Gott Nytt År!

Ibland undrar man vad man gör galet, när allt man gör bara går på tok. Känner ni igen er? Det börjar kanske med att man råkar välta kaffekoppen vid frukosten. Man svär lite tyst för sig själv och torkar muttrande upp eländet.

När man sedan ska klä på sig, hittar man ingen tröja som känns bra. Just den som man har tänkt sig är naturligtvis ostruken. Det fortsätter sedan när man precis är påväg ut genom dörren, och nycklarna inte alls ligger där du lade dem igår. Du letar i panik, och nu är du försenad!

Bussen kommer inte på utsatt tid, du saltar maten för mycket, toapappret är slut när du sitter på muggen eller du glömde köpa tandkräm när du var och handlade. Allt verkar gå galet vissa dagar.

Ibland är det små bekymmer. Fast i vardagen, just då..stora bekymmer. Ibland är det värre än så.

Det här året har varit ett sådant jobbigt år. Ett riktigt eländigt, sorgligt och vansinnigt år. Där allt verkade gå galet. För mig i alla fall. Min mormor dog den 6 maj, min pappa den 12:e och sedan lilla mamma i september. Tack och lov för att min lilla prinsessa Vanessa kom till oss!!! Hon skänker så mycket glädje och kraft.

Det gör hela min familj. Utan min man Jimmy och mina barn, hade det varit mycket svårt att blicka in i ett 2009 med sådan förväntan och glädje, som jag nu gör.

Med hela huset fullt av folk i morgon, lagandes 3-rätters, ammandes och snorig som tusan, kommer jag inte att titta in på bloggen.

Vill därför önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!! Kram på er.

Sachsska Barnakut

Blev inget bloggande igår. Fick åka till akuten med Vanessa, som haft feber, snuva och hosta sedan i fredags.

Har tyvärr varit på akuten ett par gånger, genom åren, och alla ni som varit där, vet ju hur jobbigt det är! I tron om att en akut, betyder just akut, åker man dit för att få hjälp fort. Dessvärre, är det ju inte riktigt på det sättet. Inte i Stockholm i alla fall.

Är det inte risk för livet, får man snällt sitta där i det kala väntrummet, som är fyllt med andra sjuklingar, i minst fyra timmar. Så, jag åker inte gärna till en akutmottagning, om jag inte känner att det verkligen behövs.

Nu visste jag ju att barn inte ska ha feber i mer än tre dagar. Började därför med att ringa Sjukvårdsupplysningen, för att höra mig för vad de ansåg. Jag hade nog lugnt väntat tills det var måndag, om det gällt ett av de äldre barnen, men eftersom Vanessa bara är 10 veckor, så kändes det lite vanskligt.

Skjukvårdsupplysningen, tyckte direkt att hon behövde undersökas av en läkare, och då var det främst hostan som gav upphov till oro. Små spädbarn har inte riktigt färdigutvecklade lungor, och har därför svårare att hantera slem m.m, som kan samlas i luftvägarna.

Så det var bara att åka in med lilltjejen. Det första jag hör när vi kliver in, är någon som ropar mitt namn. Några av våra bästa vänner satt också på akuten, med sin lilla dotter. Hon hade fått falsk krupp. Suck, vi lovade varandra att ses på trevligare ställen än på akuten, hädanefter.

Vi blev snabbt isolerade i ett rum, jag och Vanessa. Detta p.ga smittorisken för ett sådant litet barn. De togs ett RS prov, vilket visade negativt och hon fick andas in ånga för att rensa luftvägarna. Däremot kan det bli som värst på den femte dagen..imorgon alltså..

Vi får alltså avvakta och se.

Alla goa ting är...fyra!

Det blir faktiskt en väldigt intressant tillvaro med så många barn i huset. Det är liv och rörelse. Aldrig tyst. Ibland skrattar man åt alla roliga episoder eller så gråter man av frustration, när krigen bryter ut.

Vanessa har varit kanon förkyld nu i ett par dagar, och det är verkligen inte skoj när en dryga två månaders bebis, snorklar som en kaffebryggare och är het som en kamin. Ändå tar hon det med ro, och inte ens när hon ska äta och hon får svårt att andas, protesterar hon.

En tonåring bidrar också. Tydligen finns det jeans att köpa nu förtiden, som ska vara för små när man köper dom. Som växer med tiden, så att säga. Sådana jeans fanns det på mellandags rean. Visste inte det...råkade säga att byxorna var för små. Ooops, såg inte till killen på resten av kvällen sedan!!

Samtidigt är det jullov och Isabel och Alex fyller sina dagar med att förtjust leka rollekar eller tjafsa värre än två kamphundar. De kan leka mamma, pappa, barn eller dansa runt granen och sjunga julsånger. De kan vara prinsessor eller kladda ner hela rummet med glitterlim, klistermärken och stjärnor. Eller så kan det tjafsas och retas i det oändliga. Nähä! Joho! Nähäää! Jooohoooo!!!

Så här crazy kan man bli ibland!

Tjena världen

Vet inte om ni har testat Sony Playstations nya virituella värld? Helt galet är det. På bilden nedan ser ni vår figur, som vi skapat på kul. Han är nu på väg till ett shoppingcenter.

Först väljer du hur du ska se ut. Du har en uppsjö med frisyrer, hårfärger etc. att välja på. När du väl står ute i denna värld, kan du hälsa på och prata med, andra människor som är där. Bakom varje figur, finns alltså en riktig människa, som kopplat upp sig någonstans i världen. Ni kan spela schack, eller varför inte gå och bowla? Det finns en hel del att göra.

Du kan genom att gå fram till olika "personer", börja prata med dem och ta reda på vart de kommer ifrån. Kanske hittar du någon från Sverige?

Annars verkade spelet vara populärt i Australien, Spanien och England. Många var därifrån.

Det läskiga är, att det säkert finns många som fastnar lite i den här världen. Som tycker att den anonyma roll du får spela, är skön. Vem som helst kan ju dölja sig bakom, inte sant? Vi säger att du som tjej, börjar prata med en manlig figur. Det kanske är en kvinna egentligen?

Vart är denna värld på väg?

Julefrid

Visst är det mysigt med julen? Framför allt när det finns små barn i huset! Bara med små barn, kan man med största allvar, värma gröt till tomten (eller till tomtenissen som det är i vår familj), som sedan skall stå på trappen. När kommer Nissen? Tycker han om pepparkakor? Om inte Nissen hittar vår gröt, vad gör vi då? När kommer Nissen? När kommer Nissen?

Isabel skulle gå ned mitt i natten och sätta sig i soffan, och vänta in tomtenissen, sa hon. Sedan skulle hon säga: " God dag, tomten". Hon ville så gärna se när han smög in för att lämna paket i strumporna, som vi hängt upp. Hon sov gott, och märkte inte när någon tyst smög runt och upptäckte att paketen var för stora för strumporna :-D.

Julafton fylls med julstök och julbök. Barnen leker, med morgonpaketen, vi förbereder julfaten och julmaten. Dukar och plockar.

Sedan kommer släkten och det är dags för Kalle! Barnen sitter nyfikna framför en hoppande hackspett, även Tomtens verkstad håller dem på plats i soffan. Så småningom är det bara vuxna kvar framför Lady och Luffsen och dom andra Disneyfigurerna. Kom nu barn! Det är ju Musse Pigg! Vart tog barnen vägen...ja, ja..det lär väl gå nästa år med. De kan se Musse då.

Själv kokar jag potatis, värmer köttbullar och prinskorvar, men är noga med att inte missa Ferdinand! Åh, Ferdinand...

På julafton äter man alltid för tidigt, för snabbt och för mycket. Varje år säger man att man inte ska ha så bråttom. Det ska ta tiiiid. Det är bäst att inte lägga upp för mycket i början, då blir man mätt för fort. Efter sillen och laxen, är man egentligen mätt, men nu börjar man lassa in skinka, köttbullar, jansson och dopp!! Ha, ha! Jag fick äntligen mitt dopp i grytan, fast jag var ensam i år om att ta mig en blöt brödskiva. Och nu fallerade hela idén om beach 2009, i ett enda naffs (se tidigare inlägg Hurtbulle eller Doppbulle ).

Barnen undrar om tomten har fastnat i någon snödriva (fast att gräset är grönare än i augusti), eller sitter och stoppar i sig mer gröt någonstans. När kommer tomten??!

Så kommer han..han går där ute i mörkret, med säcken på axeln och en liten lykta i handen. Han vinkar glatt åt barnen, som står med näsorna tryckta mot rutan. PANIK!! Tomten kommer!!

Vem ska öppna dörren? Vem är snabbast fram? Ingen. Ingen törs...

Tomten knackar och kliver på. Oj, oj..pust och frust. "Finns det några snälla barn här?". Lustigt, mina barn bedyrar på heder och samvete att de varit jäääätte snälla. (Hm..minns en morgon, för bara ett par dagar sedan. Ja, ja..det är ju jul, trotts allt, sa Ellie..som var en förståndig mor..)

Vilken lycka, vilken glädje! Tomten är dalmas (hur gulligt, låter inte det?) och säger att han inte kunde ta renarna i år. Det finns ju ingen snö. Han har fått gå istället..oj, oj vad han är trött. Han har gått hela vägen från Uppsala, säger han. Tomten är snäll...och har vita gympadojjor...

...........................................................................................

God Jul

Så är det äntligen julafton (tomtenissen har varit här och ätit upp gröten och lagt paket i strumporna). I går läste jag en dikt, publicerad i DN, som jag tyckte var väldigt bra. Hoppas att det är ok Nils, att jag lägger ut den här?

Med den vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL!

Midvinterkölden...

Midvinterkölden förr var hård

i natten sågs snöstjärnor glimma

Nu slås ständigt värmerekord

julnatt ger regn och dimma

Svensken flyger långt bort med plan

Ingen vill vara miljöpuritan

Ingen har solcell på taken

Hellre i Thailand gå naken

Stormarna är intensiva

Och nu ser man vid vintrig dörr

Inte en gnistrande driva

Julhandeln blomstrar trots lågkonjuktur

Julresor ger oss en höjd temperatur

Nog är det en underlig gåta?

Nog är det så man vill gråta?

Av Nils E Eriksson

Halmstad

Jul utan mamma

För bara sex månader sedan, frågade mamma mig, om jag trodde att hon skulle vara kvar till jul. Självklart, kommer du att vara med oss i jul mamma, svarade jag självsäkert.

Det kändes så självklart då. Vi visste att sjukdomen var allvarlig, att de flesta som insjuknar i lungcancer inte får mer än ca. ett år, från det att de fått sin diagnos. Mammas huvudtumör, var stor som en mandarin i ena lungan. Den hade dessutom spridit sig till den andra lungan, till levern och till blodet. Vi fick diagnosen i mars 2008. Sex månader senare, somnade hon in. Med sin lilla hand i min.

Det blir alltså min första jul, utan mamma, och det känns oerhört tomt, tungt och förbaskat orättvist. Mamma är nu en stjärna på himlen och precis som man sjunger i Staffans visan: ...stjärnorna på himmelen de blänka".

Att fira en jul utan dig lilla mamma

Känns tomt och ej som det ska

Denna jul kommer ej bli den samma

Nej inte alls som våra jular brukar va

I hela mitt liv under alla år

Har jag firat denna dag tillsamman med dig

Med minnena färska, jag fäller en tår

Och önskar du var här med mig.

Merry F-king Christmas

Puh, ingen har fallit dit ännu och Alex är en piggelin igen! Är ju inte 100% säker, men jag tror att vi har klarat oss från magsjuka. Jippi, det kanske blir en jul ändå!

Så nu kan vi alltså andas ut. Mysa ned oss i soffan och knäcka nötter medans vi petar in vassa små nejlikor i apelsiner. Eller inte...

Vi kan också åka och storhandla. Vi kan springa i gångarna, med den långa inköpslistan fladdrande efter oss. Raffsa till oss julskinka och lax. Rycka åt oss patéer, pastejer och fårfiol i ett naffs. Med varsin vagn, den ena full av ungar och den andra till mat, kunde vi plocka på oss så mycket godsaker, så vi skulle kunna försörja ett mindre land i åtminstonde ett par dagar! Det skulle vara tjockt med folk, svetten skulle lacka på ryggen och ungarna skulle bli rödare än rödbetssallad.

Vi skulle tvärnita vid den långa kön till kassa 3 (åter den kassa som saknar växel, eller nå´tt). Vi skulle kunna putta bort några vingliga pensionärer, med ett leende och ett :"God Jul" och hastigt raffsa ned hela spektaklet i 17 papperskassar. Så när allt sedan skulle vara nedstuvat, skulle vi våndas över att den förbaskade affären inte haft någon doppbulle!! Hur kan man ha slut på doppbulle, i tider som dessa?? Därför skulle vi bli tvungna att åka runt bland stadens alla matvarubutiker, på jakt efter den traditionella doppbullen. Ingen doppbulle, ingen jul. Precis som ingen Arne Weisse, ingen jul ( ja, just ja..Lasse Kronér menar jag).

Lagom till detta, skule tiden för lunch ha passerat. Vanessa skulle vakna och vråla. Isabel och Alex skulle snabbt tystas med varsin glass.

In i bilen med ungar, kassar, påsar och en pappa. En mycket trött pappa. Någon skulle höra honom muttra..merry fucking christmas...följt av en djup suck.

Nä, knäcka nötter får det bli!

Vinterkräksjukor och RS-virusar

Så, nu är vi åter hemma i vår vintervrå, efter en helg på landet. Precis som jag lovade mig själv (se fredagens inlägg), har jag nu myst med familjen, varit ute och promenerat och andats frisk havsluft. Dessutom hunnit spela spel med familjen, ätit god mat och firat lilla julafton tillsammans med farfar.

Tur att jag hann allt det där, innan Alexander helt plötsligt vände ut och in på sin lilla mage, rakt över playdoolera och Alfons-pussel! Alla fick tokspelet, började rusa runt i panik och klappade sig instinktivt över magen. Har jag inte lite ont i magen, jag också? Tänk om det är galna ko sjukan, jag menar vinterkräksjukan??!! (Herre Gud, det finns så många begrepp på konstigheter nu för tiden, att man lätt blandar ihop det hela. Kan ni minnas att det fanns sådant som RS-virus när ni var små?) Det känns som att vi under vintertid, lever i ständig skräck, för att något av detta skall drabba oss. Lyckas man ta sig till ruta Mars, utan större bölder, får man ett gratisvarv!!

Därför blev vi naturligtvis oerhört nervösa efter Alexanders...ja, efter det att chokladmoussen åter låg på bordet...Hur ska detta sluta? Ska vi alla ligga nedbäddade över jul. Hulkandes, pustandes och frustandes? Blir det inget besök av tomten, ingen Jansson, ingen trillingnöt och ingen däst mättnadskänsla (som varar ända fram till påska)???

Dagen före dagen före dagen före dopparedagen, lever vi i skräck och fasa...vi får se hur vi alla mår i morgon!

Dåligt samvete någon?

Suck, det ständigt dåliga samvetet. Vi kvinnor (för jag tror att vi kvinnor har det i betydligare större utsträckning än män), är hopplösa när det gäller att släpa runt på dåligt samvete hela tiden.

Är det inte för att vi inte hälsat på gammelfarmor på länge, så är det för att vi inte hunnit med våra barn. Vi har inte gett vår man kärlek, inte hört av oss till våra vänner, låtit någon stackars kollega dra ett lite större lass en dag, för att vi fick lov att följa med sonen till tandläkaren o.s.v.
Jag har ständigt dåligt samvete för någonting, och oftast har jag det för barnen på ena eller andra sättet.

Jag har tex alltid haft dåligt samvete för min äldsta son. Stackaren..skilsmässobarn, kånkandes på lilla ryggsäcken fram och tillbaka, år ut och år in. Att jag alltid har funnits där för honom, alltid försökt hjälpa honom fram på livets hårda väg o.s.v, det glömmer jag fort. Nädå...stackars liten.

Jag har även dåligt samvete för Isabel och Alexander. Tex, så finns aldrig den tiden man så väl önskade att man hade. Jag skulle vilja tillbringa mer tid med var och en. Hitta på roliga saker med bara Isabel, eller bara Alexander.

Eller så kan jag få dåligt samvete för att jag blev så arg i morse. När ingen gör som jag säger, det tjivas och bråkas, klockan tickar och Vanessa blir röd av värmeslag långt där inne i overallen. Tålamodet tryter, Ellie ryter och sedan...så får jag leva resten av dagen, med dåligt samvete. För att jag blev arg, för att jag tillslut tappade tålamodet och för att jag tappade bort allt vad pedagogik heter.

En "liten" en, som också får mig att få ständigt dåligt samvete, är vår Bella. Vår supergoa, underbara, snälla Bella. Som så gärna vill få minst två stycken långpromenader om dagen. Vill leka och brottas. Vill kela och mysa. Vår labbe/golden, som är det snällaste som går i ett par...vattenpölar..tittar trött på mig, varje gång en ny lite bebis äntrar det här huset. Ok, så ramlade man ner ännu ett pinnhål i hiarkin, tycks hon tänka.


Så när jag hittar min gosiga och ibland bortglömda vän, ihopkurad i Vanessas babygym, får jag ont i hjärtat. Ibland räcker man inte till helt enkelt, men det viktigaste måste väl ändå vara att man försöker?

P.S Nu ska Ellipelli med familj åka ut på landet och fira lilla julafton med farfar, och där finns inget internet. Jag ska ge min man massor med kärlek, umgås jätte mycket med mina barn och gå jätte långa promenader med hunden!!
Så see you friends!

(Tordes inte vänta längre, det är tydligen brist ???? på gran i år.)


P.S Den här fick jag av en tjejkompis igår kväll. Något att skratta åt till glöggen ikväll!

" Jag hade lärt min man att göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade: "Vilket program ska jag använda?""Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?" "Manchester United" svarade han.Och så säger de att blondiner är dumma...".

Ha, ha! Sorry alla killar, den var faktiskt lite kul.

Årets julkalender

Kan någon klok och förståndig person, förklara för mig vad skiten handlar om?!! Ursäkta uttrycket, men jag förstår inte ett skvatt och jag undrar om någon endaste unge verkligen gillar den, eller om de stackarna bara sitter där för inte riskera att missa lucköppningen?

Den är ofta läskig och obehaglig och för vilka åldrar riktar den sig?

SVT är verkligen specialister på att göra dyng TV. Årets julkalender ger ingen julfeeling, ingen stämning och inget mys. Handlingen är en gåta och om de nu har dåligt med resurser - rota fram en gammal klassiker! Varför inte Trolltider, Teskedsgumman, Albert och Herbert, Sunes jul, Pelle Svanslös...ja, listan kan göras lång. Var 10:e år, kan ju en julkalender gå i repris, då har de som såg det för första gången (och minns vill säga) blivit så stora, att de inte längre tittar? Varför envisas med att göra ny produktioner, när de varken kan eller egentligen har råd?

Exempel från gårdagens avsnitt: Tjejen i trion (vet inte ens vad hon heter), läser ur en bok. Texten är på vers, och hon läser med uppspärrade ögon. Något är farligt, farligt och läskigt, läskigt. Sedan klipps människor iklädda hönshuvuden in i bild. De går runt i en cirkel, medans läskig musik spelas. När vi kommer till scenen där de blir fångatagna av en stor man i rock, ber min 4-åriga dotter mig att byta kanal. Hon tycker att det är för läskigt. What the..blir nästan förbannad! Önskar att de ansvariga fastnar rejält med sitt förbaskade skägg i brevlådan!!

Hemmagjorda julklappar till personalen

Så var det äntligen klart! Nu har jag och barnen (i alla fall två av dem), gjort julklappar till dagisfröknarna (får man säga så, eller heter det dagispedagoger eller kanske förskolepedadoger? Spännande ord, för övrigt. Blir något att bita i för 3 åringarna).

I år blev det hemmagjord Mintcrisp. Mums! Dom är så otroligt goda, att jag har haft svårt att låta bli att nalla. Så i går var det tur att jag gick en timmes långpromedad, annars hade jag snarare fått större doppbullemage än mindre (se gårdagens inlägg)!

Hur som helst får ni smaka själva och säga vad ni tycker. Recept på Mintcrispen, kommer här nedanför.

Om mint inte faller er i smaken, eller om ni vill testa ett mer hälsosamt alternativ, finner ni även receptet på min Apelsinsaft med kanel. Det blev förra årets julklapp och jag tyckte att den var riktigt god. Tänk på att den skall förtäras så färsk som möjligt bara!

Så nu har ni lite att pyssla med om ni får tid över mellan julklappsrim, ljusstöpning och korvstoppning!! Ha, ha..skojar bara. Ni som inte känner mig, måste tro att jag är helt från vettet och att jag inte har något liv alls :-D. För att lugna er, kan jag tillägga (viskandes) att jag...köper färdig risgrynsgröt, färdig ischoklad och Mamma Scans köttbullar...

Kram på er!

Mintcrisp

100 g Marabou mintkrokant

100 g mörk blockchoklad

100 g Guldnougat

2 msk smör

3 dl Naturell Start

Ischokladformar

Lägg alla ingredienser, utom starten, i en skål över en kastrull med kokande vatten, till det smält. Rör ner starten. Fördela i ischokladformar med ex. en tesked. Ställ svalt att stelna.

Apelsinsaft med kanel

1 kg apelsiner (7-8 stycken)

9 dl socker

1 msk citronsyra

5 dl vatten

3-4 kanelstänger

Borsta apelsinerna med en rotfruktsborste i varmt vatten. Skala av det yttersta skalet med potatisskalare och lägg det i en bunke. Tillsätt socker och citronsyra. Koka upp vattnet tillsammans med kanelstängerna och häll det i bunken. Rör om och låt kallna. Dela sedan apelsinerna, pressa ur fruktsaften och blanda med den kalla lagen. Sila saften och häll upp på rena kalla flaskor.

Föräldrarskapet består

Jag blir förundrad över att så många föräldrar ger upp.

När barnet är väldigt litet, så går dagens föräldrar fullkomligt in i denna lilla bebis. Ingenting får störa bebisen. De vuxnas liv, schemaläggs efter bebisens önskemål. Barnet blir ett par år, och fortfarande cirkulerar de vuxnas liv kring det lilla barnet. Alla sitter och tittar på barnet, under middagsbjudningen. De vuxnas samtal upphör, barnet får allt fokus. Även nu rättar sig de vuxna efter barnet, trotts att de flesta barn blir supertrygga när livet inte cirkulerar kring dom, utan de får vara delaktiga i livet.

Även ett mellanstadiebarn, får mycket fokus och skam den förälder som inte dyker upp på samtliga föräldrarmöten (oavsett om den stackaren ligger i sängen med 40 graders feber och vattkoppor!!). Eller om du inte tar ledigt från jobbet, och följer med på aktivitetsdag till stenåldersbyn, till Kungsberget och åker skidor, åker med på lägerskola eller febrilt står och bakar 350 bullar, som barnen ska sälja vid t-banan (för att få ihop till klasskassan).

Föräldern gör allt. Än så länge.

Så har föräldern fått en tonåring, och man lär sig snabbt vad chilla, goola, fett och lätt står för! Det gäller att vara cool. Bli en juste förälder. Inte vara pinsam, en polare helt enkelt. Tyvärr får inte föräldern den respons hon/han tänkt sig, utan tonåringen snäser och fräser. Den argumenterar, tjaffsar och ingenting är enkelt.

DÅ släpper föräldern taget!! Den här stora besten, blev för jobbig! Vad var treårstrottsen i jämförelse med det här!!?

Föräldern har nu ingen aaaaning om vart tonåringen befinner sig på nätterna, att tonåringen lömskt smyger sig ut i natten, så fort du tror att allt är lugnt. När du somnat om. Du inbillar dig att du är din tonårings bäste vän, och fast att du mycket väl minns att du själv inte berättade allt för dina föräldrar, så är relationen helt annorlunda mellan dig och din tonåring. DIN tonåring berättar så klart allt!! Trotts att alla andra dricker alkohol, röker och gör satyg, skulle din tonåring aldrig, aldrig, aldrig göra något sådant.

Hm. Blir så less på alla överpretantiösa föräldrar, som ändå sviker när det väl gäller!! Bara för att ditt barn har fått skäggstubb, pms eller inte längre ger dig en spontankram, gladeligen berättar vad som hänt under dagen etc, etc, så behöver det äldre barnet dig precis lika mycket, bara på ett annorlunda sätt.

Svik inte. Finns där. Var nyfiken, var jobbigt frågvis, ät middag ihop (bidra inte hela tiden till nya Mc Donald´s besök med polarna), var vaken när tonåringen kommer hem på natten. Det är din plikt och din skyldighet att vara en förälder ändå tills ditt barn är vuxet. Fast att det är asjobbigt ibland. Även den tiden är fort förbi, sedan är barnet vuxet och skall stå på egna ben. Då kan du vara en vän. Tills dess skall du vara en förälder. :-D

Hurtbulle eller Doppbulle?

Ja, jag vet att jag nyligen varit gravid, att det bara gått två månader sedan jag lade på mig 22 kg extra, men jag vill helt enkelt inte längre se ut som en barbamamma.

Magen degar sig och låren har fler gropar än en hushållsost! Hur ska man kunna hitta något

läckert att ha på sig för att förgylla nyårsnatten med? Klänningarna är supersöta i år, axelbandslösa kortkorta klänningar med underkjolar...Mmmm, vill ha! Fast även om benen inte var i ekstocksmodell och dragkedjan i bak skulle gå att dra igen, så hur sjutton ammar man i en sådan?? Inte sppeciellt läckert att dra ned hela överdelen med ljuvren serverade lagom till oxfilén, eller hur?

Så jag har väl insett att jag knappas hinner få kropp á la Carolina Gynning, men något kan jag väl alltid göra för att få ordning på ett par kilo. Har alltså bestämt mig för att börja promenera. Lovade mig själv att göra det under den senare delen av graviditeten. så fort bebisen kikar fram, ska jag på med fotriktiga skor, koppel, bajspåse och barnvagn i högsta hugg, ta minst en halvtimmes rask promenad om dagen, och knäppa alla på näsan. Man behöver inte alls vara gullig och mullig, bara för att man har fött fyra barn!

Nu blev det inte riktigt så...Jag började att blogga istället..ha, ha!! Nädå, det är nog inte den främsta anledningen. Jag fastnade i soffan med en ammande bebis och dagarna susade fram. Istället för att gå till dagis, blev det enklare att ta bilen. Katastrof, helt enkelt. Blir inte snygg av att åka bil, det kan jag ju kontatera. Därför ska det bli ändring och det bums!

I dag har jag därför börjat mitt nya sunda liv. Jag har nu tagit en timmes rask promenad på vitfrostiga vägar. Hunden drog, barnvagnen for men ååh, så nöjd jag är. Till lunch ska det bli en havregrynsgröt, serverad med två stycken knäckesmörgåsar med gurka på, och ett glas mjölk. den gyllene medelvägen för en ammandes mamma. Får ju inte banta, så mjölk och smör måste hänga kvar.

Desutom har jag anmält mig till mamma/barn gympa, som börjar i januari. Har aldrig testat det, så jag tycker nog att det är på tiden.

Ses på beachen 2009, alla degiga barbamammor :-D !!!

Så stolt, så stolt

Åh, vad man blir rörd när man ser sin lilla 4-åriga dotter, stå där uppe på den stora, stora scenen, inför alla människor.

Isabel går på Funky Kids, och idag hade de stort uppträdande i Folkets Hus i Årsta. Hon såg så liten ut, och hon var så duktig!! Hon har gått där du under hela hösten, tillsammans med sin bästis. Idag var det nog skönt att ha bästisen med sig, att ha någon att hålla i handen. De släppte inte taget under hela föreställningen!

Tror att hon var riktigt nöjd själv, med sitt uppträdande, och att det lär garanterat bli en fortsättmimg med dansen även nästa termin.

Efteråt blev det kaffekoppsåkning på torget innan Sveriges Lucia skulle entra scenen.

(I mitten på bilden syns Isabel i röd tröja och svarta byxor)

(Undrar hur mycket Vanessa ser där under mössan?)

Att resa med barn

Vet många som ska resa utomlands, framför allt till Thailand, nu över jul och nyår. Tänkte därför dela med mig av goda råd och tips på vägen, till er som ska ut och resa för första gången med små barn.

Mina 10 bästa tips som underlättar under flygresan:

1. Förbered flygturen väl. Inhandla tex små presenter, som ni slår in som paket. Dessa portioneras ut under resans gång, och får barnet sysselsatt långa stunder. Obs! Dessa skall ses som krispaket och ska endast tas fram vid kris. Behövs inte alla på nedresan, spara till hemresan.



2. Unvik allt som är sött under flygturen. Barnet får ännu svårare att sitta stilla med en massa socker i kroppen.



3. Om du har ett litet barn, boka en gunga! Tänk på att sådana platser är begränsade, så var ute i god tid.



4. Gå in på flygplanet så sent som möjligt. Det är bättre att barnet får springa av sig så mycket som möjligt innan och slipper sitta fastspänd längre än nödvändigt. Tänk på att det oftast tar ett tag innan flygplanet startar och är i luften. Under en lång tid måste dessutom säkerhetsbältet vara fastspänt.



5. När ni väl sitter på era platser, fastspända och klara, distrahera ett tag. Vänta med att amma eller ge flaska, tills planet börjar att röra på sig. Det lilla barnet är då hungrigt och suger glatt. På så vis, undviks ont i öronen. Detta gäller både vid start och landning. På äldre barn brukar ett tuggumi hjälpa.



6. Packa två handbagage (jätte bra väska, finns att köpa på Claes Ohlsson, fungerar både som ryggsäck och cabinväska på hjul), ett fyllt med det som barnet/barnen behöver under själva flygturen. Leksaker, russin, kex, CD spelare med sagor, filt etc. I den andra kan ni ha sådant ni vuxna vill ha. Då hittar ni lätt vad ni behöver.



7. Tänk på att ta med ett extra ombyte till barnen och kanske en extra tröja till er vuxna. Olyckan är lätt framme, och det kan kännas skönt att kunna byta om.



8. Låt barnen röra sig i gången. Respektera personalens arbete bara, så att de kommer fram. Många resenärer (oftast de utan barn), tycker att det är störande med barn i flyplansgången, men det blir ännu mer störande med skrikande, rastlösa och trötta barn som tvingas sitta still i flera timmar.



9. Tänk på att försöka få de främre sätena i transfer-bussen! Framför allt barn, blir lätta åksjuka i värmen. Ha gärna en plastpåse tillhands.



10. Om ni skall ta med er barnvagn, finns en speciell barnvagnspåse att köpa (ca. 50kr), på flygplatsen. Den skyddar vagnen mot smuts o.d. Glöm inte att spara den påsen för hemresan. Finns sällan på utlänska flygplatser.

Nedan har jag listat några goda råd inför vistelsen på plats:

1. Strunta i att ta med er parasoll till barnvagnen. Det är svårt att packa och du får ändra vinkel hela tiden. Ta med en sarong istället. Den fungerar bra som solskydd för vagnen och kan även användas att knyta fast det lilla barnet på en vanlig stol, när barnmatstol saknas.
   


2. Låt små barn äta först. Om barnet är mätt, kan ni senare äta en god middag i lugn och ro medan barnet kanske får lite efterrätt eller lagom till att det är dags att ligga i vagnen och dricka välling.



3. En pytte plastbassäng kan vara bra att ta med om ni ska tillbringa mycket tid på stranden. Du kan då placera det lilla barnet i den lilla bassängen i skuggan.



4. Försök att hålla på rutinerna så gott det går, fast att ni är på semester. Barn blir lugna av rutiner och man undviker krissituationer. Tänk på att det kan ta tid att få in maten på vissa restauranger, så var ute i god tid och inte när barnet redan är jätte hungrigt.



5. Varva sovmorgon med den andra föräldern. Det räcker att få någon timme extra, så känner man att man orkar sena kvällar, och dagar fyllda med aktiviteter.



6. Välj gärna en restaurang som inte ligger i direkt anslutning till en hårt trafikerad väg. Barn vill ofta röra på sig när middagen är uppäten och föräldrarna kanske vill sitta kvar en stund.



7. Ibland kan en bärbar DVD eller PC, vara bra att ha till hands. Det är skönt med lite avkoppling på rummet en stund på em. och då kan man mysa till en teckad film i sängen.



8. Ta gärna med badskor till barnet! Sanden kan vara otroligt het eller stenig och vass. Även plattorna kring vid poolområdet kan bli väldigt varm.



9. För att slippa stuva om i väskan som hängs på vagnen, beroende på om ni ska åka och bada eller gå ut på kvällen, är det bra att ha en dagväska och en kvällsväska. Ex. kan du låta solkräm, keps och badleksaker ligga kvar och endast plocka ur blöta badkläder, ur dagväskan.
   


10. En liten vattenkokare till vällingen, är nästan ett måste! Speciellt på hotell, där kokplattor och micro saknas.
    
    

Lussa med lussebulla

Så var det då dags att strax efter tolvslaget (ok, ok..halv sex kanske klockan var), släpa upp de arma små barnen ur deras varma bäddar, och knöla in dom i lucianattlinne respektive pepparkaksgubbehatt, och ställa dom i regnet på dagisgården med varsin lampa i handen. Sedan säga till dom att högt och tydligt sjunga tipp tapp, tipp tapp medan vi föräldrar försöker ta åtminstonde en juste bild i mörkret.

Ok, barnen for gladeligen ur sina sängar. Endast födelsedag och julafton har den effekten annars. De trilskades inte ett dugg, fast de såg ut som stoppade korvar med dubbla tröjor under sin mundering. Inget bråk om att tröjärmen fastnat eller att mössan satt fel (se tidigare inlägg). De gick snarare med andakt ut genom dörren. Ögonen var stora som tefat, när de samtidigt stolt ställde sig på sin plats i luciatåget.

Och hur glada blev dom inte, när de insåg att mamma och pappa ska följa med in på dagis, förtära en något sen frukost i form av lussebullar och kaffe, sittandes på små ministolar med knäna under hakan?

Vilken morgon! Vilken lycka! Mina barn kommer förmodligen vägra att ta av sig lucianattlinne och pepparkaksgubbedräkt på flera dagar nu. Tur att helgen stundar!!

Vadå mammaledig??

Förstår inte alls uttrycket föräldraledig!

Jag känner mig inte ett dugg ledig, utan lyckas fylla mina dagar till brädden. Varje dag, sju dagar i veckan.

Jag är en person som gärna vill ha lite ordning och reda, lite fint omkring mig, fast att jag har fyra barn, hund och katt. Bara för att man har barn, behöver man väl inte kliva över smuttstvätt på golvet, leta efter ett rent glas till kaffet eller nysa förtvivlat bland dammråttor och hårtussar??

Så..huset skall städas, sedan är det tvätten. När man är sex personer i en familj, blir det ofantligt mycket tvätt. Ok, att tonåringen har på sin lott att vika tvätt och sätta på två maskiner en dag i veckan, men det räcker ju inte på långa vägar!! Vi har drivor med tvätt som skall tvättas, hängas, strykas och läggas ned i lådor och skåp. Det spelar igentligen ingen roll hur vi gör, det går inte att komma ikapp.

Det ska även storhandlas. Jag vet, det vore enklare att införskaffa en mjölkko och några höns, med tanke på den mängd mjölk, som går i detta hus, men det är en sådan tillfredställande känsla, när man äntligen kliver in i huset med alla fyllda papperskassar och se hur kylskåp och skafferi fylls av en massa gott. Sedan går det några dagar, och det står åter en ensam mjölktetra och en tunn torr ostbit kvar i kylen. Det gäller alltså att njuuuta, av denna goda stund i vardagen.

Det är inte bara hem och hus som tar sin beskärda tid utan det skall shoppas, umgås med andra mammor och förberedas inför lucia, jul, nyår och andra viktiga tillställningar.

Man har ju massor med viktiga saker att uträtta, och under varje hemma-mamma period, undrar jag hur i hela världen man hinner jobba i överhuvudtaget?? Eller rättare sagt, hur sjutton hinner man med allt det andra, när man jobbar??

Jag vet..min man skrattar åt mig nu..tiden skall ju gå till barnet. Du ska mysa, gulla och leka hela dagarna. Hm..det är meningen att jag skall vara hemma och vara ledig med mitt barn. Tänkte inte på det :-D

Årets Mama

Tidningen Mama, har nu utsett årets mama.

Årets mama, blev Linda Isacsson, med nomineringen att hon är modig, stark och otroligt cool. Kaxigt att få den nomineringen efter endast 8 månaders moderskap. Ett stort grattis Linda!! Vill även passa på att grattulera Pernilla Wahlgren som utsågs till årets mamma bloggare.

.........................................................................................................................................................................

Idag vill jag bjuda på ett väldigt enkelt och uppskattat middagstips.

4 port

1 dl purjolök

500 g falukorv

2 st tomater

3 msk matlagningsgrädde

2 msk dill

2msk senap

100 g pepparotsost


Gör så här:

Rör ihop ost, finhackad purjolök, senap, klippt dill och grädde. Skiva tomaterna. Gör en djup skåra i korven och fördela fyllningen. Stoppa ner tomatskivorna.

Slå in korven väl i folie och lägg mitt i ugnen i 200 grader, ca 20-25 minuter. Servera gärna hemlagat mos till.

Bon Apetit!

P.s Idag har Vanessa börjat "prata" med mig. Hon fyller ju 2mån på fredag, och jag har längtat efter det här ögonblicket! Hon berättar både med ljud, ögon och kropp!!

Förortsmorsa på vift

Som förortsmorsa, brukar jag faktiskt ibland vara lite våghalsig och ta mig in till city, där jag då envist och världsvant manövrerar bilen mellan dubbelfiler, gångtrafikanter och galna cyklister, för att shoppa loss på de lite mer sofistikerade shoppingstråken. Oftast blir det dock en enkel tur till Farsta Centrum.

Idag ville jag prova något nytt, och begav mig till det nybyggda Nacka Forum. Wow!!! I ett fantastiskt stort glaslandskap, struttade jag runt med Vanessa i barnvagnen. For upp och ned i en glashiss mellan alla våningsplan, smygtittandes på skyltfönstren till alla nya butiker och åt en makalöst god paj!!

Upp och ned, ned och upp åkte jag. Fram och tillbaka i gångarna gick jag och det kändes som ett besök på Disneyland. Jag skulle ha bokat övernattning och planerat in minst 2 dagars struttande, för möjligheten att besöka samtliga butiker.

Det var fint, det lös och sken, prålade och glänste. Tyvärr var det brist på skoaffärer, i detta enorma köpcentrum, så nu blir det till att ta en sväng till Farsta någon dag i alla fall. Suck...

P.s Om det inte är barnskor ni är ute efter, kan jag rekommendera en tur till Nacka Forum!!

Strålande jul

Jag har en bild av en "Fanny & Alexander jul", där alla bara tindrar förväntansfullt och jag struttar runt med rödrutigt förkläde och sveper julfrid omkring mig. Tjena!

Vi irrar runt efter bilbanor, Baby Bornkläder och glitterlim åt barnen, väljer alltid fel kassa (den längsta och den där det alltid hakar upp sig på något sätt). Vi klär granar, svär över trasiga glödlampor till julstjärnan och luskammar internet efter ett godkänt Janssonrecept. Dukar ska strykas, ljusslingor skall fästas, pepparkakshus byggas och ska det vara russin eller inte russin i lussibullarna?? (Se så fint barnens pepparkakshus blev!!)

Men fast att vi svettas, svär och skilsmässan ligger i luften, myyyser vi. Vi älskar det här. Det ska helt enkelt vara så här. Om vi inte köper en t/r till Thailand förståss...

Men det finns även de som upplever julen som ett helvete. Människor som inte har något hem att kura in sig i. Som skiter fullkomligt i om granpyntet ska gå i rött, vitt, guld eller silver. Människor som far illa, som inte uppskattar julöl, nubbe till sillen och att årets Blossa glögg har en smak av blåbär. De finns människor, många människor, som sitter ensamma över jul.

Varför inte skänke lite värme till de som behöver det? Varför inte svepa lite julfrid över någon som längtar efter det? Jag har gjort det. Gör gärna det du med.

Skänk en slant till Statsmissionen, se länk brevid. Eller om du vet någon som sitter ensam i jul, ring och fråga om hon eller han kanske vill komma över på lite fantastisk Jansson?

Kram på er!

Vilken frukostperson är du?

Om man nu är en frukostperson i överhuvudtaget. Jag själv åt aldrig frukost innan Isabel föddes.

Jäääsp kom i säng vid 2.30 och vaknar strax efter 7, av Piff och Puffs konversation på toaletten. Storasyster förklarar med mjuk röst, att lillebror visst klarar av att torka sig efter att han har bajsat. Bara han tar två papper. Lillebror ber storasyster, att hämta mamma, men hon envisas. Du kan det själv lillebror, mamma sover...

Hm...hon vet så väl att han ska säga till mig eller Jimmy. Ok bäst att kliva upp.

Dags för frukost, och det brukar för det mesta vara en ganska intressant tillställning. Alla har sina frukostvanor, men själv är jag ingen stor frukostätare. Kaffet är viktigast, några mackor till det och eventuellt en tallrik fil. Att lägga en förmögenhet på stora hotellfrukostar på semestern, är bara att kasta pengarna i sjön. Trotts det tilltagande utbudet på ett juste hotell, tar jag bara den vanliga gamla hederliga mackan med kaffe. Nåja, lite äggröra brukar kanske slinka ner.

Jimmy är raka motsatsen! Han älskar hotellfrukostar och njuter av alla pålägg, marmelader, ägg, bacon, gröt, fil och name it!! Skulle han få poängsätta våra frukostar hemma från 1 till 5, blir det nog max en 2:a. I och för sig brukar jag överaska honom emellan åt och göra en english breakfast åt honom. Det skänker ungefär samma glädje som att ge en flicka en vacker blombukett, för en nyförälskad pojke (eller vad vet jag?).

Kevin hoppar för det mesta över frukosten helt. Förmodligen något jag en gång i tiden fört över på honom. Blir det frukost, blir det ett glas Coca Cola, och ett par rostade mackor med tonfisk på. Näringsriktigt så att det förslår åt en kille på tillväxt!

Isabel och Alex ska äta allt, ha allt men lämnar sedan det mesta. De är i prova-sig-fram åldern fortfarande och det ger sig väl. För det mesta hamnar i alla fall mjölken på golvet och mackans kanter ligger i en hög kvar på duken. Idag föreställde dessutom Isabels macka en mun. En mun som sjöng " mamma mia, he a go agä..ma, ma..hao kän a siss jo".

Kram så länge!

Äntligen lördag...igen!

Det känns ju som om det var lördag igår. Vart sjutton har den här veckan tagit vägen?

Jag vet, alla säger jämt att tiden går så fort, den rusar fram och man hinner inte med, men nu snackar vi expressfart. Du kan se fartränderna! Jag skojjar inte nu. Fortsätter det i den här stilen, kan jag redan nu börja kika på läsglasögon, foträtta skor och en dosett till mina piller!!!

Eftersom att jag med all säkerhet har avlat färdigt nu, har jag lovat mig själv, att njuta så mycket jag bara orkar av bebistiden med Vanessa. Bebislukten försvinner innan man hinner blinka (borde säljas på burk för framtida nostalgitrippar), och ersätts snabbt av illaluktande träningsväskor i hallen.

Den djupa oskuldsfulla och nyfikna blicken hos ett spädbarn, försvinner och det blir standard att leka arga-blicken leken, så tidigt som inom tre år. Eller de små armarna som instinktivt flyger ut, om du lägger ned bebisen lite för snabbt (en instinkt som sägs finnas kvar sedan tiden vi var håriga och det lilla barnet kunde klamra sig fast på bröstet, som en schimpans unge). Hm..jag måste alltså njuta.

Fast hur mycket jag än tar mig tid att njuta, så måste livet rusa vidare. Jag kan omöjligt sitta och titta på min lilla prinsessa oavbrutet, eller mer än vad jag redan gör. Det finns flera som behöver min tid och min uppmärksamhet. Det skall städas, handlas, lagas mat. Det ska tvättas, strykas, umgås och tusen andra saker som fyller tiden oavbrutet. Jag får njuta samtidigt. Herregud, jag är väl kvinna? Vart är simultanförmågan??

Ok, medan jag sitter här och blir gråhårig (gråhårigare!), så leker mina små älsklingar att de är "tjejor". Har ni lekt den någongång? Den verkar helt enkelt innebära att man har rosa tröja, eller ballerinakjol. Till det kan man sjunga julsånger! Enkelt värre, fantasin flödar. De har hela tiden varandra, och då det bara skiljer 14 månader mellan dem, är de hela tiden på ungefär samma plan, och tycker om att leka samma typ av lekar. Ibland är det askul, ibland är det krig!

Hej & God morgon!

En dag börjar med en morgon, så varför inte starta min blogg med en morgon? En helt vanlig morgon i mamma Ellies liv.

6.30, alarmet ringer på mobilen, och det är dags för en ny strålande dag. Känner att huvudvärken dessvärre ligger kvar från morgondagen, men det är bara att köra! Ingen nåd här :-). Vanessa knorrar lite där hon ligger med huvudet i min armhåla, och grymtar som en liten gris för att hon är hungrig. Ammar lite medan jag försöker jaga upp maken. Vore super om han kunde duscha medan jag ändå ligger här och inte kan göra något annat vettig?!. Hör samtidigt ytterdörren slå igen. Skönt, den vanligtvis så trötta tonåringen har lyckats pallra sig upp av sig själv idag, och är nu på väg till skolan.

Vanessa smackar vidare, men nu börjar det bli dags att sätta fart...får nog avbryta, fast att jag vet att hon skulle behöva en skvätt till. Hör hur Isabel har vaknat, och med sin vana trogen (oavsett om det är onsdag eller lördag), kilar in till Alex och väcker honom. I fem sekunder viskar dom hänsynsfullt, tills det är ett minne blott, och det är fullt tjo inne i rummet. Ok, nu får det vara nog. Dags att duscha, klä på sig och lägga två-sekunders make-upen. Tur att man är så naturligt vacker, ha, ha...

Har faktiskt lite tur idag. Jimmy har inte dragit ännu (han brukar sticka när min klocka ringer), så den här morgonen har han hunnit klä på Alex och fixat frukost. Lyxigt värre! Ser därför till att Isabel klär på sig, det blir finkjolen så jag slipper protester, och sedan byter jag blöja och klär på Vanessa.

Äntligen dags för kaffe och macka! Tar med frukosten till soffan, för att samtidigt fylla Vanessas matreserv. Ju mättare hon är när det är dags för dagislämning, desto trevligare blir det. Klockan är nu 8.00.

Ok, Jimmy har dragit och jag är ensam kvar med vargarna :). Klockan är halv nio, och det börjar att bli bråttom. Upp och borsta tänder, ner och sätta på overaller etc. Alex vill inte borsta tänderna, märker att trottsen ligger i luften. Har känt av den hela morgonen, men ännu så länge har det flutit på ganska bra. Nu gäller det att behålla lugnet. Minsta irritation, eller tillrättavisande, så kör det ihop sig. Han sätter sig då på tvären, och sedan lär vi aldrig komma ut genom dörren. Tjänar alltså på att lirka, prata mjukt och egentligen prata så lite som möjligt i det här läget.

Tillslut är tänderna rena och fina på allihop och vi går ner för att sätta på ytterkläder. Isabel fastnar med koftan och kan inte få på overallen. Alex har satt på sig täckbyxorna med hängslena mellan benen och Vanessa är placerad på hallmattan medan jag försöker hjälpa Isabel. Tårarna börjar nu rinna utmed hennes kinder och jag försöker förklara att det är bättre om hon låter mig hjälpa henne. Sådär...koftan knölar inte, kjolen ligger slätt och nu på med mössan! Vänder mig mot Alex och försöker få honom att köpa att hängslena kan vara kvar mellan benen. Det gör inget, vi ska bara till dagis, vi tar bilen och det varken känns eller syns. Han vill ha en pepparkaka.

Mjäk!!! Ok, ni får en halv pepparkaka var, bar ni sätter fart!! Isabel kämpar vidare med sin mössa, och har inte hört biten med pepparkakan. Hon får nu panik på sin mössa som sitter fel, fast att mössor ska sitta så. Samtidigt sprattlar Vanessa på mattan. Hon måste ju också få på sig kläder och jag med och egentligen är jag kissnödig, men det får helt enkelt vänta. Herregud, behåll lugnet bara! Andas, räkna till hundra!

Blir dock arg och säger bestämt att nu är det bra. Sätter på Isabel mössan. Sådär nu sitter den jätte fint, på med Alex jacka och skor. Overall och mössa på Vanessa. Hunden puttar snart ner alla för trappan, i sin iver att få följa med ut. Sorry, inte nu, kommer snart..stanna där. Klampar in i köket efter pepparkakan. Klockan är 8.50. Nu går vi!

Har lovat mig själv att inte lämna barnen mitt i frukosten. Det är precis vad jag gör. Nästa gång kanske...