan, var han och en kompis på väg hem från en fest, då de möter ett gäng på femton till tjugo ungdomar. Både killar och tjejer. Några killar ska direkt utamana, och mucka gräl. Uppståndelsen får ungdomar som är kvar på festen, att ta sig dit, och nu är det helt plötsligt många inblandade. En kille drar fram en kniv, som han viftar frenetiskt med, framför Kevins kompis. Kniven var så nära, att den nästan snuddade killens mage...

Kevin och hans kompisar, lyckas övermanna killen som tappar kniven och snabbt ger sig av därifrån med sitt gäng.

Det här är verkligheten för våra ungdomar och jag är SÅ FÖRBANNAT trött på det!!! Jag är så trött, på detta oprovocerade våld, på fega stackare som gömmer vapen i skjortärmen för att de har för dålig j-la självkänsla utan. Jag är trött på föräldrar, som inte vet vad deras ungdomar gör, som inte lär sina barn empati, och som inte gör allt i sin makt för att deras barn ska få goda värderingar och en någorlunda god självkänsla. Önskar att man kunde filma dessa snorungar och gå hem till mamsen och papsen och visa. " Det här är DIN son. Grattis!"

Jag vet att min son inte är någon ängel. Han har gjort både det ena och det andra, men en sak är säker: Han har fantastiska grundvärderingar. Han känner oerhörd empati för andra och han har så mycket råg i ryggen, att han pratar först och slår sen (om han måste) och inte tvärt om.

Så...jag håller mig vaken..och sedan ställer jag mobilen på en kvart över hans "hemtid". Har jag då somnat och han inte har väckt mig, innan klockan ringer...då är det bara till att börja jaga.

Soppa och pannkaka...IGEN!

Idag har det varit "fullt ös, medvetslös", precis som vanligt. Efter att jag lämnat barnen på dagis och skyndat mig hem igen, försökte jag röja lite i röran hemma. Planerade att bli färdig lagom till 11, för en promenad i solskenet med min vän Nadja.

Dock stupade den planen rejält, när Vanessa fortfarande sov, inte hade hunnit äta lunch, jag hade inte städat klart, en gubbe fortfarande låg på vårt köksgolv och försökte laga vår svindyra, inte alls gamla Mielediskmaskin!!! Jag skulle helt enkelt inte hinna till kl 11. Så...det blev till att ändra dagens schema.

Fixade därför lunch till Vanessa, packade skötväska och åkte till Farsta Centrum (där jag fastnade med två dagismammor och stod och tjattrade bort minst 20 min!!) och shoppade små vita pallar och en blå gitarr. Så hem igen.

Hann fixa lite med tvätten och dra runt med dammsugaren, innan jag äntligen fick ut Vanessa i vagnen och premiärtestade Bellas nya koppel. Har världens snällaste, raraste, lydigaste hund...utom när jag ska promenera med henne i koppel. Så jag har köpt ett koppel med ett band som går runt munnen på henne. Tyvärr ser det ut som jag har en aggressiv hund, fast den gör henne inte illa på något sätt och hjälpte faktiskt. Har bestämt att jag ska ha henne lös så fort tillfälle ges, men där det inte går, får hon lov att ha det nya kopplet. Alternativet blir till att stanna hemma, och det är ju inget vidare för en hund som behöver motioneras!

Så vi gick till affären och handlade, sedan bort till dagis och fick med mig dubbla uppsättningar. Isabel fick med sig sin kompis Minéa och Alex sin kompis Nixon, så jag sa till personalen att det kunde gå hem för dagen ;-D

Hur som helst, var det nog en intressant syn, med mamma Ellie i spetsen med barnvagn och stor jätte hund och sedan en radda ungar som en svans.

Medans de sedan lekte, stojade, gungade, blåste såpbubblor och typ var överallt, gräddade jag pannkakor och kokade (ok, värmde på) soppa. När jag så är klar, efter dryga timmen, och en 7000 pannkakor senare, hör jag: " Soppa och pannkaka IGEN?? Det fick vi ju på dagis också!".

Jaja...kan viskande meddela att alltihop tog slut och de såg runda och belåtna ut efteråt :-D

Kram på er!

P.s Ni anar inte hur glad jag var att ha en fungerande diskmaskin en dag som denna. Massor med folk och både sopptallrik och pannkakstallrik..hade fått diska i evighet. Synd bara att den lilla del som gått sönder kostar oss lika mycket att byta, som att köpa en helt ny diskmaskin!!

En Byggare Mom på rymmen

Idag smet jag! Jag vet...hur kan jag lämna min stackars make i sticket, med reglar, spånskivor, spikpistoler, gipsskivor och allt annat som tydligen behövs för att bygga en vägg (som ramar in vår blivande walk in closet)??

Ni kanske tycker att jag redan igår visade oerhörd otacksamhet och var lite orättvist småsarkastisk, mot min käre make? Då ska jag berätta något för er...jag älskar min man galet mycket, och uppskattar hans skicklighet, styrka och uppfinningsrikedom. Jag är överlycklig över att få denna fantastiskt fina garderob! Så, nu känns mitt samvete lite lättare och ni behöver inte oroa er :-D

Hur som helst så var det nog skönt även för honom, att få bygga i lugn och ro, slippa gnällig fru och en sprattlande bebis. Så vi tjejer tog oss en tur till öppna förskolan istället.

Liten Isabel med hennes kompis William.
Öppna Förskolan 2004

Dessvärre var det bara att åter hugga i, när jag väl hämtat barn och varit och inhandlat födelsedagspresent till dagiskomis. Så Pappa Jimmy bar stora otympliga betongskivor upp för trappen, mamma Ellie stod på en stege med en skruvdragare i högsta hugg, Alex damsög och Vanessa låg och sov mitt i allt oväsen. Vad gjorde vår söta lilla Isabel måntro? Jo...hon satt och gjorde jätte fina paket med glitterklistermärken på. " Hur skriver man MAMMA?". "M A M M A", svarar jag medans jag skruvar och skruvar. "Nej, jag menar ELLIE!". Hm...mamma och Ellie är samma sak för min dotter och skall även skrivas på samma sätt :-D.

Kram på er!

Walk in eller freak out??

Tredje dagen gillt på det fantastiska gulblåa IKEA. Hade ju "lite" grejer att släpa tillbaka och var precis på väg ut genom dörren med Vanessa, en bärsele och 7 ton kartonger, när min kära make föreslog att han kunde följa med mig. Han hade lite som behövde handlas, som han så fint uttryckte det hela.

Just idag befann han sig mellan...torktider. För er som inte vet, så är min make spacklare...jag menar målare (fast målare spacklar faktiskt mer än de målar), och idag var han tydligen ledig.

Lättad över att slippa bära alltihop själv, gav vi oss så iväg. Anade inte vad som komma skulle, utan följde snällt med och kikade lite på garderobslösningar. Nu ammar ju inte jag längre, men hjärnan kan ibland vara lite seg, och det tog därför ett tag innan jag förstod att ett nytt projekt á la min familj, stod och knackade på dörren. Jimmy hade bestämt sig för att bygga om vår garderob till en s.k walk in closet. Borde ju ha jublat, vilken kvinna skulle inte ha gjort det??

Problemet var bara att IKEA är fantastiskt duktiga på att placera ut alla delar som behövs, lite här och lite där. Det känns som att leka plockepinn ungefär. Så fast att vi varit duktiga och skrivit upp hyllnummer och facknummer på alla miljoner delar, så sket det sig, när det visade sig att vissa delar var slut i Björk. Ok, vi kör vitt. Haha!! Lättare sagt än gjort. En stomme vit här, en annan låda vit där borta...så där höll vi på...i två timmar!!!!

Tillslut hade vi fått ihop en garderobsuppsättning med stommar, stänger, lådor, skohyllor, hyllplan och slitit upp det på släpet. Skönt. Så kommer vi hem och vi sliiiiter upp de tunga stomkartongerna för trappen!!!! Kaaaa...Jag går först, Jimmy tar det mesta av tyngden..men det väger bly!!! "Kör på Ellie!" "Kom igen, snart uppe!!"

Nu är jag trött, har en rygg som vägrar att räta ut sig, utan står i 90 grader, och blåmärken stora som tefat på låren. Jimmy lär få strutta runt i sin walk-in closet själv, jag kommer nog aldrig mer uppför trappen till övervåningen....

IKEA, fantastiskt eller fasansfullt??

Oj, oj...har haft sådan beslutsångest den senaste tiden, att det nästan är skamligt! Runt om i världen, finns så mycket elände och så vansinnigt många som lever under katastrofala förhållanden, och så bekymrar jag mig över hur jag på bästa sätt, ska lyckas stuva in tre barn i två sovrum...usch..

Hur som helst, så får jag väl vara oerhört tacksam att mina problem inte är värre än så just nu, och känna tacksamhet mellan larvånger och löjligt klagande.

Det sk. problemet, har bestått i huruvida vilka två små kottar som ska dela rum, nu när det är dags för Vanessa att lämna mammas trygga sida. Först tänkte jag att det nog vore bäst om småtjejerna delade rum, fast snabbt kom jag på att det förmodligen skulle innebära både katastrof och absolut livsfara. Isabel med alla sina pärlor, som hon skapar fantastiska smycken av, hennes glitterlim, klistermärken, Hello Kitty läppglans och allt annat smått och gott precis framför nosen på en liten, liten Vanessa.

Nej Isabel skulle bli förkrossad och Vanessa skulle förmodligen tugga i sig alltihop... Så, det måste helt enkelt bli Isabel och Alex som delar rum. Nu fick jag problem. Rummet är litet, de har varsin gigantisk 120 säng och dessutom vill jag skapa ett "eget space" i rummet. Fick inte riktigt ihop detta, och har därför vänt ut och in på Blocket, för att istället hitta varsin växa-säng. Tyvärr, så föll den ganska smarta idén platt fall, då min kära make, tycker att det är såååå mysigt att kunna ligga brevid barnet och läsa ibland. Att sitta på en stol eller på golvet brevid, var inget alternativ tydligen...så iväg till IKEA.

Med Vanessa i bärselen på magen, köade jag för en säng med undersäng (som en utdragbar låda under själva sängen), sedan släpades vi oss ned till självplock-lagret, med en gul kasse proppad med barnmatta, tavelramar, hissgardiner, överkast, sänglampa etc, etc. Där nere lyckades jag baxa upp en stor svintung (!) kartong med undersäng + en extra stor kartong som innehöll en Expedit golvhylla, som jag inte kunde låta bli, eftersom det var rea på eländet.

Igenom kassan, nu var jag så törstig att tungan låg som en smäck i gommen och Vanessa hade tappat ena strumpan där hon dinglade, och hade små kalla tår. Sedan ned till Varuutlämningen, där varorna inte packats ännu, så jag släpade ut det jag hade till bilen, lastade in detta (fick fälla ned ryggstöd och pula) och sedan tillbaka in och hämta resten.

När jag sedan kom hem med alltihop, bestämde jag mig för att köra med Isabel och Alex gamla sängar i alla fall...det vart ju faktiskt kanonbra!! SUCK!

Så imorgon, tar vi en ny tur till IKEA jag och Vanessa! :-D

Tittut....!!

Kan helt enkelt inte låta bli...börjar känna hur bloggådran drar, och saknar faktiskt vistelsen i Mitt Vardagsrum något alldeles förfärligt!

Så..vad har hänt sedan sist?

Vi drog iväg med alla barnen på semester till Lanzarote, vilket var jätte mysigt, trotts de envisa molnen som skymde den varma solen. Sedan blev det helt plötsligt vår och bävernylonsaveraller och fuskollar vart snabbt ett minne blott, och det blev till att panikshoppa överdragsbyxor och solskyddsfaktor. Guuud så härligt! Äntligen kommer man ut genom dörren med hela barnaskaran, utan svettdroppar i pannan och dåligt samvete för alla svordomar man kläckt ur sig under morgonens ståhej.

Denna tid måste vara den bästa för nästan alla, men speciellt för alla småbarnsföräldrar!! Nu vill jag ju inte grusa er glädje och dra ned rullgardinen för er på något sätt..men passa på!! Snart är de små sötisarna, som glatt springer ut i vårsolen med Hello Kitty kepsen på sitt lilla huvud, ett minne blott och de har blivit tonåringar. Våren och sommaren är INTE tonårsföräldrarnas tid, vill jag lova!

Det är då, de ostört, kan gömma sig i någon park och ta sitt första bloss. Det är då de första fyllorna avlöser varandra, och du ser din älskade "lilla" unge susa förbi dig på en trimmad moppe utan hjälm i 70-blås!

Så njuuut, nu kära småbarnsföräldrar. Njuuut!

P.s Lämna gärna en kommentar, det var ju ett tag sedan jag var här, så jag känner mig lite ensam och vilsen:-D Kram på er!