Djuren i mitt liv

Har kommit på att jag skrivit mycket om alla möjliga i mitt liv. Vad jag inte berättat, är att det passerat många roliga, mycket speciella djur också.

Jag börjar med Pelle, en blå undulat som jag hade när jag var liten. Han älskade att pussas. Jag har haft ett par undulater i min barndom, men Pelle var något alldeles extra. En pussigare liten fågel får man leta efter.

En tidig morgon, jag kanske var sju år, vaknar jag förskräckt och ropar: "Mamma, mamma, det står en tiger på mig!!!". Det visar sig vara en stor randig bondkatt, som letat sig in och nu stod och slickade mig i ansiktet. Vi försökte få honom att gå hem, fast han vägrade. Han kom ideligen tillbaka och fick naturligt nog heta Tiger. En stor och mycket kärvänlig hankatt, som fick en stor plats i mitt hjärta.

Sedan hade jag lilla Ida. En liten vit och brun kanin, som fick följa med mig på sommarlov, till min mormor på landet. Vi började med att ha henne i kaninburen, eftersom mormor hade flera katter. Så småningom fick hon komma ut, och blev så kompis med katterna, att hon tillslut inbillade sig att hon själv var katt. Jag kunde hitta henne, sovandes ihopkurad och intrasslad på en stol, med några av dem. Lustigare kanin får man leta efter!

Sedan hade vi inbrott hemma, och mamma skaffade hund. En liten papillon vid namn Nina, som tjöt som en stucken gris, när mamma lämnade hemmet. Ingen hade velat ha henne, för att kroppen var helt vit, endast de stora fjärilslika (papillon betyder dagfjäril på franska) öronen, var bruna. Inte acceptabelt enligt kunniga. En sommar var hon helt lila, då hon drabbats av svamp och fick ha något läskigt medel på kroppen. En liten mammagris, den saken var klar :-D

När jag fyllde byxmyndig, dvs femton, tyckte mina vänner att de var roliga, när de gav mig en liten läskig dansmus vid namn Black Jack. Tyvärr kunde den ta sig ut ur buren, och jag kunde vakna mitt i natten, av att den sprang runt lite varstans och krafsade. Blä...luktade skunk, hur mycket jag än städade!

Tussi äter ostbågar...

Sedan köpte jag lilla Tussi. Kevin var lite skrajsen för hundar och katter som liten, så jag tänkte att det var bäst att införskaffa en katt, så att han skulle bli av med den rädslan. En Blue Russian, som verkligen såg ut som en liten tussig tuss som kattunge. Rädslan försvann vill jag lova :-D

Sist men inte minst, så kom vår kära Bella. En blandning mellan Labbe och Golden, med en mamma som var brun och en pappa som var gul. Vår snälla, genomgoda vackra Bella. Som lägger sig, för både stora som små. Som inte gör en fluga förnär.

Bella vet att hon inte får ligga i soffan, därför kryper hon sakta, sakta upp och tittar sedan åt ett annat håll. Om hon inte tittar på oss, så syns hon inte!! Hahaha..hur kan någon missa?