Redan förra veckan, fick jag reda på att ett barn på hennes avdelning på dagis, fått eländet. Inte mer med det. Har själv klarat mig i alla dessa år, och även min äldsta har lyckats undvika krypen under både dagistid, skoltid och låna-varandras-mössa-tid. Så visst klarar vi oss väl även denna gång?
Tji fick vi! Trött som en gammal krokig åsna, efter allt som varit, så slutade kvällen med att Jimmy fick åka in till Apotek Scheele och handla lusmedel och luskam. Jag har (för säkerhets skull), bytt i barnens sängar och tvättat solhattar. Vanessa kinkar och gråter. Hennes små tänder håller på att bryta sig fram ur tandköttet, och vår lilla solstråle visar tydligt, att nu är livet inte alls kul!
Så medans hon gråter på golvet, smetar Jimmy in Isabels långa tjocka hår, med ett medel som luktar bensin. Jag kammar Alexander och ber samtidigt till den speciella gud som jag tror på, att han ska vara lite snäll, och låta dessa små kryp lämna oss ifred. Fast jag vanligtvis kallar mig djurvän, så önskar jag livet av dessa små gråa krypande saker. Vad har de för uppgift här på jorden? Att terrorisera småbarnsföräldrar? Att göra så att tvätthögen i tvättstugan, växer från gigantisk, till oövervinnerlig? Att göra så att min dotter måste sova med medel i håret på natten och min gnyende lilla bebis inte kan sitta i famnen, för mamma måste sitta och bena in en hårkallufs i 3000 små rutor??
Semester....jag längtar såååå till semester!! Nu är jag inte bara mamma längre, nu är jag en förbaskat trött sådan :-(
Oj, inte roligt det där med löss. Som tur är har ju Hugo väldigt ljust hår så man kan både se och kamma lätt men jag minns hur det var när man var liten. Jag hade afrokrull när jag var mindre och när lapparna kom upp i skolan så började jag grina redan då för jag visste vad som väntade...ajajaj
SvaraRaderaHur länge måste man hålla på med den där medelkuren? Har Alex fått än?
Kram på er och jag skickar lite extra till han där uppe att göra ert lidande kort ;)
Kram Katarina