Hej & God kväll!

En dag slutar med en kväll, så varför inte sluta min blogg med en kväll? En helt vanlig kväll i mamma Ellies liv.

Om bara ett par veckor fyller min blogg 1 år. Hipp hipp hurra i förskott! Kan inte fatta att det redan har gått ett år, och vad mycket som har hänt, det är ju inte klokt.

Fast nu avslutar jag här, och går vidare med mina tokigheter, ledsamheter och skojigheter utanför bloggens sfär. Jag känner, att min tid och mitt hjärta, inte finns här längre. Då är det bättre att avsluta.

Jag vill tacka er som orkat läsa, gett mig kommentarer och bara funnits där ute helt enkelt. Skit kul har det varit!! Tack, tack, tack alla rara söta ni för att ni finns! Om ni orkar, kanske inte har något bättre för er eller bara är nyfikna...här kommer några tillbakablickar. Puss & Kram på er alla bloggisar!

• Lussa med lussebulla
• Alla goa ting...är fyra
• SHN-kuren Dag 1
• Smalburgare
• Bamse kommer...blir lite sen bara
• Tack
• Martyrmamman
• Maximusar och skitsnoppar
• Sex små sniglar
• En solstråle, en klarblå himmel och ett åskmoln

Vilken räddning! Förra året gick mina föräldrar bort. Jag började att blogga. Det är jag glad för.

En värld full av överaskningar

Vilken riktig mysdag det blev! Ja, om man bortser ifrån morgonens storhandling på Willy´s förstås Annars har jag gosat med Vanessa, varit lite i butiken, gosat med alla tre smårussin och bara varit. Faktiskt väldigt skönt. Så mitt nya (haha..jag vet att jag sagt det förut!) motto är: "Skjut inte upp något till morgondagen som du kan skjuta upp till i övermorgon."

Kan meddela er, som känner er lite oroliga för hur ni ska må efter vaccineringen, att jag och mina barn mår prima! Visst armen ömmar, man har lite ont i kroppen fast annars tycker inte jag att det var något att hetsa upp sig över. Fast alla reagerar olika, vissa får feber, andra får jätte ont i armen osv...Fast det kanske känns skönt att veta, att man kan må alldeles utmärkt också?!

Vanessa travar ju omkring nu förtiden och det är väldigt kul att följa denna lilla människa när hon utforskar världen. Härom dagen promenerade hon själv, halva vägen till parken. Hon tittade på löven som låg vid hennes fötter, hon följde efter en katt som strök längst med tomthäckarna, och stod som paralyserad vid åsynen av brevbäraren som körde fram och tillbaka på sin moped till brevlådorna (vart tog den hederliga gamla cykeln vägen undrar jag!?).

Hur som helst, är det en aktiv tid. Den mest aktiva i en människas liv skulle jag vilja påstå. Så småningom kan barnet sitta och aktivera sig med något lite längre stunder. De lär sig rita, titta på Teletubbies (hua!) och klippa, klistra och tejpa. En dryga ett-åring utforskar all sin vakna tid. Överallt ska de vara. Det ska klättras, krypas in i saker, rivas ut grejer, plockas ned, plockas i och plockas ur. Det ska undersökas konstant.

Hur mycket papper finns det egentligen på en toarulle? Vad händer om jag kastar saker i toaletten? Får jag plats inuti det där skåpet eller i den där lådan? Vad finns det för kul att smaka på i soptunnan? Titta, det blir mörkt när jag slänger ett par kalsonger över huvudet!

Ja...världen är full av överraskningar!

Vem kommer inte minnas vintern 09/10 som grissjukans vinter??

Är faktiskt lite trött på allt tjat om svininfluensa, vaccinets vara eller icke vara och all skrämselpropaganda som serveras till frukost varje morgon.

Har från att vara för vaccinering, till emot, till att åter vara för. Fast jag måste säga att jag tycker att det är högst individuellt om man verkligen ska göra det eller inte.

Jag har idag släpat med mig hela barnaskaran för en första dos, och åtminstone 3 av oss fick den. Att Vanessa inte skulle få någon, det visste jag ju. Fast jag hade nog velat att Kevin skulle få den, han som har astma och alltså tillhör riskgruppen. Tyvärr fick han ingen denna gång. Han har känt sig väldigt risig ett par dagar, och eventuellt har han feber av och till. De rekommenderar inte att man tar den om man är sjuk, så risken finns nu att han redan har eländet! Suck...bara hålla koll på honom alltså.

Isabel och Alex var givna. De är små, har inte hunnit bygga upp något superförsvar på den här eländiga sjukan, så det känns onödigt att de ska behöva genomlida den.

Jag själv är inte rädd för att få denna grissjuka. Visst skulle jag säkert ligga däckad ett tag, fast jag anser att det bästa är att rida ut så många stormar det går, så bygger kroppen själv upp det försvar man behöver. Fast...då kommer vi till min lilla smurf. Jag kommer ju självklart inte att kunna skydda henne från att få sjukdomen utifrån. Hon följer ju med in i affärer, in på dagis, träffar andra människor osv, fast om vi i familjen får den...då är det ju nästan hundra att hon blir smittad. Hur kommer en sådan liten att klara det? Blir osäker. Därför har jag vaccinerat mig. Problemet är nu att få de återstående två att också göra det, annars var det kanske lite i onödan?

På tal om svin, så har barnen tydligen fått suuupergod mat på dagis idag. "Kaspler med kokt potatis och vit sås". Finns den med i rutiga kokboken? ;-D

Klicka på den här..är lite smågullig..

Hallaballo för en småbarnsmor

Lite galet mycket är det just nu måste jag erkänna. Fast roligt har jag!!

Det är full hallaballo med butiken, som ni säkert listat ut. Så förutom att man måste ställa klockan på 06.00, för att hinna måla skäggstubb och blödande ärr på det ena barnet, och svarta läppar och lila hår på det andra (halloweenparty...alltså ingenting jag bara älskar att göra till vardags), så ska det inhandlas varor till butiken, byggas hemsida, designas logga och tecknas avtal med elbolag, försäkringsbolag, teleoperatörer och Fan och hans moster. :-D

Var och snokade lite hos en konkurrent också...fast jag blev inte imponerad. Vanessa var nämligen på ett strålande busfrö humör, och vägrade vara uppe i famnen. Rev och slet bland hyllorna, och kastade sig och protesterade vilt när jag bar upp henne. Tydligen inte så populärt hos ägarinnan haha...eller så tyckte hon inte om barn, vad vet jag? Hos mig kommer inte detta problem att uppstå.

Nix...det finns lösningar för allt här i världen, och att tro att man får någonting sålt, till en stressad, svettig och lite halvt irriterad småbarnsmamma...tror inte det va. Ja det skulle vara lugnande i någon form, eller pappersnäsdukar i storpack för alla ilskna tårar möjligen. Kanske en munkavel och tvångströja till barnet, eller varför inte till den panikslagna mamman?

Fast annars börjar det sätta sig, logistiken börjar hamna på plats, så nu ska jag bara få min kära make till att restaurera lokalen också. Ni kommer väl på den stora öppningsdagen? Jag menar..även om ni inte har en susning om vad sjutton denna butik ska innehålla, så vore det ju kul att ses. Inte sant?

P.s Utan att skriva några googlingsbara ord, så behöver jag lite hjälp av er. Om ni känner någon som har lite större barn 6-10år, och som har garderoben full av sådant de inte längre vill ha..give them my number. Please?

Tjingeling pling så länge!