Temperaturen blev hög uti kroppen, närmare fyrtio än...

P.s Ber om ursäkt att dagens inlägg blev lite långt!

Usch då har inte skrivit på ett par dagar, och bloggen måste ju hållas "levande", annars kanske ni slutar titta in...? Men jag har helt enkelt inte orkat. Älskar värme, fast man blir väldigt däst och väldigt mycket mañana mañana, när temperaturen stiger både utomhus, inomhus och i knopp och kropp.

Det har ju varit runt 30 grader varmt nu under en tid, vilket har inneburit strand, bad, glass och mera bad för mig och ungarna. I tisdags gjorde vi dock en liten avstickare till Skärholmens Centrum, för att inhandla en ny snygg bikini till mamsen. Dom gamla är för små (både nertill och upptill haha ;-).

Sagt och gjort, jag parkerade, släpade med mig Björnligan runt i butiker, bad dem snällt sitta utanför provrummet, medans jag snabbt svidade om och förkastade den ena modellen, efter den andra. Vet inte hur ni har det, men blir man någonsin nöjd, när man ser sig själv i bikini??

Efter mycket pustande, frustande och flåsande så hittade jag Alex liggandes raklång på golvet, utanför provhytten. Isabel struttade runt och tittade på...jag vet faktiskt inte vad. BH:ar?? Och lilla Vanessa satt där övergiven och glodde på alla roliga människor som passerade revy.

Efter bikiniinköp (kändes som om jag skrev på finska med alla vokaler :-), besök i leksaksaffären och varsin glass i en riktigt mysig glassbar, så var det dags att lämna den svalkande kylan i köpcentret. Vet inte om ni varit i Skärholmens Centrum, men det har ju byggts om, blivit gigantiskt och parkeringssystemet är förändrat.

När vi åkte in tryckte jag på en knapp, fick en biljett och bommen öppnades. Åker nu tillbaka mot utgången, kör in biljetten och den visar att jag måste betala 20kr. Ok, mynt tas ej. Kort då? Nä...maskinen spottar ut mitt Visa och jag försöker igen. Och igen..och igen...bommen öppnas inte.

Vid det här laget är det kö bakom mig, jag svettas ännu mer än jag gjort gemensamt för den senaste veckan, Vanessa gallskriker i baksätet och jag börjar få panik. Vad göra? Jag kan inte betala på något sätt. Betalar jag inte, så öppnas inte bommen och jag kan inte köra ut. Jag kan inte vända och köra tillbaka och jag kan inte lämna tre barn i gassande solsken, för att hitta någonstans där jag kan betala.

Jag trycker på den röda knappen som det står KUNDTJÄNST på. Inget svar. Det bara ringer och ringer.

Hoppar så ur bilen och springer fram till förare, efter förare och frågar om någon vet vad fasen jag ska ta mig till. Neeeej...ingen vet.... Tillslut när så tårarna flödar längst mina kinder och jag börjar bli rädd, att de andra förarna ska börja kasta sten på mig och mina barn eller tända eld på min bil, så kommer två killar. De stannar bilen och säger att jag ska prova mitt soppakort. Under tiden ser jag i ögonvrån att fler bilister har fått problem, och de kommer inte ut genom bommarna.

Hulkandes ber jag killarna att vänta på mig, och se att mitt soppakort verkligen kan rädda mig. "Niiii fåååår inteee lämnaa miiig, looova deeet". De ler snällt och skakar på huvudet. Hoppar ur sin bil på andra sidan bommen, och hjälper mig med soppakortet. DET FUNGERAR!! Bommen öppnas, jag prisar killarnas vänlighet, svamlar något om att de är mina hjältar och kör snörvlandes hem. Vänder mig om mot barnen och ser lilla, lilla Isabel. Tårarna rinner sakta ner för hennes kinder. "Är kön slut nu mamma?"