Hej & God kväll!

En dag slutar med en kväll, så varför inte sluta min blogg med en kväll? En helt vanlig kväll i mamma Ellies liv.

Om bara ett par veckor fyller min blogg 1 år. Hipp hipp hurra i förskott! Kan inte fatta att det redan har gått ett år, och vad mycket som har hänt, det är ju inte klokt.

Fast nu avslutar jag här, och går vidare med mina tokigheter, ledsamheter och skojigheter utanför bloggens sfär. Jag känner, att min tid och mitt hjärta, inte finns här längre. Då är det bättre att avsluta.

Jag vill tacka er som orkat läsa, gett mig kommentarer och bara funnits där ute helt enkelt. Skit kul har det varit!! Tack, tack, tack alla rara söta ni för att ni finns! Om ni orkar, kanske inte har något bättre för er eller bara är nyfikna...här kommer några tillbakablickar. Puss & Kram på er alla bloggisar!

• Lussa med lussebulla
• Alla goa ting...är fyra
• SHN-kuren Dag 1
• Smalburgare
• Bamse kommer...blir lite sen bara
• Tack
• Martyrmamman
• Maximusar och skitsnoppar
• Sex små sniglar
• En solstråle, en klarblå himmel och ett åskmoln

Vilken räddning! Förra året gick mina föräldrar bort. Jag började att blogga. Det är jag glad för.

En värld full av överaskningar

Vilken riktig mysdag det blev! Ja, om man bortser ifrån morgonens storhandling på Willy´s förstås Annars har jag gosat med Vanessa, varit lite i butiken, gosat med alla tre smårussin och bara varit. Faktiskt väldigt skönt. Så mitt nya (haha..jag vet att jag sagt det förut!) motto är: "Skjut inte upp något till morgondagen som du kan skjuta upp till i övermorgon."

Kan meddela er, som känner er lite oroliga för hur ni ska må efter vaccineringen, att jag och mina barn mår prima! Visst armen ömmar, man har lite ont i kroppen fast annars tycker inte jag att det var något att hetsa upp sig över. Fast alla reagerar olika, vissa får feber, andra får jätte ont i armen osv...Fast det kanske känns skönt att veta, att man kan må alldeles utmärkt också?!

Vanessa travar ju omkring nu förtiden och det är väldigt kul att följa denna lilla människa när hon utforskar världen. Härom dagen promenerade hon själv, halva vägen till parken. Hon tittade på löven som låg vid hennes fötter, hon följde efter en katt som strök längst med tomthäckarna, och stod som paralyserad vid åsynen av brevbäraren som körde fram och tillbaka på sin moped till brevlådorna (vart tog den hederliga gamla cykeln vägen undrar jag!?).

Hur som helst, är det en aktiv tid. Den mest aktiva i en människas liv skulle jag vilja påstå. Så småningom kan barnet sitta och aktivera sig med något lite längre stunder. De lär sig rita, titta på Teletubbies (hua!) och klippa, klistra och tejpa. En dryga ett-åring utforskar all sin vakna tid. Överallt ska de vara. Det ska klättras, krypas in i saker, rivas ut grejer, plockas ned, plockas i och plockas ur. Det ska undersökas konstant.

Hur mycket papper finns det egentligen på en toarulle? Vad händer om jag kastar saker i toaletten? Får jag plats inuti det där skåpet eller i den där lådan? Vad finns det för kul att smaka på i soptunnan? Titta, det blir mörkt när jag slänger ett par kalsonger över huvudet!

Ja...världen är full av överraskningar!

Vem kommer inte minnas vintern 09/10 som grissjukans vinter??

Är faktiskt lite trött på allt tjat om svininfluensa, vaccinets vara eller icke vara och all skrämselpropaganda som serveras till frukost varje morgon.

Har från att vara för vaccinering, till emot, till att åter vara för. Fast jag måste säga att jag tycker att det är högst individuellt om man verkligen ska göra det eller inte.

Jag har idag släpat med mig hela barnaskaran för en första dos, och åtminstone 3 av oss fick den. Att Vanessa inte skulle få någon, det visste jag ju. Fast jag hade nog velat att Kevin skulle få den, han som har astma och alltså tillhör riskgruppen. Tyvärr fick han ingen denna gång. Han har känt sig väldigt risig ett par dagar, och eventuellt har han feber av och till. De rekommenderar inte att man tar den om man är sjuk, så risken finns nu att han redan har eländet! Suck...bara hålla koll på honom alltså.

Isabel och Alex var givna. De är små, har inte hunnit bygga upp något superförsvar på den här eländiga sjukan, så det känns onödigt att de ska behöva genomlida den.

Jag själv är inte rädd för att få denna grissjuka. Visst skulle jag säkert ligga däckad ett tag, fast jag anser att det bästa är att rida ut så många stormar det går, så bygger kroppen själv upp det försvar man behöver. Fast...då kommer vi till min lilla smurf. Jag kommer ju självklart inte att kunna skydda henne från att få sjukdomen utifrån. Hon följer ju med in i affärer, in på dagis, träffar andra människor osv, fast om vi i familjen får den...då är det ju nästan hundra att hon blir smittad. Hur kommer en sådan liten att klara det? Blir osäker. Därför har jag vaccinerat mig. Problemet är nu att få de återstående två att också göra det, annars var det kanske lite i onödan?

På tal om svin, så har barnen tydligen fått suuupergod mat på dagis idag. "Kaspler med kokt potatis och vit sås". Finns den med i rutiga kokboken? ;-D

Klicka på den här..är lite smågullig..

Hallaballo för en småbarnsmor

Lite galet mycket är det just nu måste jag erkänna. Fast roligt har jag!!

Det är full hallaballo med butiken, som ni säkert listat ut. Så förutom att man måste ställa klockan på 06.00, för att hinna måla skäggstubb och blödande ärr på det ena barnet, och svarta läppar och lila hår på det andra (halloweenparty...alltså ingenting jag bara älskar att göra till vardags), så ska det inhandlas varor till butiken, byggas hemsida, designas logga och tecknas avtal med elbolag, försäkringsbolag, teleoperatörer och Fan och hans moster. :-D

Var och snokade lite hos en konkurrent också...fast jag blev inte imponerad. Vanessa var nämligen på ett strålande busfrö humör, och vägrade vara uppe i famnen. Rev och slet bland hyllorna, och kastade sig och protesterade vilt när jag bar upp henne. Tydligen inte så populärt hos ägarinnan haha...eller så tyckte hon inte om barn, vad vet jag? Hos mig kommer inte detta problem att uppstå.

Nix...det finns lösningar för allt här i världen, och att tro att man får någonting sålt, till en stressad, svettig och lite halvt irriterad småbarnsmamma...tror inte det va. Ja det skulle vara lugnande i någon form, eller pappersnäsdukar i storpack för alla ilskna tårar möjligen. Kanske en munkavel och tvångströja till barnet, eller varför inte till den panikslagna mamman?

Fast annars börjar det sätta sig, logistiken börjar hamna på plats, så nu ska jag bara få min kära make till att restaurera lokalen också. Ni kommer väl på den stora öppningsdagen? Jag menar..även om ni inte har en susning om vad sjutton denna butik ska innehålla, så vore det ju kul att ses. Inte sant?

P.s Utan att skriva några googlingsbara ord, så behöver jag lite hjälp av er. Om ni känner någon som har lite större barn 6-10år, och som har garderoben full av sådant de inte längre vill ha..give them my number. Please?

Tjingeling pling så länge!

Pärplattepärlor tycker inte näsor om.

Denna dag började fantastiskt, hade en halvlek som inte var någon barnlek, och slutade med att vara fantastisk.

Vi skulle vara på dagis redan en halvtimme tidigare än vanligt, då det var dags för utveckligssamtal rörande Isabel. Vi kom dit utan en enda sur min, en enda fälld tår eller kommentar med för hög decibel.

Det var idel beröm för min fantastiska dotter, vilket jag naturligtvis är mycket stolt över! Isabel är faktiskt "Tjejen hela dagen", som mamma brukade säga om man gjorde bra ifrån sig. (Det fungerar naturligtvis lika bra med "Grabben hela dagen", hehe...)

Jag har sagt det förut, och vissa kanske tror att jag favoriserar, eller något. Det handlar inte alls om något sådant, utan hon är nästan alltid glad, nyfiken, tålmodig, kreativ, konstnärlig, talangfull och en väldigt bra kompis. Det ska hon ha kredit för. Punkt! Alla har även sämre sidor, självfallet även hon...fast jag looovar..det är inte ofta som hon visar dem.

Så när jag kommer ut från förskolan, regnar det och Vanessa har somnat av allt pratande. Vissa pedagoger är duktigare än andra, på att prata ihjäl en..:-D Och vad sitter fastklämt under vindrutetorkarna på framrutan, joooo ett litet litet brev, med så stora stora ord!

Jag blev så glad att jag fick en miljon kilo med nya krafter. Skyndade mig därför att stryka Isabels färdiga pärlplatta (kolla in tålamodet som ligger bakom den!), vilket jag lovat i flera dagar.

Sedan fortsatte det med ett möte med en blivande kund (hoppas att du ser hur djupt jag bockar och niger nu:), och en tur till svärmor.

På eftermiddagen vände de roligas vindar en aning, och min älskade lilla skruttgubbe, lyckas peta in två stycken pärlplattepärlor i näsan. Aj! Pärlorna skadade förmodligen den tunna innerväggen, och blodet formligen sprutade ur näsan på honom. Han blev rädd, storasyster blev rädd och även deras mor (fast det kunde jag ju inte låtsas om). Den ena lyckades han få ut själv, den andra frästes ut efter en stund. Inte kul. Fadern i familjen har nu "förbjudit" pärlplattor i huset. Hm..även det ett tecken på rädsla, förmodar jag?

Efter total dramatik, fortsatte dagen sedan i ett totalt lugn, där alla var snälla mot varandra, och mot sina näsor. Den slutade faktiskt i en stor hög, bestående av FYRA barn i en kärleksfull brottar lek. Haha..det var en syn för gudarna. Stora 1,90m Kevin, lilla 80cm Vanessa och så två sprattelgubbar däremellan!!

Nu är den stora ute på höstlovsgalej, de små sover och den rara lilla mamman :-D, ska läsa sin nya bok!!!

Ett skepp kommer lastat. Med vad då? En salig röra!

Så har en hel helg förflutit. Den kom rusandes i expertfart, och dundrade förbi utan jag hann med. Det som är skönt är att veckan går lika fort, så snart är det fredag igen mina kära bloggarvänner!!

Så vad har hänt hos familjen hullerombuller, sedan sist? Nja...i lördags åkte vi till Butiken. Väl inne, så trampade någon på en ganska stor mina (inga namn nämnda), som resulterade i totalt psykbryt för en liten kille, en jätte arg pappa och en mamma som tog hela familjen (och alla tillhörande jackor), under armen och stegade ut ur Butiken snabbt som sjutton igen.

Grrr..Undrar om det passar sig att ha en "Barn & Pappor Ej Tillåtna - skylt på dörren? Undrar om det skulle fungera? Ska fundera på den...

Hur som helst, var jag så arg, så jag tog mina döttrar med mig på tjejlunch och lät den manliga delen stanna hemma med sina överkokta makaroner och Mamma Scans köttbullar. Ha!

Lördagskvällen blev dock väldigt lugn och harmonisk, faktiskt till och med riktigt mysig. :-D

På söndagen var vi duktiga med att ställa tillbaka klockan, precis som sig bör så här års. När det väl var gjort, glömde vi helt bort allt vad vintertid heter, började laga Boef Bourgignon och hamnade vid middagsbordet som vanligt, vid halv sex..fasen också...halv fem!!

Jag och Jimmy fick lite panik av all överflödig tid, som helt plötsligt, stod oss till förfogande (sådant är man ju inte direkt van vid). Så vi knallade helt sonika ut i ett becksvart höstlandskap, vilket faktiskt var kanonkul! Ungarna hade roligt, vi kunda prata i lugn och ro och ja Bella blir ju alltid överlycklig, när det nalkas promenad!!

P.s Orkar inte riktigt med det där med middagstipset. Förslag på hur jag ska leva upp till min slogan, på ett lite lättare sätt? :-D

Någon hade skrivit så här på vår nya skylt. Hm..vem kan det vara tro?

Shopping på hög nivå

Idag fick jag ett ryck. Jag behövde lite uppmuntran kände jag, och det i form utav lite nya kläder!

Sagt och gjort. Släpar med mig en supersnorig liten sessa, och plöjer igenom hela shoppingcentrumet. Jag skojar inte, när jag säger plöjer, för det var precis vad jag gjorde.

Då det var löningsfredag, och alla verkar ta ledigt den dagen för att ägna den åt att bilda vansinniga köer, så svettades jag som en gris, stressade som en tok och slet åt mig vad jag tyckte att jag behövde, mer eller mindre i farten!!

En ny bh. In med Vanessa och vagn, av med tröjan. Lite för stor kanske (har ju inte lärt mig nya storleken hahaha!!)..fast vad fasen. Ny är den ju i alla fall. Nya Jeans...in med Vanessa och vagn...sliter av mig de gamla jeansen med skynket öppet. Alla har väl sett en mamma i underbyxor förut? Jag menar, de flesta har väl en egen mamma, som struttat runt i bara mässingen där hemma?

Så där höll jag på, tills den snoriga lilla damen, tröttnat på att se alla ben som sprang framför snoken på henne och högljutt visade att nu var hon hungrig!

Så vi avslutade shoppingen på Mc Donald´s, alldeles väldigt lämpligt för en ettåring...fast vad fasen. Hon gillar hamburgare och hon gillar pommes. What's the problem? Kan meddela att vaniljmilkshaken var en hit. :-D

Hem med alla påsar, snorig donna, fort hämta barn på dagis och vidare iväg till Willy´s. Shit, hade ju glömt att inhandla "fredagsmys"!!!! Så jag drog runt där bland hyllorna, med hela barnaskaran, och det var ungefär som att gå på ett minfält någonstans borta i mellanösten.

Lilleman kan ju explodera i vilket ögonblick som helst, och det var nära ögat att jag trampade fel någonstans vid osthyllan. Hittade dock balansen i sista stund, och vi kom alla helskinnade hem och kunde fredagsmyyyysa med idel glada "miner" (haha).

Nu är mamma trött...riktigt trött, men faktiskt riktigt nöjd.

Ha en jätte trevlig helg alla bloggvänner!

Inget jag är stolt över precis....

Jag är avundsjuk. Ni som känner mig, VET att jag inte brukar vara avundsjuk på människor. Jag unnar faktiskt det goda de har i livet. Fast när det gäller det här....jag vet inte, det bara svider så oerhört i hjärtat. Kan inte rå för det. Och det är inte för att jag inte unnar andra, utan för att jag saknar det så oerhört själv.

Nu undrar ni naturligtvis vad jag mumlar om. Jo, jag saknar mamma. Jag saknar hennes villkorslösa kärlek till sina barnbarn. Jag saknar den avlastning hon gav mig. Och framför allt den där glädjen och stoltheten som fanns i ögonen, som bara finns hos en människa som tycker väldigt mycket om någon annan. Mamma älskade att vara med sina barnbarn.

Min moster, är en sådan fantastisk farmor. Hon har en "mysdag" tillsammans med sitt lilla barnbarn. Varje onsdag, har de en sådan mysdag.

Jag tänker på Isabels kompis. Hon har en sådan fredag med sin mormor och morfar. Varje fredag...bara dom.

Jag tänker på en mycket god vän till mig. Hon har en fantastisk syster, som avgudar hennes lilla tjej, och vill vara med henne så mycket som det bara går.

Det är fantastiskt, och jag får tårar i ögonen, när jag tänker på vilken fantastisk tur dessa vuxna (då syftar jag på farmodern, mormodern, morfarn och mostern) och de små krabaterna har!

Mamma var också mycket med sina barnbarn. Jag behövde inte försvara mina barns sämre sidor, eller vara rädd för att säga eller göra fel. Hon älskade sina barnbarn, precis lika mycket som jag älskar dom. Vi stod på samma sida liksom.

Det är skillnad på barnvakt och barnvakt...så är det bara. F-n också. Piss och skit och helvete, vad jag saknar min mamma!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mother Coordinator

Skulle ha fortsatt min karriär som koordinator. Känner att den rollen passar mig som handen i hansken. För idag har jag fixat pannkakematsäck, åt lilleman som skulle ta "tågbanan" till Gubbängen och hälsa på hos brandmännen som jobbar på stationen där.

Jag har ringt astmaläkaren, jagat neurologen på SÖS, och letat reda på en remiss (som dom trodde inte fanns), åt min stora pojke. Han har varit hos tre läkare, alla har konstaterat astma, fast ingen kan ge honom medicin! Vilken underlig värld vi lever i? Snart skriver jag ut ett recept själv åt honom, så att han kan andas stackarn.

Sedan har jag varit hos farbror doktorn, med lillpluttan. Jag visste redan innan jag gick dit, att jag skulle få en flaska Bricanyl i handen, ett leende och en kommentar som: " Ge henne en högre dos. Vi kan ingenting annat ge, till så små barn". Jag fick rätt.

Sedan har jag varit hos tandläkaren, med min stora tjej. Hon hade tjugo tänder. Hm..jag hade kunnat räkna dom själv och fyllt i något formulär på internet, eller nå'tt. Fast hon fick en tatuering och en rosa (obs! Det var tandläkaren som valde färgen!!) tandborste, med sig hem. Tjohoo!

Där emellan har jag läst "Max Lampa", strukit, damsugit, tvättat, färgat hår, lagat middag, och surat mot make. Vet inte varför...någon måste väl ta den biten med.

DAGENS MIDDAG: Fiskgryta med soltorkade tomater.

Tjejer och killar

Tjejer och killar har verkligen sina utvecklingsfaser. De kanske ser lite olika ut, fast under ytan handlar det väl om samma sak?

Det är små flickor, som i smyg klipper håret på sig själv...eller på någon annan, eller på dockan. Någon måste klippas! (Hon ska ju bli frisörska ju.)

Det är små flickor som snattar ett fint vykort, ett tuggummi eller två glittriga pärlor. (Bara för att de var såååå fiiiina!)

Det är flickor, som kommer gråtandes hem, för att de inte kunde leka tre. (Kan hålla i sig långt upp i åldrarna..livet ut, om det ter sig illa.)

Det är flickor som slår i dörrar, skriker och gapar, låter sig luras och går liiiite längre än vad de tänkt sig...med pojkarna. (De vill ju så gärna vara populära, lite som Britney Spears liksom.)

Det är flickorna som börjar röka först, röka mest och dricka mest. (Tyvärr är tjejkompisen lika dragen...eller kär, och har inte tid....).

Så har vi pojkarna...

Det är pojkarna som får samtal hem till föräldrarna. Från dagis, från skolan och från träningscoachen. (För att han pratar för mycket, inte kan sitta stilla, har slagit någon...dom flesta varianter existerar.)

Det är pojkarna som slår, innan de kan tala. Det är pojkar som leker pyromaner. Det är pojkar som printar ut recept från internet på hemmagjorda bomber. (Allt som brinner, exploderar, smäller, fräser och ryker är huuur kul som helst. Den stora frågan för pojkar är: "Vad händer om....?")

Det är pojkar som tyst smyger iväg, när det nalkas bråk hemma. Det är pojkar som klättrar för högt, hoppar för långt och utmanar ödet för ofta. (Den konstanta tävlingsinstinkten! Vem fäller den största bisonoxen-syndromet.)

Det är pojkarna som aldrig riktigt kommer över den första kärleken. (Hua...antingen blir det svårt att bli kär, eller så är alla tjejjer b-ar).

Det är pojkarna som dricker öl, snusar , rökar, dricker sprit och provar på droger...(Gärna på samma gång, eftersom det både ska testas "Vad händer om...?" och tävlas "Klart jag grejjar 16 stora stark, en kvarting vodka och lite röka på det!")

Hårddrar jag? Ja, lite kanske. Inte sjutton är det så för alla. Fast efter 25 blir det folk av båda sorter, skulle jag tro. Fast tjejer och killar har sina knasgrejer, oavsett det moderna genustänket. Går det verkligen att sudda ut?

Ork på burk

Ska det vara så här? Jag menar livet alltså.

Det är inte så att jag inte är nöjd med mitt liv på något vis. Jag har det fantastisk, och borde bara sitta och tala i tungor, över hur glad jag är över att ha hälsan, att jag kan proppa i mig hur många limpamackor jag vill, kan svettas under ett duntäcke om natten och naturligtvis över alla små och stora fantastiska barn jag lyckats få till!!

Fast igår såg jag filmen Yes Man, med Jim Carrey. Har ni sett den? Fick en grym längtan, av att hipp som happ, ta mitt kreditkort (och kanske min mobiltelefon) , och ta mig ut till Arlanda. Ställa mig vid incheckningen, och köpa mig en turresa med första bästa plan som är på väg att lyfta. Skulle i och för sig inte förvåna mig ett dugg, om detta plan skulle ta mig till Säffle. Fast varför inte? Jag har aldrig varit i Säffle, så det skulle säkert bli askul!!

Vill göra lite spontangrejer. Som när jag och Jimmy, inte hittade någon charterresa, och packade oss in i bilen (på bara ett par timmar), och drog ner i Europa. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Till värmen och till havet, det var det enda kraven. Vi hamnade i Rimini, och bodde på ett fantastiskt hotell med underbar italiensk mat, jaccuzzi i badrummet på rummet, och en balkong med en enastående utsikt mot havet!

Eller när jag och en "kompis" fick för oss att sova någonstans under bar himmel. Vart hamnade vi? Jo, vi tog varsin cyckel och tjocktröja, och åkte färjan över till Åland. Där sov vi under den svensk/finska himlen och fiskade kräftor med hjälp av en rå kyckling. Galet, men kul!

Jag har gjort en massa sådana fantastiska, spontana och helt galna grejer i mitt liv. När i hela friden får jag göra det igen, med hela huset fullt av små barn??

Säkert säger ni nu, att dom inte ska stoppa mig. Barnen alltså. Och visst, skulle jag kunna köpa lite kraft och ork på burk, så skulle jag ta med mig hela ligan på lite galet spontanäventyr. Har bara inte hittat sådana burkar ännu...

Undrar om han orkar mig med? Tror inte det...

Jag har ju en blogg oxå!!

Precis...jag har ju faktiskt en blogg också. Och jag har dessutom LOVAT alla (observera alla...låter som många...låter som något som någon vill läsa haha:), att återkomma med vad sjutton den stora hemligheten är.

Jag ska öppna butik. Japp, ni hörde rätt! Nu får vissa slag, jag vet. Speciellt de som kommer ihåg min tid som restaurangägare. Fast detta går inte att jämföra, inte alls faktiskt. Att bygga upp och driva en restaurang med 150 sittplatser, i ett område fyllt av hungriga hantverkare och en massa personal som skulle...ja...få skäll är nog det rätta ordet, det är ljusår från vad detta kommer att innebära.

Jag kommer att driva denna lilla butik helt solo, varorna kommer inte att lukta fisk och jag kommer inte att få samtal mitt i natten, från unga flickor som gått och kärat ned sig i min make. Tror jag i alla fall :-D

Eftersom jag inte gärna vill att framtida kunder, ska kunna googla sig fram till denna blogg, och läsa om hur jag får vansinnes utbrott på mina barn, att jag råkat bränna steken i ugnen eller i mellan åt, får allvarliga funderingar på skillsmässa, pga skitiga strumpor bredvid tvättkorgen...så kommer jag inte att skriva något, som kan härleda till butiken.

Jag fortsätter alltså som vanligt, och kallar hemligheten fortsättningsvis för Butiken. Okidok?

P.s Om bloggen dessutom helt plötsligt heter något annat, få inte panik...jag kommer alltid vara densamma ;-D

Kram på er!

P.s igen. Jag vet att jag tjatar, fast kaaan ni inte lämna en pytte kommentar? Bara ett hej räcker, vore så kul att veta vilka ni är där ute i bloggossfären :-D

I'll be back again...

Det kommer att bli oerhört svårt att skriva denna blogg, nu när mina dagar fylls till brädden, av sådant som gäller den stora Hemligheten. Fast jag hoppas att ni har tålamod...ni kommer alla så småningom, att få veta vad sjutton det hela handlar om. Det tummar vi på! :-D

Återkommer därför med bloggen, så fort jag kan berätta mer om vad jag pysslar med i mitt liv.

I'll be back friens! Hasta luego! Ses snart! Här kommer en liten sång så länge...

Vem säger att det är glamoröst att bo i hus?

"..först så går det upp, så går det ned, så går det uuuupp, sen så går det ned, så..." Ja, ni kan säkert sången...

Jisses säger jag bara! Vår super fina kanonbraiga (jag vet, sådana ord finns inte i den svenska ordboken), vatten-luft-värme-pump (sådana ord finns säkert inte heller!!) har hakat upp sig. Något fel på utomhus delen tydligen. Har ingen aning om vad delen heter, fast den sitter utanpå huset, och tillhör inomhusdelen. Av någon okänd anledning har den gått i strejk, och vi väntar nu på att leverantören ska fixa/byta eländet.

Problemet är att detta innebär att vi inte har något varmvatten. Förstår ni vad det innebär, att inte ha något varmvatten, i ett hushåll på sex personer (varav en är bebis och ständigt behöver diskade nappflaskor) ???!!!

Så efter att ha kokat vatten i vattenkokaren ett antal gånger, och alla i familjen, samtidigt sakta men säkert börjar lukta skunk...fick vi efter middagen, lov att packa ihop hela stor-packsfamiljen i den stora bussen och åka till farmor. JISSES SÄGER JAG BARA! Vem har sagt att det är glamoröst att bo i hus? Kommer dom inte och fixar manicken, så går jag ut själv och fibblar med den nya teknikens fantastiska avkomma, dvs kodtekniken.

Så idag räckte inte mammas kärlek till, utan det fick bli korvgryta...fast några fina gubbar hann vi göra i alla fall. :-D

DAGENS MIDDAG: Höstig korvgryta med äpple.

Hemligt värre...

Åh, det är så fantastiskt roliga saker på gång, och jag önskar verkligen att jag kunde delge er dom!! Fast tyvärr får ni vänta ett litet tag...måste fixa lite grejer först...men SEN LOVAR JAG ATT BERÄTTA!!!

P.s Kan lugna er, som nu satt kvällskaffet i fel strupe i ren förskräckelse, med att jag inte är gravid!! Hahaha....

Annars har dagen gått till att se lilla Vanessa strutta fram över parketten, se Isabel rota efter kaksmulor i sin tutte (vilket inte alls var hennes tutte, utan navel!!), fått ett riktigt vredesutbrott mot lillsonen (för att han betedde sig precis som en sådan där oförskämd, trotsig och skrikig unge, som man bara ser i typ Nannyakuten), och haft ett riktigt relationssnack med Kevin.

En alldeles vanlig dag i en alldeles vanlig familj alltså. Så nu ska jag bara sätta mig i soffan och kika på alla fantastiska små och stora människor som finns i mitt Vardagsrum. God kväll på er!

Obs! Det blev ingen middag. Idag har vi bara levt på kärlek...;-D

Ett litet tillägg görs härmed, bara minutrarna efter att jag lagt ut dagens inlägg. Sätter mig alltså i soffan..vad händer??! Jo, den lilla prinsessan, har bajsat så att det läcker ut genom alla tänkbara öppningar i blöjan!

Det är nu bajs på bebisen, på mattan och på golvet. En mamma får nu genast försöka rädda situationen, medans pappan och alla barnen, springer runt som yra höns och kacklar om hur illa det luktar, vad äckligt det är o.s.v. För att ni ska slippa få en bild på eländet, så blir det några fina doftande höstblommor istället.

Suck..en vanlig dag, i en vanlig familj alltså....

En salig soppa!

I dag får bilder tala....

Lillfnurra på väg till Värmland.

Så här kan ett hus i Sunne se ut. :-D

Min nya griffeltavla som alla kan lämna ett meddelande, ett ord eller en tanke på. Kevin var först ut...vissa av er vet vad det betyder, ni andra får väl googla...;-D

Sedan var det mammas tur, för i dag är det ju torsdag....

....vilket innebär....

DAGENS MIDDAG: Soppa och pannkaka.

Det första steget - ett magiskt ögonblick!

Finns det något större, än att ta sina första små stapplande steg? Och det näst största, måste ju vara att se sitt barn ta dessa steg. Det är verkligen ett magiskt ögonblick, både för barnet, och för dom som får vara med och uppleva det.

Det extra gulliga i sammanhanget, var att hon bestämt vägrade att fortsätta, när storebror Alex blev ledsen för något och började att gråta. Då kröp hon fram till brorsan, lade armarna om honom och gav honom en kram!!!! Helt på eget bevåg, och till Isabels viskande (hon blev nog rörd) röst som sa: "Vad gullig hon är....hon ger honom en kram..."

Ett fint ögonblick, ett ögonblick som jag sent kommer att glömma.

Dagen har alltså börjat med mys, fortsatt i mys och slutat med mys. Jag och Vanessa har haft en heldag på IKEA, med min kära vän Nadja, och hennes lilla Barba Sol. Vi struttade fram och tillbaka i gångarna, struntade fullkomligt i att vi gick emot strömmen, och åt en god lunch tillsammans med småtjejerna. Sedan kan man ju tycka, att de bör sätta upp stora blinkande neonskyltar som visar vart utgången är....haha!

Väl hemma, hade mitt paket med lite roliga inredningsprylar kommit, så nu har jag pekat och Jimmy har borrat. Är så nöjd med alla små fina saker, och känner en enorm myskänsla.

Så här kommer en riktig myyyyskram på er!

DAGENS MIDDAG: Italienska köttbullar med champinjoner, vitlök och persilja.

Ljust i höstmörkret.

Har haft en superduper mysig höst-fixar-dag hemma. Det innebar också en hel del shopping, fast spenderarbyxorna brukar ju vara den bästa boten mot höstdepp, inte sant?!

Eftersom jag vaknade till en termometer som stått på +1 grader under natten, blev det bråttom att plocka in alla pelargoner. Så nu är de vinterbonade och skyddade, och istället har jag planterat två fina hösturnor, som pryder pelarna vid vår entré.

Tog sedan med mig Vanessa och Bella på en promenad, och plockade lite höstiga grenar, bär och annat smått och gott, som jag sedan gjorde en liten krans utav. Har ingen aning om vad som vissnar på tre dagar och inte, så det här får bli min testkrans. Nästa höst så vet jag förhoppningsvis, vad som åldras med glans, och inte.

Jag har även ställt ut mängder med ljusstakar att ha värmeljus i. Det blir en sådan fantastiskt myskänsla med ljus! Så jag har verkligen tagit i så jag spricker, när det gäller dessa.

Dessutom har jag köpt ett jätte fint litet hjärta, att ha ljus i, som nu hänger i köksfönstret. Hittade den lilla saken i en gullig affär i Sunne. Blev alldeles varm i mitt eget hjärta, när jag såg hur fint det blev! :-D

DAGENS MIDDAG: Fiskfilé med dijon, sparris, kapris och färsk rödbeta.

Det är inte Klokt vad jag har varit Vis!

För ett par veckor sedan, var jag hos tandläkaren och drog ut en visdomstand. Idag var det dags för nästa, fast den här rackaren fick opereras bort. Den hade rötter, som lagt sig i 90 graders vinkel, och dessutom krokat fast sig ordentligt!!

Så...den här gången skriver jag inte mer än: Aj aj aj!!!

DAGENS MIDDAG: Ugnsgratinerad falukorv med äpple och hemlagat potatismos.

Bil, Basket, Bacon, Bad och..Bubbar!!!

Ok, idag blir det ett kort inlägg. Varför? Jo, därför att vi precis badat alla barn, klockan har hunnit bli läggtid, och det är så mycket vatten nere i badrummet att jag förmodligen skulle kunna sätta mig på en planka och flyyyyta fram från den ena sidan till den andra!!

Dessutom har jag, på bara ett par timmar, släpat med alla barn (inkl. Kevin), till Farsta. Kevin som under många år, har spelat basket men slutat för något år sedan, har nu åter börjat lira igen. Fast denna gång på kul, i ett korplag. Han fick därför panik, inför första träningsmatchen, då han insåg att hans gamla basketskor var alldeles för små. Suck...ni anar inte vad kostsamt det är med tonåringar.

Hur som helst, blev det sedan panik för mamma med matlagningen, och det prins/prinsessgubbe-bygge, som jag lovat barnen. Vi gjorde gubbar och sedan stoppade vi ner hela ligan i badkaret (barnen alltså...inte gubbarna ;-). Vi åker ju till värmland i morgon, och barnen hämtas upp från dagis på vägen. Så de måste ju hinna bli rena också.

Vill bara poängtera vikten av att tänka sig noga för, gällande vad man säger till sina små. Alltså inte göra som jag...

Barnen brukar tjata om att de vill ta bilen till dagis, typ 300 meter. En dag hävde jag ur mig (mest för mig själv..men barn hör allt de vill höra, verkar det som), att jag inte vill ta bilen, för att då blir mamma tjock. Jag menade ju inte riktigt så, utan snarare att jag gärna försöker röra på mig så mycket som möjligt. Framför allt, när det rör sig om denna lilla sträcka.

Hur som helst, skulle jag inte sagt så. Idag hämtar jag barnen med bilen, och en liten pojke frågar varför vi inte har hunden med oss. "Nä, jag tog bilen idag, så då fick hunden stanna hemma", svarar jag. "Men mamma, du har ju sagt att du blir tjock av att åka bil!", ropar Isabel så att det ekar över dagisgården. Skäms på mig!! Hm...hoppas att jag nu lärt mig min läxa...:(

P.s Det blev visst inte så kort ändå. :-D

DAGENS MIDDAG: Sommarkyckling med kokt potatis, bacon och gräslök.

Banessa Bruttanbull

Har för mig att jag redan berättat för er, att Alex säger Banessa, istället för Vanessa. Detta har resulterat i att vi numera säger Balex, Bells och Banessa, till våra barn. Problemet är att det nu börjar spåra ur en aning, och allt börjar numera på B. Vi säger tex. "Baja, baja Banessa" nuförtiden, och man börjar undra vart detta ska sluta?

Annars, har jag och VANESSA, varit på öppna förskolan idag. Vi har inte varit där sedan i våras, och jag har väl valt detta lite pga av oron för svininfluensan. Hur som helst, känns det trist att lillskruttan aldrig får leka med likasinnat småfolk, så vi tog mod till oss, och travade dit med några mammor och deras småskruttar.

Vi behöver tydligen inte alls vara rädda för någon grissjuka, öppna förskolan står numera öde, pga av just denna rädsla. Så det var bara vi där, haha!!!

Nä nu ska det strykas lite. Imorgon ska det packas, för på fredag drar vi till de värmländska skogarna. Och vad tänker man då på? Jo....Bengt Alsterlind så klart!! :-D Klicka och njut...

DAGENS LUNCH: Laxpanetter med potatismos och röd bostonsås.

Sisten till dagis vinner

Vaknade trött, som en gammal sunkig bortglömd limpa. Det kändes som att jag hade bly i hela kroppen, och jag fick lägga in en kraftansträngning, för att pallra mig upp och köra operation "Försten till dagis vinner!" Eller sisten....

Det innebar alltså, snabbdusch, med Vanessa bankandes på duschkabinen så att den nu börjar hänga på halv stång... Fort ned och utfodra de två dagisbarnen, som absolut måste ha frukost, fast att de varje dag äter frukost klockan nio på dagis.

Fort upp igen, med alla barn som nu ska sätta på sig sina kläder, borsta tänder, kamma hår och bädda sina sängar. Kan ju börja med att beskriva påklädningen, som innebär total kollaps i sig. Isabel börjar nämligen få en väldigt bestämd åsikt om vilka kläder som passar sig för en dag på dagis. Vi är inte alltid överens... Alex däremot, fastnar alltid, jo alltid, med sina tår i strumpan och får frispel...Vanessa vill inte ligga still, utan får kläs på i farten, mellan badrum och dagisbarnens rum (dit hon absolut måste ta sig!).

Borsta tänderna flyter på bra, och sedan ska Isabels långa hår kammas. Kaaaa!!! Hon är håröm (vilket jag inte är), och det är en kamp för att få ut alla knutar. Snart låter jag ungen få dreadlocks, så slipper jag detta!!

Ner till hallen. Fleecetröja på, jackan under armen och Alex sätter skorna på fel fot så att han snubblar ut genom dörren. 50% att det ska bli rätt. Jo pyttsan!

P.s Under middagen utbrister Isabel: " Jag älskaaar den här maten. Den är så god, så jag måste pumpa in den!!!"

DAGENS MIDDAG: Pasta med räksås.

Sugproppar i all ära...

Förstår inte att jag helt plötsligt ska låta mig luras in i denna babypryldjungel.

Nu förtiden finns det verkligen ALLT, man kan tänka sig, för det lilla barnets välbefinnande. Det finns nappflaskeställ, amningsfåtöljer, bananspararburkar, matstolar i tusen olika utföranden, vaggor, sängar, vagnar, skyddskläder, uti-fall-att saker och tänk-om-grejer i alla möjliga storlekar, färger och former! Hur klarade sig små bebisar förr i tiden? Hur klarade sig föräldrarna, undrar jag?

Om du vill, skulle du kunna handla ihjäl dig i dessa butiker. Att du sedan får panik för att du glömt babyalarmet, barnmatstermosen och uv-galsögonen till den lilla babyn hemma...får du ta på köpet. Att alla dessa prylar som man måste ha nu förtiden, för att i överhuvudtaget kunna ta hand om ett barn, gör oss osäkra och låter oss tappa allt vad sunt förnuft och instinkt heter och som förmodligen gör oss till sämre rustade föräldrar på en öde ö...ja...det får man också ta.

Så när mamma Ellie, tar sig till den stora babyaffären, för att för första gången inhandlar en babytallrik med sugpropp (en sådan har väl ALLAAAA, tänker ni?!) och glad i hågen introducerar denna fantastiska tingest för sitt lilla pyre...är det inte utan skrattet fullkomligt bubblar ur henne, när babyn greppar tag i tallriken och rycker loss skiten med buller och bång. Tjong, där for maten all världens väg...trots den fantastiska sugproppstallriken mamma gått och köpt!!!

DAGENS MIDDAG: Stekt falukorv med stekt potatis.

SöndagsstekT

Så där ja...några dagar närmare jul, några dagar äldre och några hårstrån gråare!

Tiden rusar på som vanligt, och en Söndagkväll, borde man sitta här utvilad och tillfreds med allt man hade tänkt att hinna med. Fast vad springer man till egentligen? Pensionen? En för tidig död?

Jag har faktiskt njutit av det underbara vädret, fått en vacker sensommarbukett av min dotter, klippt hela hallonhäcken, myst med romantiska Tristan + Isolde, ätit kladdkaka hos vänner på Muskö och lagat lammstek.

Nu tänker ni...hon måste vara helt galen den här människan. Eller, så undrar ni hur fasen jag kan sitta här, och låta som om allt jämt bara är sååå mysigt, och allting bara går i rosaskimmer omkring mig hela tiden. Hm..LURADE!!!

Kan meddela, att jag svor högt över den förbaskade hallonhäcken, som rev upp halva armarna och som gjorde att jag nu har vansinnigt ont i ryggen. Jag kan också meddela att jag höll på att få ett totalt psykbryt på mina ungar (ALLIHOP!), för bara ett par timmar sedan. Visst är de rara..läs torsdagens inlägg..men när Isabel och Alex rusar runt i huset, som om de tagit ecstasy, Vanessa river ut allt (och då menar jag ALLT), som finns i alla skåp och lådor i hela köket och Kevin aldrig är hungrig på samma tider som resten av familjen...då kan en mamma nästan ge hela den förbaskade lammsteken till hunden, och skita i alltihop.

Så här kommer dagens middag, fast någon bild blir det inte. Det var inte läge att fotografera kan man säga...

DAGENS MIDDAG: Lammstek med potatis och rotfrukter (gott var det i alla fall :)

Kärleken skapar ett "Vi" utan att förstöra ett "Jag"

Åh, min lilla Alex är så himlans go ibland! Helt plötsligt, kan han ställa sig i all sin dryga meters glans, och utbrista :"Titta, vad stooor jag har blivit!!".

Eller söta rara Isabel, som just nu verkar fullkomligt över öronen förälskad i sin mor! Jag vet..det brukar vara mammas pojke, pappas flicka, fast tydligen inte hos oss. Hon slänger sig över mig, flera gånger om dagen och pussas och kramas. "Jag äääälskar ju dig", vrålar hon så att man blir både varm i själen och döv i örat.

Och Kevin, som kommer en stund varje dag, och gosar med sina småsyskon, eller sätter sig och berättar om någon suuuuper snygg tröja han har hittat, att han vill tatuera det ena eller det andra, eller att han haaaatar matte!

Så har vi Vanessa, som nu travar fram för egen maskin, bara hon får hålla en i fingret. Som blir totalt sjövild, när hon duschar eller badar! Hon är fullkomligt galen i vatten, och om jag inte är tillräckligt sugen på att själv bli dyngblöt, kan jag lika bra skippa hela proceduren.

Maken ska vi inte tala om! Min själsfränd, min klippa och min bästa vän. Han som älskar allt som jag avskyr. Typ klippa häcken, laga lasagne, skotta, laga en toalett som ungarna stoppat teckningar i, byta till vinterdäck på bilen och stryka.

Som ni märker, skriver jag ibland med hornen utstickande i pannan, och ibland slår hjärtat så starkt för min familj, att det förmodligen hörs genom cyberrymden. Men så är ju livet, inte sant? Ibland är allt skit och ibland är det bara såååå fantastiskt.

Kram på er!

DAGENS MIDDAG: Soppa och pannkaka

Vad äter flugorna egentligen?

Hösten är här kära vänner! Det kändes i luften idag, och fast att solen sken så frös jag som en tok, när jag tillsammans med Vanessa och min lilla moster gick en promenad runt Trekanten.

Så nu måste hallonbuskarna beskäras, äpplena plockas, pajer bakas och pelargonerna tas in i värmen. Detta får ske till helgen, för just nu har jag INTE tid. Fullt ös, medvetslös, fast självklart utan minsta stresshormon inblandad! Neeejdå...

Orkade inte laga mosad potatis med smaklöst-någonting till min lilla Vanessa. Så vi drog till Olssons Kök i Årsta och käkade lunchbuffé. Det gillade hon skarpt! Var bara att skjutsa in maten i munnen, medans hon spanade in ett långbord med bilmekaniker (eller vad det var dom jobbade med?). Hon tuggade hur som helst glatt i sig både korv, pasta, kikärtor, majs, morötter och en bit bröd. Vaddå, mosat? Vaddå smaklöst??? Ingenting för den här tjejen inte :-D

Sedan har Isabel haft med sin bästis med hem, och de hann spola ned sina teckningar i toaletten och leka runt med en burk fylld med lingon och blåbär, som de plockat på dagis under dagen. Detta redan under de första tjugo minuterna, så sedan blev det bastning och discodans till melodifestivalskivan. Detta ackompanjerat till Vanessas frenetiska klappande (hon har nu lärt sig att klappa händerna lilla stumpan).

Dessutom undrade Alex vad flugor egentligen äter för något, och hur fåglarna bajsar. Om det är någon som vet, vänligen återkom så snart ni kan! Vi har nämligen hänvisat till dagispedagogerna, det gör vi alltid med frågor vi inte vet svaret på. De borde väl veta sådant, inte sant?

P.s Alex undrade även om Minéa skulle "äta över". Hahaha...gillade det uttrycket skarpt, så nu kommer vi att använda oss utav det när vi bjuder hem folk på middag ! :-D

DAGENS MIDDAG: Spaghetti med köttfärssås.

Stanna upp, ha inte så bråttom!

Försöker att göra en god gärning, så ofta jag kan. Jo faktiskt!

När jag var yngre var jag nog mer ego, orkade inte på samma sätt. Hade väl nog med mig själv.

Men med åren har många människor som jag tyckt väldigt mycket om gått bort, vilket får en att stanna upp. Vad är det som är viktigt egentligen?

Oftast behöver det ju inte vara några heroiska insattser man gör, utan kanske låter man kvinnan med bara ett par få varor i handen, gå före en i kön. Stannar till och pratar några ord med den gamla damen rätt emot. Hon som alltid ser så gammal och ensam ut, du vet? Kanske ger man bort sin kölapp, som man ändå inte hinner nyttja, till en ensam pappa som står och ser svettig ut medans barnet skriker i högan sky. Ja..det behöver faktiskt inte vara något speciellt alls. Bara stanna upp och fråga hur omgivningen mår kanske?

Hade faktiskt en väldigt intressant konversation med min tonåring. Han berättade om en kille han känner, som alltid ställer upp för alla. Kevin var imponerad över hans hjälpsamhet och hur "otroligt jäkla snäll den killen är", som han uttryckte det. Killen hade sagt till Kevin, att försöka göra minst EN sak för någon annan människa varje dag, vilket Kevin verkligen ville försöka leva upp till.

Den här dagen hade han varit i mataffärren, och en liten pojke hade sprungit in till kassörskan och sagt: "Dom är dumma mot en pojke där ute!!". Kassörskan hade tittat medlidsamt på pojken, och förklarat att hon ju satt i kassan, och att det var massor av människor som stod i kö. Kevin gick ut, röt till alla busgrabbar utanför att ge fasen i grabben. "Annars får ni med mig att göra, hade han lugnt mullrat". Busgrabbarna hade stuckit och den andra killen såg tacksamt på Kevin.

Kan min son, så borde väl jag kunna? Så idag har jag gjort en annan människa glad. En kompis mamma fyllde 70år, och var lite ensam. Kompisen befinner sig utomlands, och skulle inte ha möjlighet att fira mamman på plats. Först tvekade jag om jag verkligen skulle åka dit. Jag hade varit hos tandläkaren, handlat på Willy´s, det skulle vara rusningstrafik lagom tills jag (och barnen), skulle åka därifrån. Det kanske räckte med ett blommogram?

Jag åkte dit. Det ångar jag inte. Hon blev så glad och jag grät faktiskt när jag gick därifrån. Jag var lika lycklig som hon! Så jag är verkligen glad att jag ändrade mig :-D

Så gott folk, hur stressade ni än är. Hur lite ork, tid och lust ni kanske har...gör någonting (den minsta lilla sak är god nog), för någon annan människa (oavsett ålder) varje dag. Jag lovar..du får det tusen gånger åter!

DAGENS MIDDAG: Wok med biff

Det är tufft att ha kul ibland!

Så blixtrade helgen förbi fylld med skojjigheter, och så snabbt, att man knappt han säga Fredagsmyyys!!

Började helgen, med att i fredagskväll, gå ut och käka med några mammor från dagis. Så underbart roliga, och det kändes så befriande att sitta och snacka om allt mellan himmel och jord, utan en massa ungar kring benen.

Vi åt gott, drack vin och sedan var det bara till börja cyckla hem. Trodde jag! Dessvärre, lyckades jag få några skummisar, att börja förfölja mig. Med hjärtat bankandes (utanpå kroppen!!), lyckades jag lura dem och ta mig hem med livet och själen i behåll! Det tackar vi för...

På lördagen var vi bjudna på 40 + 40-års kalas. Isabel skulle sova hos sin bästis, och Alex och Vanessa hos farmor. Så det blev att åka runt under dagen och portionera ut alla små glada barn, köpa present (vilket vi inte hade hunnit) och sedan fixa till oss lite.

Det bjöds på en fantastisk 3-rätters middag, massor av skratt, disco och tillslut Sing Star. Hjälp, vi rumlade inte hem förrän klockan var 05.00!!! Fast skoj var det.

Däremot måste jag erkänna att jag under kvällen, kände en lycka av att vara 37 och inte 22. Sällskapet bestod utav ett gäng tjejer, som vuxit upp tillsammans och deras respektiven. Vilken tjej i världen, som läser detta, förstår det utsatta läget man har (som tjej) i ett sådant sällskap. Dessutom var det ett gäng som alla slogs för att stå i fokus, vinna, vara roligast etc. De var rara men man fick passa sig en aning.

Då var det skönt att vara 37, ta en Toy och bara relalalalaxa. Ju mer man skrattar, har kul och ser avslappnad ut, desto tjurigare blir den här typen av tjejer. Däremot om du börjar sura, hänga i makens skjorta och vägra att le mot lejoninnorna...ju roligare ser dom ut att ha. Så jag dansade glatt och log snällt när de undrade om de kunde få sjunga bara eeeen gång till? Jaja..de har sjungit tre låtar på raken, och man brukar turas om...men vad gööör väl det? Jag lät dem hålla på och sedan när det var min tur åkte de hem haha....jaja..

Jag hade i alla fall en super kväll och tackar Värden och Värdinnan för ett super kalas! :-D

DAGENS MIDDAG: Köttgryta med ris och blandad sallad.

Full lulle laka löl...

...som Kevin sa när han var liten.

Har även denna dag hunnit med en massa, och utan att stressa det minsta. Riktigt stolt över mig själv.

Shopping på Willys, lunch med världens bästa och vackraste Katarina, lekt med barnen, sett på när huset blivit skinande rent (haha...den var bäst..), lagat mat och hamnat i dispyt med Isabel snart sex år (fy för den åldern!!!).

Sexåringar kan allt, dom vet bäst, de argumenterar emot, är svårflörtiga och blir lätt tjuriga och buttriga. Väldigt lättstötta tillhör också ett av kännetecknen. Skulle kunna vara en 14-åring jag beskriver, fast denna ljuva period har ju en tendens att titta fram lite då och då i livet. Sexårs, puberteten och klimakteriet. Så vi biter ihop, tar ett enormt andetag och kastar oss in i denna ljuvliga tid, lagom tills Isabel tragglat sig ur den, är det ju Alex tur!!

Vanessa snorklar som en liten traktor, fast hon är glad och pigg som vanligt. Det är bara mamma som inte kan sova på nätterna, men det är vi ju vana vid nu. Kom på att jag sovit 9,5 timme sammanlagt de tre senaste nätterna. Hm...förmodligen därför som jag åldras lika snabbt som en plockad Tussilago....

Alex fick en liten gåva, bara för att han har varit så duktig på sista tiden. Isabel fick för ett tag sedan, så nu var det hans tur att få lite uppskattning. Oftast köper jag inget speciellt, utan det är en liten småkrafsgrej för max en tjuga. De blir så glada! Köper annars nästan aldrig leksaker till mina barn, utan det blir mest till födelsedag och jul. Kanske därför de uppskattar dessa små presenter så mycket? Dessutom har de ett helt rum, som lyckats bli maxat med leksaker ändå...hur är det möjligt??!!

Nä, nu ska jag kolla på Idol och få ont i magen när jag ser alla stackars tokstollar, som är totalt tondöva och inte har den blankaste aning om det.

Kram på er!

DAGENS MIDDAG: Gös med dilltomater, kokt potatis

och hericot verts.

Onsdag hela dagen

Har faktiskt hunnit med en hel del idag. Det utan att stressa dessutom, haha!!

Började med att städa och tvätta. Vanessa var med så klart, vilket innebär att hon plockar ut allting ur skåpen, och river sönder toarullarna i badrummet. Fast hon visar stolt upp allt hon hittar för mig, och vi pratar medans vi städar. Rätt kul sysselsättning, när man är två :-D

Sedan tog vi med oss Bella på en långpromenad, vilket var mysigt, om man bortser från att den hunden gör mig galen när vi är ute. Världens snällaste hund, som man kan ta med vart som helst, åka buss med, låta hela områdets barn leka med och som går ihop med alla hundar hon möter. Fast hon blir som förbytt i koppel med sin matte! Hon får ett ego som heter duga, och våra promenader består mest utav att jag skäller och hon drar. Suck, inte alls speciellt njutbart.

Hämtade så Isabel och Alex och gick hem för att lyssna igenom de sagoskivor som vi har. Har varit stenhård mot mina barn, att inga saker ska följa med till dagis, men eftersom dagispersonalen är de mest svajjande och okonsekventa människor man kan tänka sig...är nu sagoband ok. Alla föräldrar som hjälper till att skapa mina mornar till ett helvete, ska vi inte ta upp denna gång. Kan tyckas att det är en bagatell detta, fast tänk er scenariot där jag sagt nej pga att reglerna framförts tydligt på föräldramöte, och så får de andra barnen ändå.

Möter så en flicka med tjusiga kaninöronsdiadem, och får en sur kommentar från dottern. Varför får inte hon också ta med sådana? Ok, vi säger att jag också skiter i reglerna, och låter henne ha kaninöronsdiadem. Genast skulle Alex kontra med att han också vill ha med sig något till dagis. Hm...vad skulle det kunna vara? Som jag snabbt hittar i hysterin, minuterna innan avfärd till dagis?!! Dessutom med den sura bismaken att hans avdelning, som är betydligt mer konsekvent, förmodligen skulle bli sura. Suck.

Sedan har vi lagat middag, ätit middag, duschat och tittat lite på TV. Så nu är det mammatid i soffan. Love it!

P.s Eftersom jag är så kass på att uppdatera recepten under Vardagsmat, men ändå vill leva upp till min slogan, har jag kommit på en ny idé. Hädanefter berättar jag vad vi ätit till middag, vilket kanske kan ses som Dagens Middagstips. Alltid kanske någon får lite inspiration?

DAGENS MIDDAG: Korv Stroganoff med ris

Tjejigt värre

Oj, oj, oj...nu har det blivit väldigt tjejigt i det här huset.

Det började med att Isabel inte ville komma, när det var dags att borsta tänderna i morse. "Vad gör du?", undrade jag lite förstrött, medans jag klädde på Vanessa. "Jag sminkar mig".

Hm..fick förklara länge och väl, att det inte är ok att sminka sig när man är 5 år och ska gå till dagis. Hennes bästa kompis får sminka sig, påstod hon, och fick ha en ännu längre diskussion om att när de leker hemma.....ja ni fattar va?

(Svärfars egenproducerade gurka!)

Inte nog med det. Efter ett tag kommer hon bärandes på sin kjol, ihop knycklad i famnen, och jag undrar varför hon gör så? Jag har ju strykt den så fint. Hm..det visar sig att hon har gömt undan sin bikiniöverdel i den ihop knycklade kjolen. "Vad ska du med bikinin till?". Jo, hon vill ha en BH, visar det sig!

(Inlagd gurka: 1 del ättika/2 delar socker/3 delar vatten)

När vi kommer hem från dagis, hör jag Isabel säga till Alex: "Ska vi leka att vi är tjejer, Alex?". Han svarar ok, och de far upp på övervåningen.

Efter ett tag kommer de dock ned, båda iklädda prinsessklänning och dränkta med halsband och armband. "Vad fiiina ni är!", utbrister jag. "Ja, jag vill se ut som en tjej", svarar Alex.

Ja herre gud. Kommer inte alls ha dåligt samvete för att jag skickar iväg lillgubben med sin käre far, på Monster Jam!! Han behöver lite motvikt till allt det glittriga, rosa, läppglanstjejiga i det här huset!!

P.s Till höger ser ni en superläcker Simpa. Fick upp flera stycken, men de kastade vi tillbaka i havet. Fast läckra var dom!

Har istället avnjutit våra strömmingar. Marinerade i creme fraich, dijonsenap och ägg bland annat. Till det hemlagat potatismos och skirat smör med kapris och hackad charlottenlök. Riktigt gott var det!!

Tänkte lite extra på mamma också. Idag

skulle hon ju ha fyllt 70 bast. Rackarns också!!!