Hej så länge!

Ratatatada....

Så har jag avklarat ännu ett föräldramöte och hoppas på uppehåll fram tills dess att alla utvecklingssamtal och picnicar börjar i vår. Tack och lov att Kevin nu går på gymnasiet. Kan bara föreställa hur det blir när de tre små går i skolan samt har aktiviteter!!

Redan nu kommer Isabel och Alex föräldra-barn-picnicar att äga rum dagarna efter varandra. Förra året valde vi att gå på den ena, fast problemet är att det tenderar att bli med samma barns avdelning varje gång. Bara för att den är mycket roligare och är en roligare föräldragrupp! Hm...inte rättvist.

Känner mig faktiskt väldigt lugn nu...inför resan, menar jag. Så gott som allt är klart, och i morgon kommer det nog bli den myskväll som jag tidigare i veckan skrev om. Det som återstår är frissan i morgon, utföra ett ärende i Liljeholmen, måla naglarna och inhandla lite gott som vi kan slabba med i bilen, på väg ut till Arlanda. Kevin har önskat sig baguette fylld med kyckling och potatissallad. Vilken j-la frukost klockan 05.30 på morgonen!! Antingen stoppar han i sig en tallrik vaniljglass med chokladsås (suck jag hann inte stoppa killen) till frukost, eller så detta.

Vilken klassiker! Kolla in några av de bästa scenerna :-D

Vill förtydliga en liten sak, som jag skrev om igår. Vi har rätt att ta med oss 15 kg i bagage per person. Utöver det, får vi ha 5 kg handbagage. Vagnen räknas inte med i detta, utan får tas med utöver maxvikten. Vi har fem stycken resväskor, fyra handbagage och en vagn, det blir 100kg!!Eller 98...fast vi hinner nog hitta något mer som vi absolut inte kan leva utan, under en veckas tid, innan vi låser och larmar ;-D!!

P.S Hoppas att ni släcker på lördag. Ska bli spännande att se om EU landet Spanien, lever upp till kampen om miljön och släcker lysena på lördag. Ska jag vara svensk eller spanjorska på lördag, är frågan? :-D

Kram på er!

Den grymt tunga familjen

Nu så...börjar pricka av på mina listor och närmar mig...ÖVERVIKT!!!

Hjälp, vad svårt det är att packa till alla dessa barn, och samtidigt inte veta exakt vad blir för temperatur! Förra veckan var det runt 30, denna vecka har det varit runt 23...himlans skillnad på kvällarna antar jag. Är det kjol som gäller eller långbyxor och fleesetröja??

Vanessa är packad och klar för semester :-D

Förutom detta, måste vi ha ersättning till Vanessa så att det räcker hela veckan. Blöjor kan jag köpa, tvättlappar likaså...men i Spanien har de naturligtvis inte Semper, utan Nestlé och andra lokala märken, och det brukar inte vara den mest strålande idéen att börja byta ersättning till en liten bebis bara så där.

Sedan har vi Alvedon, myggnät, filt, nappflaskor, flaskborste, hakklapp, badkläder, solhattar, koftor, leksaker etc, etc, etc...som sagt var....tungt blir det. Får enligt reglerna ta med 15+5 kg bagage per person (gäller ej Vanessa som inte har en betalande plats och då är det ändå hon som har mest bagage!!!!), vilket betyder att vi kommer att ha....håll i er nu...95 kg + 1st vagn= 100kg bagage!!! Haha...ja kära nå'n. Tur att jag inte riktigt tror på Isabels kompis (att de inte finns någon landningsbana i Spanien, så att vi måste hoppa fallskärm:-).

Har nu fått de superduperfina bilderna från Vanessas dop. Här kommer några :-D

Så slog sorgebomben åter ned.

Gick i morse och funderade på att den lilla farbror som jag nu mött och hälsat på i över tre år på väg till och från dagis, helt plötsligt blivit så skröpplig.

Han bor i ett av husen precis vid den förskola där mina barn går, och nästan varje morgon, har jag träffat honom. Han brukar alltid ta sig en morgonpromenad, och för 3,5 års sedan, när Isabel började på dagis, brukade han gå förbi vårt hus. Ibland har vi bara sagt Hej, eller God morgon. Ibland har vi gjort sällskap och pratat lite om ditten och datten. Nu går han inte så långt längre. Han verkar ha ont när han går, och måste ha en rullator till hjälp.

Går därför där och tänker på hur åldern i sig inte skrämmer mig, utan just det att man helt plötsligt får en massa krämpor. Har ont hela tiden, inte orkar någonting längre. Hur tänker han, när han ser alla stressade småbarnsföräldrar som rusar förbi honom där han sakta, sakta hasar sig framåt? Vill man åter vara ung och allert, och sörjer att tiden börjar att ta slut? Eller, är man nöjd och belåten och känner att det ska bli ganska skönt att slippa leva i rulljangsen?

Så..går jag och funderar klockan 09.05, en vanlig måndagsmorgon...och så hugger det till i hjärtat och jag tänker på mamma. Hade hon levt i två dagar till, så hade hon hunnit fylla 69 år. Vad är det för ålder???!!! Minst 10 år till, skulle hon ha fått. Skit också, blir så himla arg, ledsen, frustrerad när jag tänker på att mamma inte längre finns hos mig. Fan, vad jag saknar henne.

Jimmy med sin svärmor. Båda lika musikaliska och förbaskat duktiga på att plocka ut låtar helt på egen hand. De tyckte mycket om varandra och skojade, skrattade och hade ibland heta diskussioner...

Ni som följt min blogg, har säkert sett hur dessa förbaskat jobbiga dagar, ibland kommer över mig. Det går aldrig att förutse när dom ska komma, och jag antar att det är en naturlig del av sorgen efter att ha förlorat någon som stod en nära. Jag vet att det kommer att ta tid att förlika sig med tanken, att hon faktiskt aldrig mer kommer tillbaka. Det kommer förmodligen alltid att komma sådana här dagar, inte lika tätt kanske, men dom kommer. Funderar på att skaffa hjälm och visir...det gör så förbaskat ont, när sorgen slår till.

Femmånaders bebishunger

Oaää...jäsp. Måste erkänna att jag är bra så sliten idag. Och det fast att mina små änglar Isabel och Alex, tyckte att det var så roligt hos farmor så att de ringde igår och frågade om de fick sova där en natt till. Gullungar, det klart att dom fick!

Tre nätter i rad nu så har min skruttelutta (Vanessa pratar jag om nu...haha..det gäller att hänga med bland alla barn) vaknat och vaknat igen och inte velat somna om! Hon är hungrig som en varg och vill bara ha mat och fast att hon inte gråter och skriker, så hör man henne ligga där och sprattla, snurra runt och låta. Det nya lätet (även på dagtid) lyder: Äääääääähhhh. Hon stånkar liksom fram ljudet, och är fruktansvärt nöjd med sig själv att hon lyckas få fram det så bra:-D.

Ja, ja...jag vet att femmånaders bebisar växer så att det knakar, är aktiva till tusen på dagtid och är som tvättsvampar när det gäller att ta in alla intryck. Fast vad hjälper det? Jag vill sova på nätterna!!! (Jag tänker inte växa mer, jag försöker att ta bilen vart jag än ska och jag kan allt jag bör veta...så varför ska jag straffas??)

Så jag har därför försökt att mätta lite mer med antingen gröt eller majsvälling. Spelar ingen roll. Hon vill ha mer mat vid 23. Hon vill sedan ha mer mat vid 03.Inget stopp i ungen alltså. Och hon äter upp hela flaskan, knappt en droppe blir det kvar. Försökte att få henne att somna om, utan mer mat, men vid 04.30 var jag så trött, medans hon fortsätta stånka: "Äääääääähhhh".....

Får väl bjuda henne på pizza eller nått om det ska fortsätta på det här viset:-D!

P.S Det ska poängteras att jag med all kraft, försökt att väcka min kära make vid dessa okristliga tider, dock utan resultat! Så...honom funderar jag på att sätta ut på Blocket för tillfället ;-D.

Kram på er! (Lovar att berätta om jag lyckas vända tillbaka dygnet på något vis)

Myspys i Vardagsrummet

Idag mina goda vardagsrumsbesökare, ska jag bara förmedla en skön låt. Vi softar helt enkelt lite, lutar oss tillbaka och bara njuuuter!!

Klicka på bilden....mmm...så bra!! Gillar ni den?

Lugn i Stormen

Idag börjades dagen med, en betydligt mer matig frukost, än vad jag brukar klämma i mig till vardags. Min kära make, hade värmt små goda frallor i ugnen och till det stekt ägg till oss allihop. Tyvärr (eller?) fick vi äta upp barnens ägg också, då Isabel bara ville ha filmjölk och Alex "Tycker bara om ägg till mat", som han så skönt uttryckte det hela!!

Vanessa har börjat springa runt (kanske var att ta i!), i Isabels gamla Lära-Gå-Stol. Hon tycker att det är vansinnigt kul att sitta i den där, ta spärn med sina små fötter, så att hon sakta förflyttar sig, samtidigt som hon slickar på leksakspanelen i fram. Dessutom var det oerhört spännande, att hamna på samma nivå som Bella och helt plötsligt få ett stort, svart ansikte framför sig!!

Har nog lyckats skrämma mina kära reskamrater en aning, med alla mina listor, mitt minituösa planerande och förberedande. Fast då jag rest väldigt, väldigt många gånger med små barn, så vet jag, att om jag ser till att förbereda saker och ting som sedan underlättar, så kan jag sedan relaxa.

Att resa med barn, är något helt annat, än de resor man tidigare varit på. Minns så väl, min och Jimmys första resa med Isabel när hon var 10 månader. Jag hade ju rest många gånger med Kevin, när han var liten, men för Jimmy var det första gången. Han fick en smärre chock, och var sur de tre första dagarna!!

Utan barn, har man förmodligen tagit dagen lite som den kommit. Ätit frukost sent, kanske stoppat i sig en enkel sallad eller en smörgås på eftermiddagen, för att sedan gå ut och äta middag vid 22-tiden. Hm...nu kliver man upp i ottan, det är fullt ös hela dagen och att ligga och lata sig i en solsäng hela långa dagen, funkar si så där med ett litet barn. Isabel, som då kröp, ville inte sitta still i solsängen under ett parasoll, utan ville ned och krypa på den hårda asfalten. Hotellrummet, med telefoner på lagom pillernivå och ett strävt klinkergolv, kändes inte helt avkopplande.

Fast...jag vill poängtera (!!), att om man inser att man måste hålla fast vid mattider, sovtider och däremellan köra slut på ungen med aktiviteter, så kan de vuxna få äta sin middag i lugn och ro senare på kvällen och semestern kan faktiskt bli just semester:-D. Barnet somnar i vagnen på kvällen, och det bästa är om man turas om att aktivera barnet, så att man får lite egen tid.

När vi åkte till Bulgarien med Isabel (2,3 år) och Alex (som fyllde 1 på plats), så filmade vi vår resa. Ingen censur! Det är den roligaste film jag sett!!! Skrattar fortfarande åt hur vi lekte i parken redan kl 7, var på stranden redan vid 8 (det var vi och sopbilarna), och hur vi fick packa ihop kräksjukt barn, och rusa tillbaka till hotellet med tournedon inlindad i folie. Fick sitta på sängen och äta vår stackars kalla lyxmiddag (som vi hunnit beställa innan katastrofen var ett faktum!), med fingrarna. några bestick hade vi naturligtvis inte lycktas få med oss i all hast.

Det är otroligt mycket kul också! Annars hade vi ju aldrig rest så mycket med våra barn som vi gjort.

Ha en riktigt trevlig fredagskväll!

Nedräkning på fler sätt än ett!

Nu börjar äntligen nedräkningen till den efterlängtade semestern!! Om precis en vecka, sitter vi förhoppningsvis, färdigpackade och lagom resfebriga och myser i soffan, så där kvällen före den stora resan mot "Bamselandet Lanzarote". Eller så vimsar vi alla runt, någon står och stryker i sista stund, någon har tappat bort koden till resväskan (och skyller på mig!), Isabel kanske river och sliter bland sina fint nedpackade sommarklänningar, och jag är förmodligen måttligt irriterad på allihop! Dom kan fara och flyga utan mig!

Fast jag försöker vara ute i god tid, och inhandla det som måste inhandlas, jag stryker 7523 st små klänningar och skriver lista upp och lista ned med rubriker som: Göra, Packa, Köpa, Sista Minuten etc, etc. Jag är de långa planeringslistornas mästare, eller nästan i alla fall...jag har en väninna som är min överman när det gäller listor...:-D. Utan listor, måste jag hålla allt i huvudet, och det orkar jag inte.

För det är mycket nu. Grannen ska ta hand om katten, farmor ska ta hand om hunden, det ska växlas pengar, beställas taxfree och skrivas ut biljetter. Kevin måste få med sig skolböcker (och gärna ett par rena kalsonger:-D). Förutom det, ska väska packas till Isabel och Alex som ska sova hos farmor, för att sedan gå på teater på lördag. Det är simskola för Isabel och återbesök hos veterinären för Bella på måndag, dans på tisdag och föräldramöte på onsdag. Just därför äääälskar jag listor!!

Tänkte även rapportera lite om alla de projekt jag påbörjat sedan jag startade den här bloggen. Vissa kanske minns min Sova-Hela-Natten kur, som jag genomled, för att få Vanessa att sova sött natten lång. Det har fungerat utmärkt, fram tills nu ungefär. Nu vrålar hon och är hungrig vid 22-23 tiden, och ger sig inte, förrän hon får sig en skvätt. Tänker inte bråka om detta, då jag misstänker att hon är på duktig tillväxt, och behöver mer mat just nu. Min förhoppning är, att hon kommer att kunna vara utan den slurken så fort hon fyllt 6 månader, då jag kan ge henne riktig välling som sista mål.

Sedan har jag ju (i alla fall periodvis), kämpat på med min Beach 2009 kamp, och jag måste ju erkänna att det fallerade en aning, när jag snällt fick stanna hemma bland vattkoppesjuka barn. Fast jag är ändå nöjd. Jag har lyckats gå ned 5 kg och har nu kvar 7-8 kg, innan jag är nere på min före-varje-barn-vikt. Det fixar jag inte till nästa fredag, men till...midsommar kanske?

Har jag påbörjat något mer? Hojta till i sådana fall:-D

P.S Lovade ju att återkomma med bilder från Vanessas dop, men då fotografen med fru, precis fått en liten dotter, så vill jag inte dit och störa i bebislyckan! Foton kommer alltså lite längre fram.

Kram så länge!

Så börjar vi om då tjejen

Vill börja med att gratulera min kära vän Nadja, som igår (på Isabels födelsedag), fick en liten Alice!! Så fantastiskt roligt!!

Jag och Nadja lärde känna varandra för 18-19 år sedan. Vi jobbade tillsammans på Café la Clé, där vi fick lära oss göra perfekta cappuccinos, med ett berg av skum, servera café au lait i gigantiska skålar till alla, från Björn Borg och Leila K, till Just D och Rob'n'Raz. Det var här vi lärde oss tycka om oliver och diskret ha ihjäl kackerlackor, utan att kunden hann se dom:-D.

1992 fick vi, med en veckas mellanrum, varsin liten Kevin. Min var mörk och hennes ljus. Vi blev singelmammor i våra bästa år, och började göra allt tillsammans. Varannan helg dansade vi i supertajta skinnbyxor på något diskotek eller åkte rutchkana i dom i Kungsträdgården:-D.

Sedan var vi mammor och handlade middag tillsammans, och fick blickar som ifrågasatte om vi var schizofrena, när vi sprang runt, bland hyllorna, och ropade :"Kevin och Kevin!!", "Kevin...och Keeeevin!!!". "Nej inte du Kevin, utan Kevin!".

Vi har gjort så mycket kul, och det har varit väldigt roligt att se våra grabbar växa upp till två superfina, men jätte olika grabbar. Nu kommer det skilja 5 månader mellan min Vanessa och hennes lilla Alice...helt galet, men sååå roligt!!

P.S Vanessa har fått sin andra omgång sprutor idag, och trotts den elaka tanten som stacks, lyckades hon klämma fram ett litet leende, efter tårarna. Puss på henne! Vanessa alltså...inte den elaka tanten...

Shut up Ellie!

Varför lär jag mig aldrig? Varför öppnar jag munnen? Varför är jag inte bara ytlig och snackar väder och vind?

Måste lära mig att man med vissa människor, bara måste låta saker bero. Ingen idé att hävda sin ståndpunk, ventilera sina åsikter eller försöka komma med råd och tips. Kan lika bra ställa mig i karaokebaren, på Viking Line, och låta fulla finnar kasta tomater på mig!

Nu förstår inte ni ett skit av vad jag muttrar om, men ibland hamnar man i diskussioner, med människor som diskuterar enkelriktat. Det gåååår inte att få ut något gott utav det. Så är det bara. Punkt.

Tårtkalaset för Isabel, är nu till ända, och barnen sover sött.

Väder och vind var det..hm..fine för mig:-D!!!

Har hört ryktesvägen av en femåring, att det inte finns någon landningsbana i Spanien, utan att vi måste hoppa fallskärm...;-D. Hahaha...med fyra ungar, fyra resväskor, handbagage och en barnvagn, så lär det bli plattfall!!!

P.S Isabel blev jätte glad för sitt fina dockhus och naturligtvis även för alla andra fina saker, hon fick idag:-D

Kram på er! (Jag har inte druckit för mycket likör till kaffet, är bara lite buttrig och svamlar som vanligt. Fast ni börjar väl lära er mig vid det här laget?)

Välkommen familjen Lundby!

Alltså ibland undrar man om inte åldern börjar att ta ut sin rätt, trotts allt??!

Har ju planerat och fixat kring min lilla Isabels födelsedag, nu i flera veckor känns det som. Det har fixats med inbjudningskort till hennes kalas, det har bakats chokladbollar och skrivits skattkartor. Det har varit kalas och kalas och kalas igen. För det är ju inte bara Isabel som fyller år (imorgon), utan både jag och svärfar, har precis fyllt, med bara en dags mellanrum.

Jimmy och jag tappar därför andan totalt, när vi dagen före den stora Dagen, säger till Isabel: "God natt, lilla gumman. I morgon, är det din födelsedag, det ska väl bli roligt?". "Vi får se om du kanske får något som du önskar dig..." Wouääää!! Jag och Jimmy, tittar i panik på varandra. VI HAR MISSAT ATT KÖPA ISABELS PRESENT!!!

Kan fortfarande inte fatta att vi missade det. Vi har ju pratat och planerat om att hon önskar sig ett Lundby dockskåp i eeeeevigheter?! Vi har luskammat Blocket, efter ett som vi tycker skulle passa...fast insett att det mest är folk i Upplands Väsby och Täby, som säljer dockskåp. Och ingen av oss har orkat ta oss dit...

Hur som helst, klockan var nu redan strax efter sju. Jag ringer på en annons på Blocket. Det huset är redan sålt, köparen kommer när som helst. Jag kollar Toys r Us hemsida, för att se öppettider. Japp, det stänger om 45 min! Jag slänger över Vanessa i famnen på Jimmy och trampar gasen i botten! Min dotter fyller fem år, och då ska vi sjunga vid hennes säng och ge henne sin födelsedagspresent. Så har vi alltid gjort, så ska vi alltid göra!!

Därför är vi nu totalt utblottade, och kommer att få sörpla i oss en San Miguel med två sugrör, under den stundande utlandssemestern. Vet ni vad ett dockhus med enkel inredning, samt familj kostar??? Fast jag kan trösta mig med att ett bra begagnat på Blocket, med mycket inredning, kostar ungefär det samma...himlans juste andrahandsvärde på sådana där grejer.

Välkommen familjen Lundby, ni anlände i sista stund!

Tack!

Jag vaknade stilla till stämmor så söta,
fick rosor så röda och kyssar så blöta.
Ja må du leva i hundrade år!
"Ät lite frukost så går vi ut i solen och går".

Visst det gick bra tills barnen började bråka,
till ljudet av en ännu mer irriterande kråka :-/
Ellie blev sne och stampade i snön så vit.
"Lika bra att stanna hemma och plocka upp hundens skit!"

Så in igen med barn så sura.
Efter klampar Ellie och hör Jimmys gura.
En vacker sång han gjort till mej,
visst är det fantastiskt romantiskt så säg?

Till det fick Ellie äntligen en symaskin :-D
och av Kevin en fantastisk middag så fin!
Jag vill därför tacka min familj så kär,
och väljer att avsluta inlägget här :-D

Att fylla 5

Ärligt talat så minns jag inte så där jätte mycket, från tiden innan jag fyllde fem. Jag tror att det är ungefär från den tiden, man får egna minnesbilder. Eller?

När jag var fem år, flyttade jag och mina föräldrar från vår lägenhet i stan ut till förorten. Glömmer aldrig, när jag och mamma skulle åka ut och titta på vårt nya hem. Vi åkte T-bana minns jag, och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram!!

Fast det gjorde vi, och den fullkomliga lyckan jag kände, när jag klev ut på vår nya balkong och fick syn på alla barn, det glömmer jag aldrig! I stan bodde mestadels pensionärer, på den tiden, och det var vansinnigt tråkigt.

Nu är min Isabel snart fem, hon fyller om ett par dagar, och jag undrar vad hennes starkaste första minne kommer att vara? Ibland är det ju ingen märkvärdig händelse som blir den första, utan egentligen kan det vara vad som helst.

Idag har hon i alla fall haft sitt femårskalas, och jag förmodar att hon kommer att minnas att hon fick ha min flamencoklänning på sig :-D. Hon har nämligen tjatat om att få ha den på sig i evigheter nu, och jag hade lovat henne, att hon skulle få ha den på sig, på sitt femårskalas. Jag hade den själv när jag var fem, nu var det hennes tur, och kanske vill även Vanessa bära den, när hon fyller fem?

Det är så kul med barnkalas! Just i den här åldern, börjar dom bli väldigt kalasvana och veta vad dom vill och inte vill. Det går också att förklara saker och få dom att följa instruktioner, vilket lämpade sig utmärkt, när det var dags för skattjakt! Det kom ett brev med posten, från en elaking som hade stulit deras godispåsar, så nu fick de följa vad som stod på olika lappar, för att hitta skatten. Dom lyckades galant och dessutom är det så kul, att de fortfarande går på allt! Förmodligen är det förbi, redan nästa år...

Hade även garderat mig duktigt, när det var dags för mat och fika. Femåringar vet som sagt vad som diggas och inte. Alla har dessutom olika smak!

Den ena tyckte inte om grädde, den andra tyckte inte om jordgubbar, den tredje vill ha alla hallon som finns i bålen, den fjärde gillade inte bullar och den femte tyckte bara om bullar. Så...man fick byta ut, fixa till och greja om så att att alla fick vad dom ville ha. Dessutom är tålamod, något som en femåring saknar fullständigt och börjar man att servera en, så sträcker alla fram sitt glas/sin tallrik och vill bli serverade samtidigt :D!!

En sak som är otroligt kul, är att alla är så på. Alla vill vara med, alla vill försöka och de har en otroligt positiv attityd till allt. "Nu tänkte vi leka en lek, är det någon som vill vara med?", " Jaaaaa!!!", ropar alla i kör. "Ok, då måste ni tvätta händerna först och dom som är kissnödiga passar på att göra det". Woooom, säger det, och alla vill tvätta sina händer!!

Fredag...den 13:e

Igår drog jag iväg med hela min lilla björnliga, för att handla lite kläder som jag behövde. Har roffat åt mig några byxor, några toppar och kånkar bilbarnstol samtidigt som jag ropar: "Kom nu alla mina små kycklingar" . (Skojjar...det gjorde jag inte...:-)

Hur som helst så vem står inte där, mitt bland blusar och linnen...jo, Karin!! Karin, som bodde och jobbade som inkastare på Mallorca samtidigt som jag bodde där!! Jag har inte sett henne, sedan vi sa hej då tillvarandra en varm natt i Magaluf.

Jag och Kevins pappa, valde att lämna vår andrahandslägenhet på söder, och flytta till en trea precis vid Magalufs strand. Kevin var sex månader när vi styrde kosan söderut, och vi kände att vi ville tillbringa föräldraledigheten i solen istället. Vi arrangerade fester uppe i bergen, åt partysugna skandinaver, och turades om att strosa fram och tillbaka i den heta sanden och sälja biljetter.

Ibland satt en supergullig liten spansk tant, barnvakt åt Kevin, medans vi roade oss på BCM (på den tiden, ett av europas största diskotek och redan då med grymma lazershower, något som var ganska nytt på den tiden). Klicka och kolla! Ett under att man inte fått tinitus och epelepsianfall, av det där stället. Fast kul var det!

Så nu funderar jag och en annan kompis på att ta våra bebisar under armen, och åka ned till Anna (Vanessas gudmor) på Mallorca, i höst! Den här gången kanske det inte blir BCM, men vill man hitta riktiga smultronställen på Mallis, så finns det gått om dom! Bilden är från Cala d'or.

Nä..tillbaka till snöslask och hagelskurar..ikväll blir det middag på restaurang, vi ska fira svärfar som fyller år.

Ha en riktigt mysig fredag!

Hit men inte längre!!

Nu tycker jag faktsikt synd om alla oss, som kanar runt här uppe i toppluveland. Vi klarar snö, blask, blöta hallgolv och den ena borttappade vanten efter den andra, i.....ja, väldigt lååång tid. Fast nu är det Stop!

För någon månad sedan, log alla mot en, lite så där i samförstånd. Du vet, ett leende som sa:"Jäkla skitväder, kan det bli vår snart?" Man log tillbaka:"Eller Huuur???!! Så less!!".

Nu ler ingen ens. Alla drar mössa lite längre ned, drar upp kragen till nästippen, stoppar händerna i fickorna och axlarna dras upp, så att de snuddar öronsnibbarna. Vill inte. Vill inte mer nu.

Det är ju inte ett dugg konstigt. Vi fick kanske på sin höjd två veckor (i och för sig fantastiska och underbara på alla sätt och vis), med kanonväder i somras och sedan kom hösten tidigt som tusan. Redan i augusti föll ett evigt regn och spolade bort vår kära vän solen all världens kos. Den stackaren, måste blivit så skrajsen så den försvann för gott, eller?

I oktober, brukar jag längta till julmys, tända ljus och massor med snö. Julen är över nu..det var länge sedan. Herre gud, julgardinerna åkte ju t.o.m ned häromdagen:-D.

Nu är vi i mitten av mars, och ibland så här års brukar man hitta Tussilago. Någon som sett till någon sådan?

Sex månader har nu gått...

(Vill börja med att korrigera ett litet räknefel, från gårdagen. Jag har varit gravid i 2,5 år sammantaget under de senaste sex åren. Ränknade från Isabels födelse, vilket blev galet!)

Idag har jag träffat en mäklare, som nu ska hjälpa mig att sälja mammas lägenhet. Den har renoverats och är verkligen superfin!! På ett sätt känns det naturligtvis skönt att få den såld, och gå vidare. Fast det känns också sorgligt att släppa taget. För varje sak som försvinner, så inser jag att hon inte kommer tillbaka. Aldrig mer.

Trodde inte att jag längre skulle känna hennes närhet på samma sätt, nu efter att den förvandlats så...fast det gjorde jag...buäää..önskar jag kunde spola tillbaka tiden, kräva att hon skulle söka efter en second opinion för smärtan i höften (det var metastaser som gnagde i sig skelett och höftkula., och inte någon förbaskad inflammation som husläkare sa under flera års tid!!!).
Mammas utsikt under många, många år. Här såg hon rådjuren beta nedanför, och hörde fåglarna kvittra i träden. På sommaren är det så lummigt utanför, att hon brukade säga att skogen bodde hos henne:-D
Så jag har både kännt lättnad, och oerhörd sorg idag och jag tackar gudarna för min omtänksamme make, som spolade upp ett bad, tände lite ljus, satte på Marie Fredriksson och tog hand om barnen, medan jag fick ta ett fantastiskt avkopplande bad. Oj...anade inte att jag spänt mig så....

Kram på er!

Mama is home...

Har nu funderat, funderat och åter funderat...har egentligen något som tynger mig, som jag vill få ut, kunna lösa och sedan sätta punkt för...fast jag känner att mitt Vardagsrum kanske inte är rätta platsen. Jag säger bara: "Jag är ingen hemmafru och definitivt ingen desperat sådan".

Jag är för tillfället mammaledig för att ta hand om min och Jimmys underbara minsting. En tid så kort, så kort...och jag försöker njuuuta av den här bebistiden, som sedan aldrig mer kommer tillbaka.

Det är ett fantastiskt privilegium, att ha fått fyra underbara och otroliga barn. Jag har snart varit mamma i 17 år och jag vet nu, hur förbaskat fort tiden går. Den korta, korta tid..när man kan snosa sitt lilla pyre i nacken, pussa små runda fötter eller när en liten två-åring lägger armarna runt ens hals och säger " Jag ässar dig osså mamma".

De underbara ögonblicken när ens lilla gosunge, helt plöstligt kan ta sitt första stapplande steg, lyckan när första mjölktanden äntligen lossnar eller när han eller hon, hinner med att läsa texten på TV:n! En liten hand, som letar sig in i sin egen eller en kommentar från den lilla, en gråblaskig februarimorgon: "Vad fin du är mamma!".

Snart kommer min äldsta son att flytta hemifrån, skaffa sig ett eget liv. Han kommer att ha fullt upp med sitt, inte riktigt ha tid med sin mamma. Hans stol kommer att stå tom vid middagen (om han inte kommer över för världens bästa pannkakor:-). Han kommer inte komma och peta in en öronsnäcka i mitt öra, i tid och otid, så att jag kan höra senaste låten av Timbuktu, Takida eller vilka som står på tapeten för tillfället. Jag kommer att sakna honom oerhört den dagen, men jag kommer också att vara fantastiskt stolt över den starka, godhjärtade, självständiga och ödmjuka kille som han har vuxit upp och blivit!!

Så...jag tänker inte skämmas för att jag valt att få många barn, för att jag är den som är hemma med barnen eller för att min tid för tillfället mestadels går till barnen. Om jag varit man, så hade jag varit fantastisk! Jag hade fått en fyrasidor lång artikel skriven om mig i någon föräldratidning. Är man kvinna, får man istället ofta en attityd som om det vore synd om mig. Tycker jag inte att det är tråkigt att gå hemma och dra? Kan inte min man dela på föräldraledigheten med mig?

Andra verkar tro att man föddes till mamma, inte haft ett liv utanför mammarollen, förmodligen saknar utbildning och kompetens. Förmodligen är lite...ointelligent?

Kanske skulle jag inte möta den typ av fördom, om jag inte fött flera barn på raken. Nu minns ingen mig i någon annan roll. Till och med min släkt, tycker att jag blivit alldeles för mager, när jag mellan barnafödande gått ned till min ursprungliga vikt. De är ju så vana vid att se mig med ca 25 kilos påslag under mina graviditeter. Ja, jag har ju varit gravid i nästan 30 månader (ca. 2,5 år) av de senaste 5. Vem sjutton minns hur Ellie, såg ut, hur hon var, vad hon har gjort förut och vad hon kan..förutom att bara vara mamma?

Bloggarbreake!!

Mitt gräs är inte grönare än ditt...

Vill börja dagens inlägg med att förtydliga några saker, så att ingen undrar...

Ofta är det jag skriver i min blogg, skrivet med ironi och ska absolut inte tas på allvar alla gånger. Jag är medveten om att jag har en ganska låg humor, och ibland kanske det är svårt att veta om jag menar allvar med det jag skriver, eller inte.

Jag skriver min blogg, till största del för min egen skull. Jag har alltid tyckt om att skriva och dels fungerar det jag skriver, förhoppningsvis, lite som en dagbok till mina barn. Vissa saker kommer vara totalt ointressanta för dem, och annan information kanske kan vara kul på så sätt att de kan följa sin utveckling, men också om deras olika personligheter i olika perioder och hur jag hanterar vardagen.

Visst, jag skulle kunna skriva en dagbok på många andra sätt, som inte är ett öppet forum, men då det är både enkelt att skriva ett inlägg, lägga till bilder och arkivera, så passar formatet mig. Dessutom är jag beredd att ta det onda med det goda. Är man inte intresserad av vad jag svamlar om, så är det ju så himla enkelt..man byter sida:-D Så..nu har jag klargjort det.

Idag är väl inte den bästa av dagar. Känner en olustkänsla och skulle vilja skriva saker som jag vet, kan analyseras på ett felaktigt sätt. Lika lite som jag gillar avundsamhet, så ogillar jag människor som utan att veta bakgrund, beter sig nedsättande. Fast problemet med ord i skrivande form, är att man mycket lättare kan missförstås, än om man för en direkt dialog. Man hör inte tonläge, det finns ingen chans till direkt förtydligande av vad man menar, utan en harmlös kommentar kan uppfattas många flera olika sätt.

Ja..dagens inlägg blev varken roligt, ironiskt eller direkt inforamtivt men vissa dagar i livet är ju så. Det är Ellies Vardagsrum, ibland är det kul där och ibland är det förbannat tråkigt.

Kram på er!

Är jag kunglig nu??

Jo, nu ska ni få höra...

Ni vet Daniel, grabben av folket, vår Kronprinsessas fästman? Ja, han heter ju Westling i efternamn. Ja och nu är det så, att det hette min mormor som ogift!! Dessutom är den släkten från Västmanland, bara ett stenkast från Helsingland, där han är ifrån!! Nu förstår jag varför mamma alltid kallade mig för prinsessan Pruttagull...jag är ju en Prinsessa!!! Dessutom heter jag ju Elisabet egentligen.oerhört kungligt..så det är ju lite för många sammanträffanden för att bara vara en slump, inte sant?Har alltid velat vara född på 1800-talet (visst var det väl då?), och strutta runt i vackra toiletter med ett litet tillhörande parasoll på axeln. Åhhh...Scarlett O'Hara..vilken lyckost!!

Ikväll ska prinsessan Elisabet med make (vad blir han då? prins? hertig? groda?), samt avkomma (nä, så heter det väl inte...låter otrevligt..måste träna på vokabulären känner jag..), lyssna på ljuv musik (direkt ifrån Globen) och till det avnjuta en superb middag (hrmf!), i goda vänners sällskap.

Nu ropade Jimmy, och frågade om jag inte kunde hälla upp en kopp kaffe till honom. Förklarade det blå blodet som nu rinner i mina ådror. "Om du börjar prutta guld..då kan du få vara prinsessa älskling.". Hur vågar han?!!

Kram på er och ha en riktigt trevlig lördag :-D

Nu är det slut på Kaffekoppor :-D

Isabel har ritat sin mamma på en blomsteräng. Lilla sötnosen.

Igår var det åter full fart på mina tjejer, och Isabel ritade, klistrade och tejpade så att det stod härliga till. Hon älskar verkligen att sitta och göra fina små saker. Fast tillslut blev det lite långtråkigt och vi kallade in farmor, som fick sysselsätta tjejerna ett tag, medans jag äntligen fick ner julgardinerna i köket!!! Jag vet...borde gjorts för länge sedan...skyller helt enkelt på att julen varar 'än' till påska ;-D!!

Sedan fick jag mig en fantastiskt kul överraskning. Ni som hängt med ett tag, minns kanske att jag hade Me & I kväll här, och att jag naturligtvis köpte ett plagg var till barnen. Nu visade det sig, att jag hade 750kr innestående (hade dubbelbetalat förra fakturan). Blev naturligtvis överlycklig, då detta innebar att jag kunde köpa ännu mer kläder, men betala mindre (hur ofta sker det?). Undrar bara vart dessa pengar tagit vägen, om jag aldrig mer handlat av dom? Jag menar, de var ju förra våren jag dubbelbetalade och inte förrän jag nu beställde på nytt, så uppdagas det? Fast nu ska jag inte gnälla..har märkt att jag har en förmåga att hamna i gnällträsket lite för snabbt ibland. Herre gud, mina barn fick helt plöstligt en hel hög med superfina sommarkläder, för en spottstyver!
Så här fina kommer Isabel & Alex vara i sommar. Isabel har själv valt pussgrodeklänningen:-D. Bilden är lånad från Me & I hemsida (klicka på bilden).

Alex följde med en kompis hem efter dagis, vilket han tyckte var jätte roligt. Ser verkligen hur den killen växer, när det är han och inte storasyster som får sticka iväg till kompis och leka. Dessutom verkar han och Olle komma väldigt bra överens och hjälpsamma som de är, hade de även hunnit städa halva Annas kök. Vilka killar, hoppas att det håller i sig!

Sedan har jag även anmält mig, Jimmy och Kevin till årets sjöslag på M/S Birger Jarl i april!! Ska bli sååå roligt. En kompis (läs inlägg Min Idolmamma), fyller "Tant" och det ska vi fira så att det gungar ordentligt i ett dygn. De tre små rackartussarna, får då vara med farmor, vilket blir en spännande upplevelse för henne:-D.

Hoppas att ni kollar in mina middagsförslag under Vardagsmat i högermenyn. Recepten uppdateras med jämna mellanrum, och denna gång är det tips på en jätte enkel laxpasta!

Jag: "Titta vilket snöoväder, det är ute idag!"
Isabel: "Vi ska väl inte gå på dagis idag, mamma?"
Alex: "Joho!! Jag har ju inga kaffekoppor!"

Kram på er!

Sista svensken låser dörren :-D

Sawadee ka!! (Hej!!)

I går satt jag och tittade på "Semestersvenskar", på Tv4. Den handlade om turistande svenskar och reseledares olika liv i Thailand. Där finns ett sällskap "muntergökar" som enbart klagar, klagar och klagar. Herre gud, stanna hemma i raggsockornas -och isdubbarnas Svedala, om det är så himlans jobbigt med allt som är annorlunda. Usch, vad less jag blir på sådana inskränkta människor! Tacka vet jag de värmlänska damerna, som gick på matlagningskurs och köpte: "Än skål tä risä, som ä likä fiiiin som ä priiispokal".

Saknar Thailand oerhört! Vilket fantastiskt land, fantastiska människor, underbart vacker natur och superdupergod mat...massvis med svenskar åker..så många svenskar kan inte ha fel..eller hur?

Var och såg thaiboxning i Chaweng. Skum sport, fast jag är ju inte mycket för boxning i över huvudtaget..

Första gången jag åkte till Thailand, var det med ett gäng kompisar. Det blev Malaysia - Bangkok-Koh Samui-Koh Tao och så tillbaka igen. Den gången tog vi dagen som den kom, vi sov på golvet på en nattbåt som tog oss från Surat Thani till Koh Samui. Där hyrde vi underbara bungalows för 35kr/natt. hos familjen Noi, på en av Koh Samuis vackra stränder (ön var mer oexploaterad än vad den är idag:-/). Lilla mamma och pappa Noi, pysslade om oss och gjorde fantastiska frukostar bestående av pannkakor med "milky milky" och färska frukter. Så gott! Pappa Noi, frågade vad vi ville ha att äta, sedan puttrade han iväg och inhandlade ingredienser på sin lilla moped. Så charmig:-D

På Koh Tao (som på den tiden endast innehöll en restaurang, en mindre bungalowby och ett dykcenter), hade vi stora Geckoödlor i badrummet. Störde vi dom, genom att tända taklampan, blev de sura och spottade äckliga små slemgrejjer på golvet, samtidigt som de tjoade "Gecko, Gecko, Geckoooo", helt vilt!! Fast fina var dom!! Alldeles turkosa med stora prickar.

Två av alla de fina bilder på livet i vattnet, som vi tog med en undervattenskamera.

Hade planerat att ta dykcertifikat, men hoppade över det, då det absolut inte behövdes i det genomskinliga vattnet utanför Koh Tao. Vi snorklade istället ibland tusentals fiskar, sjösnäckor och koraller. Vattnet var så klart, att jag fick höjdskräck!

Andra gången jag reste till Thailand, var med två små barn (Isabel fyllde 3 när vi var där, och Alex var alltså drygt 1,5), tre tonåringar, mormor, svärfar, svägerska..ja listan kan göras lång. Vi var tretton personer totalt, och bodde denna gång på det mycket fashionabla hotellet Duangjitt Resort, i Patong/Phuket.

Det tog oss tre dygn att klimatisera oss, med barn och allt. Sedan var det två fantastiska veckor med mycket shopping, mycket sol och bad och ännu mer god mat! Kan varmt rekommendera detta land för småbarnsfamiljer. Thailändarna är så galna i ungar, att det nästan är läge att släpa med sig hotellets " Don't Disturbe"-skylt, och hänga på vagnen, om du vill att de ska få sova ostört :-D.

I Will Survive, yeah, yeah, yeah

Vaknade i morse av ljud lika ljuvliga som fågelkvitter!! Fyra små fötter som sprang omkring och en Isabel som viskade: "Alis, inte där...du får bära den här, så tar jag dockan". Strax efteråt så hördes det från spjälsängen bredvid mig: " Aaahoooaao", med en sockersöt liten stämma. Ett nöjt litet gurglande från den minsta lilla personen.

Tittar på klockan, halv 8!!! Hela jag skiner upp, jag blir varm inombords och har nästan lust att ställa mig i spagat, eller nå'tt. Barnen är friska, vattkoppehelvetet är över och livet kan återgå till det normala. Barnen kan åter tjaffsa med varandra, trilskas med jobbiga overaller och tjura hem från dagis...nädå, för det mesta är ju faktiskt livet med dessa små tokstollar, alldeles alldeles uuuuunderbaaaart!!! :-D

Vill tacka alla mina goa vänner, för ert stöd, era erbjudanden om hjälp och de ovärderliga tecknade filmer vi fått låna! Kram på er!

Idag ska jag skratta, sjunga och dansa till Diana Ross - I Will Survive, med mina tjejer hela dagen!! Häng med vet jag :-D (klicka på länken - obs! bör ses till slutet:-D) .

"It took all the strength I had not to fall apart..."

Ellie som Diana Ross! Uppträdde med låten Upside Down med några kollegor på en fest med 70-tals tema. Såg så billig ut att jag inte ens tordes ta taxi in till stan. Mamma fick köra in mig :-D Hm..kolla in mina snygga ögonbryn...håller på att ta över hela ansiktet:-D

Lite kraft och ork på burk någon?

Om det fanns kraft och ork att köpa på burk, så skulle jag kunna avvara ganska stora pengar på det just nu (kanske är det som kallas för LSD?). Jag vet, jag ska sluta gnälla och tjata om hur himla trött jag är...fast lite måste jag ju få gnälla...JAG ÄR SÅ J-LA TRÖTT!!! (Så nu slutar jag :-D)

Isabel har varit ännu värre idag, än igår, och har gråtit och skrikit med jämna mellanrum. Hon hade fortfarande feber på dagen och i eftermiddags var vi på Vårdcentralen. Tavegylen var slut, och vi behövde mer, mer, mer!!! Vi fick komma på ett villkor. Jag fick lov att hålla henne utanför lokalen in i det sista och sedan rusa in på doktorns rum, så att hon inte skulle smitta övriga besökare.

Dessutom har hon och Vanessa turats om att vakna under natten, och jag vet ärligt talat inte om jag sovit, eller inte. Glömde också säga att vi hade Bella inlagd på Bagarmossens Djursjukhus igår. De fick lov att söva henne, för att spola rent hennes hörselgångar. Den ena, är rejält svullen, och nu har vi fått ny medicin som ska duttas med morgon och kväll. Blodörat har i alla fall lagt sig (se tidigare inlägg), alltid något.

Tack och lov att Kevin har eftermiddagslektioner den här veckan! Jag har på så sätt kunnat få Vanessa att somna, för att sedan klä på Alex och rusa iväg till dagis, utan att behöva släpa med mig tjejerna. Tror faktiskt att det varit riktigt skönt för honom att slippa vara hemma i detta, dessa dagar.

P.S Läste Pernillas blogg i söndags! Haha, vem var det som hade rubrik "Sköna Söndag", förra söndagen??

Kramelikram!!

Nu är dom här igen..de elaka kopporna

Så var det åter dags för kliande magar, potatismjölande och svala duschar! Ni kanske minns att jag tuggade fradga av trötthet häromdagen, nu skummar det vill jag lova!

Både Isabel och Vanessa har nu insjuknat i Vattkoppor, och ni som följt min blogg, kanske minns vad Sjukvårdsupplysningen sa (klicka för att läsa tidigare inlägg), gällande bebisar under sex månader? Jo, att risken att bebisar skulle få vattkoppor, var minimal, då barnet fått antikroppar av modern som skydd. Detta oavsett om hon ammar, eller inte. Men vad vet väl en Sjukvårdsupplysning???

På BVC, ett par dagar efter att jag fått den informationen, skakade de bara på huvudet åt det hela. "Skitsnack", viskade min barnmorska. Så rätt hon hade!! Min lilla 4 månaders bebis har prickar på rumpa, ben, armar och ett par i ansiktet. Isabel är betydligt mer drabbad och är fullkomligt fullplottrad på rygg, mage och underliv. Även i ögon och öron har hon fått koppor. Dessutom mår hon mycket sämre och igår kväll började hon skaka så tänderna skallrade. Hon har även haft över 39 graders feber sedan igår,och har fått både Alvedon och Tavegyl (som ges på recept mot bla. klåda). Sedan har vi smort in underlivet med Xylicain och hon har fått kissa i duschen, för att slippa svedan så mycket som möjligt. Lilla, lilla gumman. Det stämmer nog, att det är så att syskon får en mer koncentrerad dos av smittan, och då oftast blir sjukare. P.S Om någon har ett bra beprövat trick, för att lindra sveda och klåda, tar jag tacksamt emot det:-D.

Hur som helst, är det förbaskat skönt, att vi nu har bokat om hela resan till Lanzarote och har flera veckor på oss att bli prickfria. För även om båda tjejerna hade hunnit "börja torka", och inte smittat längre, hade säkert många tittat oroligt och vi hade säkert fått fixa intyg på att så var fallet. Dessutom har ju även resekompisen nu fått vattkoppor, så det hade verkligen blivit en syn för gudarna, att komma med ett helt gäng prickiga barn!! Nä...där gjorde vi helt rätt:-D Bild från Lanzarote, lånad från Fritidsresor.se.

Igår var det en fantastisk vinterdag här i Stockholm! Lite vit snö låg kvar, solen sken och himlen var klarblå. Jag och Jimmy släpade ut våra prickiga telningar, och medans Isabel och Alex lekte en stund, vid en stelfrusen stackars sandlåda, drack vi varsin kopp kaffe med ansiktena riktade mot den underbara och efterlängtade solen. Hur ljuvlig är inte solen, efter månader i mörker och grådaskigt skitväder? Förstår att folk ramlar ner i avgrundshål, djupare än Helvetesgapet och hostar, nyser och snorar från september till april!! Det är inte humant detta och vi borde alla få varsin solterapilampa av staten (eller nå'n?), för att fortsätta orka vara produktiva hela denna långa period ut. Eller, vad tycker ni?

Alex har totalt fastnat i pappas bilspel! Medans resten av familjen kliar, gråter och pudrar, så är han fullt koncentrerad i sin nya hobby. Ibland utbrister han: "Jag vann!".