Ett steg i taget...

Idag ska jag försöka att inte vara så dyster. Livet är förbaskat hårt ibland, och det vanligt förekommande uttrycket om att det går upp och ned, är kanske uttjatat, men ack så sant! Det går alltid upp igen..förr eller senare. Så är det bara, vare sig man tror det, eller ej.

Så...jag ska idag berätta om min stundande operation på lördag. Nej då, inget allvarligt alls, utan Ellie ska helt enkelt återgå till sin ursprungliga form. Jag ska, efter fyra graviditeter och fyra ammande barn, fixa till de stackars skinpåsar till bröst som jag har.

Hua, tänker vissa nu. Hur kan du? Vad ytligt! Varför inte bara vara stolt för den man är? Hm..nja, så enkelt är det ju inte riktigt. Önskar nästan att jag kunde lägga upp en bild, på skinpåsarna, men det skulle vara för makabert. Däremot skulle de som eventuellt inte har någon förståelse för vad jag tänker göra, ändra sig illa kvickt. Det är jag helt övertygad om;-D

Efter Isabel, dvs efter två graviditeter och amningsperioder, var mina bröst definitivt inte som de en gång varit, men de var heller inte ett problem. De var ok, jag hade ju ändå fått barn och då förändras ju kroppen. När jag sedan fått Alexander, hände något väsentligt med dem. De fick mig inte längre att känna mig avslappnad. Jag började leva dygnet runt med BH. Enda gången jag tar av mig den, är när jag duschar och då skyler jag dom för mig själv. Vill inte se. Dessa "nya" skinnpåsar, tillhör liksom inte min kropp.

Att bära bikini är hopplöst. Huden veckar sig vid bh-kanten, och jag ser ut som en kvinna som precis fyllt 75.

Därför har jag nu beslutat att göra något åt detta. Varför gå runt och må dåligt, för något som faktiskt går att rätta till? Tanken är inte att jag ska operera in några jätte tuttar, utan jag hoppas bara få ett par, som liknar originalet Det ska se proportionerligt ut, och förhoppningsvis, så naturligt ut som möjligt. Om jag har valt rätt storlek, återstår alltså att se.

Är nervös, ruggigt nervös. För ingreppet, att bli sövd, att ha ont, att folk ska stirra på mig efteråt, för alla eventuellt bitska kommentarer. Fast samtidigt så hoppas jag äntligen kunna åka till simhallen med mina barn. Utan att skämmas inför gamla damer (tro det eller ej, men det har jag gjort!), när jag tagit av mig bh:n. Jag hoppas äntligen kunna slappna av, bara vara gamla vanliga JAG igen.

Kram på er!

P.s Kunde inte låta bli att köpa dessa söta jordgubbsgummistövlar till Vanessa. De får symbolisera dagen rubrik. Kan man äta gummistövlar förresten??:-D