Sisten till dagis vinner

Vaknade trött, som en gammal sunkig bortglömd limpa. Det kändes som att jag hade bly i hela kroppen, och jag fick lägga in en kraftansträngning, för att pallra mig upp och köra operation "Försten till dagis vinner!" Eller sisten....

Det innebar alltså, snabbdusch, med Vanessa bankandes på duschkabinen så att den nu börjar hänga på halv stång... Fort ned och utfodra de två dagisbarnen, som absolut måste ha frukost, fast att de varje dag äter frukost klockan nio på dagis.

Fort upp igen, med alla barn som nu ska sätta på sig sina kläder, borsta tänder, kamma hår och bädda sina sängar. Kan ju börja med att beskriva påklädningen, som innebär total kollaps i sig. Isabel börjar nämligen få en väldigt bestämd åsikt om vilka kläder som passar sig för en dag på dagis. Vi är inte alltid överens... Alex däremot, fastnar alltid, jo alltid, med sina tår i strumpan och får frispel...Vanessa vill inte ligga still, utan får kläs på i farten, mellan badrum och dagisbarnens rum (dit hon absolut måste ta sig!).

Borsta tänderna flyter på bra, och sedan ska Isabels långa hår kammas. Kaaaa!!! Hon är håröm (vilket jag inte är), och det är en kamp för att få ut alla knutar. Snart låter jag ungen få dreadlocks, så slipper jag detta!!

Ner till hallen. Fleecetröja på, jackan under armen och Alex sätter skorna på fel fot så att han snubblar ut genom dörren. 50% att det ska bli rätt. Jo pyttsan!

P.s Under middagen utbrister Isabel: " Jag älskaaar den här maten. Den är så god, så jag måste pumpa in den!!!"

DAGENS MIDDAG: Pasta med räksås.