När jag var fem år, flyttade jag och mina föräldrar från vår lägenhet i stan ut till förorten. Glömmer aldrig, när jag och mamma skulle åka ut och titta på vårt nya hem. Vi åkte T-bana minns jag, och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram!!
Fast det gjorde vi, och den fullkomliga lyckan jag kände, när jag klev ut på vår nya balkong och fick syn på alla barn, det glömmer jag aldrig! I stan bodde mestadels pensionärer, på den tiden, och det var vansinnigt tråkigt.
Nu är min Isabel snart fem, hon fyller om ett par dagar, och jag undrar vad hennes starkaste första minne kommer att vara? Ibland är det ju ingen märkvärdig händelse som blir den första, utan egentligen kan det vara vad som helst.
Idag har hon i alla fall haft sitt femårskalas, och jag förmodar att hon kommer att minnas att hon fick ha min flamencoklänning på sig :-D. Hon har nämligen tjatat om att få ha den på sig i evigheter nu, och jag hade lovat henne, att hon skulle få ha den på sig, på sitt femårskalas. Jag hade den själv när jag var fem, nu var det hennes tur, och kanske vill även Vanessa bära den, när hon fyller fem?
Det är så kul med barnkalas! Just i den här åldern, börjar dom bli väldigt kalasvana och veta vad dom vill och inte vill. Det går också att förklara saker och få dom att följa instruktioner, vilket lämpade sig utmärkt, när det var dags för skattjakt! Det kom ett brev med posten, från en elaking som hade stulit deras godispåsar, så nu fick de följa vad som stod på olika lappar, för att hitta skatten. Dom lyckades galant och dessutom är det så kul, att de fortfarande går på allt! Förmodligen är det förbi, redan nästa år...
Hade även garderat mig duktigt, när det var dags för mat och fika. Femåringar vet som sagt vad som diggas och inte. Alla har dessutom olika smak!
Den ena tyckte inte om grädde, den andra tyckte inte om jordgubbar, den tredje vill ha alla hallon som finns i bålen, den fjärde gillade inte bullar och den femte tyckte bara om bullar. Så...man fick byta ut, fixa till och greja om så att att alla fick vad dom ville ha. Dessutom är tålamod, något som en femåring saknar fullständigt och börjar man att servera en, så sträcker alla fram sitt glas/sin tallrik och vill bli serverade samtidigt :D!!
En sak som är otroligt kul, är att alla är så på. Alla vill vara med, alla vill försöka och de har en otroligt positiv attityd till allt. "Nu tänkte vi leka en lek, är det någon som vill vara med?", " Jaaaaa!!!", ropar alla i kör. "Ok, då måste ni tvätta händerna först och dom som är kissnödiga passar på att göra det". Woooom, säger det, och alla vill tvätta sina händer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar