Finns det något större, än att ta sina första små stapplande steg? Och det näst största, måste ju vara att se sitt barn ta dessa steg. Det är verkligen ett magiskt ögonblick, både för barnet, och för dom som får vara med och uppleva det.
Det extra gulliga i sammanhanget, var att hon bestämt vägrade att fortsätta, när storebror Alex blev ledsen för något och började att gråta. Då kröp hon fram till brorsan, lade armarna om honom och gav honom en kram!!!! Helt på eget bevåg, och till Isabels viskande (hon blev nog rörd) röst som sa: "Vad gullig hon är....hon ger honom en kram..."
Ett fint ögonblick, ett ögonblick som jag sent kommer att glömma.
Dagen har alltså börjat med mys, fortsatt i mys och slutat med mys. Jag och Vanessa har haft en heldag på IKEA, med min kära vän Nadja, och hennes lilla Barba Sol. Vi struttade fram och tillbaka i gångarna, struntade fullkomligt i att vi gick emot strömmen, och åt en god lunch tillsammans med småtjejerna. Sedan kan man ju tycka, att de bör sätta upp stora blinkande neonskyltar som visar vart utgången är....haha!
Väl hemma, hade mitt paket med lite roliga inredningsprylar kommit, så nu har jag pekat och Jimmy har borrat. Är så nöjd med alla små fina saker, och känner en enorm myskänsla.
Så här kommer en riktig myyyyskram på er!
DAGENS MIDDAG: Italienska köttbullar med champinjoner, vitlök och persilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar