Feeling Hot Hot Hot

Klockan är tio på kvällen, och vi har 23 grader varmt ute och 29 inomhus. Vilket väder vi har just nu, helt fantastiskt!! Dörrarna står på vid gavel, ungarna sover i bara underbyxor, ballongerna svävar ovanför hustaken och jag känner att jag helt klart skulle kunna ha det så här större delen av året. Inte tvärtom.

Idag har vi varit ute på Dalarö, på Schwizerbadet, tillsammans med några nära vänner och deras lilla tjej. Vi har badat, grävt i sanden, fikat och ätit glass. Vi har solat, snackat skit och ätit rostbiffsmörgåsar. Efter en hel dag på stranden, packade vi sedan ihop oss allihop, handlade lite gott på Ica Maxi i Haninge, och drog hem till oss och grillade. Finns det något bättre, än att sitta ute efter klockan sju på kvällen, och fortfarande tycka att det är varmt? Fett niiiiice, som Kevin skulle uttryckt saken.

Nu är jag varm och trött, men glad och mycket nöjd. Så trotts att ingen hinner städa, plocka ur diskmaskinen, vika tvätt eller handla skithuspapper, så skulle jag vilja ha det så här jääämt!! :-D

En riktig Kung

Nu har jag sovit ut! Hade kanske behövt sova en sådär tjugotvå-tjugotretimmar eller så, fast elva gick också bra!!

Efter att barnen lämnats hos farmor, myste jag och Jimmy i solen med långa härliga samtal och ett och annat glas rosé. Vi kan verkligen snacka och ha kul han och jag, det är bara så synd att tillfälle inte ges så ofta nu förtiden. När barnen är med, blir samtalen så itustyckade i småpartiklar, så man ger liksom upp. Fast igår myste vi och t.o.m Kevin dök upp och tjattrade med oss ett tag.

Trott solen, mysiga samtal och gott vin så var jag oerhört ledsen i hjärtat i går. King of pop är död. Michael Jackson som gett oss så fantastisk många bra låtar! En kille som blev megastjärna redan som liten. Han var ju inte mycket äldre än vad min Isabel är, när han stod där på stora scener, sjöng med sin lilla klara stämma och dansade som en kung redan då. Sedan överröste han oss med störtsköna låtar som Billy Jean, Beat It, Don´t Stop Til You Get Enough, I´ll be There, The Girl is Mine osv, osv, osv...

Han var min idol under många år. Det var Prince och Michael Jackson som prydde mitt tonårsrum, jag har varenda LP, som någonsin släppts.

Minns hur jag höggravid var och såg honom live, på hans Dangerous Tour på Stadion i Stocholm. En vansinnigt varm sommar 1992, jag var i åttonde månaden och höll på att svimma. Vakter iklädda röda jackor, kom och gav mig en liten pall att sitta på. Så där satt jag, mitt i folkhavet, och såg inget annat än rumpor och ben. Men jag hörde...ååååh...vilket drag, vilken musik, vilken folkfest det var!!!! Glömmer det aldrig!

R.I.P Michael, du var bra som du var. Du hade inte behövt försöka bli någon annan....

Mobilen-min bästa vän

Vilket väder hörni! Sååå underbart och alla är helt plötsligt mycket trevligare, roligare, gladare och snällare. T.o.m jag är en bättre människa och får uberkrafter av sådant här väder.

Vet ju att jag har gnällt rätt mycket över min kroniska trötthet, och visst bli man trött efter att ta ha tagit hand om en massa små barn, ett stort hus, en hund, en katt och en och annan puss på maken. Fast jag har kommit på vad som gör mig till en levande zombie.

Jag har ju även en tonåring, en ganska stor sådan, som nu har sommarlov. Och en tonåring som har sommarlov, har knappast lust att vara hemma vid 22.30-tiden, då hans zombiemorsa har lust att lägga huvudet på huvudkudden. Nä..utan vi har helt enkelt fått lägga upp en deal, som innebär att jag ringer och kollar lite med killen, när jag är på väg att gå och lägga mig. Sedan sms:ar han mig vart han går, när han går därifrån o.s.v. Det kanske låter kontrollerande, men världen där ute är brutal, och jag vill veta om min son ligger nedslagen i ett dike, och inte ligga sött och snarka om så vore fallet.

Detta innebär att jag sover (stel på rygg för att mina nya bröst inte vill att jag ska ligga på något annat sätt ännu), med mobilen typ i armhålan, för att inte missa dessa meddelanden. Dessutom har jag satt på alarmet på lämplig tid, så att jag om den ringer, vet att min son inte kommit hem och att jag måste jaga rätt på killen. Det sistnämnda har tack och lov inte hänt en enda gång, fast jag kan ju inte påstå att jag sover någon törnrosa sömn, förrän jag hör dörren öppnas och han har varit uppe och sagt godnatt.

Så...imorgon ska de små sova hos farmor, jag kan invänta tonåringen, och på lördag morgon ska jag sova uuuut.

P.s Ovanstående bild kom med ett nyhetsbrev från Babycenter. Hahaha...tyckte att den var rätt kul :-D

Kram på er!

Rena rama dansen att gå på Skansen

Idag har jag varit på Skansen med mina smågluttar. Själv.

Säkert undrar några, vad sjutton det är för märkvärdigt med det. Då säger jag: "Antingen har ni inte tre små barn. Eller så har ni det, och brukar ge er in i liknande situationer utan att blinka och då har ni min fulla respekt" Jag tvekade kan jag lova!

Redo att ta T-banan ut i världen:-D

Att göra saker med tre små barn innebär hela tiden att du måste trolla, trixa och truga. Du har en hand för lite. Din hjärna kör tvärnit när en skriker, en berättar något och den tredje drar i dig, för att den vill något. Eller så har du beställt lunch. Du skär pannkakor i bitar, samtidigt som du matar en liten hungrigt vrålande bebis, bebisen viftar med armarna och maten på skeden ramlar ned på din kjol, en annan unge viftar omkull glaset och du ser i ögonvrån hur din ostburgare som ligger övergiven på brickan, börjar stelna och sega ihop till oigenkännlighet.

Två små björnungar som brottades i vattnet.

Fast så var det inte idag. Det var huuuur kul som helst och vi hade faktiskt en underbar dag i solen, som jag (och förhoppningsvis Isabel och Alex) sent kommer att glömma!!!

Lunchdags.

Vi har åkt T-bana, åkt färja, tittat på båtar, sett massvis med olika djur och deras supersöta små ungar. Vi har ätit pannkaka med sylt och glass, åkt karusell, varit på LillSkansen, ätit glass igen och köpt heliumballonger. Vi har inte bråkat eller tjafsat. Vi har inte surat, trotsat eller vägrat att gå. Vi har inte tappat eller haft sönder ballonger och inte gjort oss illa, gjort illa varandra eller ramlat över bord.

Tack mina älskade gullungar för att ni gav mig en sådan fantastisk dag!

S som i Sommar, Sol och Sömn

Sov hela natten.
Sjusovar-liga åt frukost.

Synat dotterns hår, ingen lus.
Städat undan.

Sandlådelek för barnen.
Solstol för mamma.

Sill o potatis till mamma och fiskbullar till barnen.
Storhandlat pool, insektsnät, cyckelhjälm och mjölk.

Saft och bokstavskex i solen.

Satt ihop pool.

Såpbubbellek för barnen.
Spaghetti med chorizo-vitlök-champinjon-mums på altanen.

Sörpling av kaffe.
Städning på tomten.

Soffmys.
Schnaaaaaaaark.....

Lus..läs detta (rolig tjej.....Not!!)

Kan hoppa upp och sätta mig på..ett hårstrå eller nå´tt, att morgondagens reklam i högermarginalen, kommer handla om huvudlöss. För tyvärr har dessa äckliga, vidriga, avskyvärda små kryp boat in sig i min dotters hår. F-n säger jag bara!!

Redan förra veckan, fick jag reda på att ett barn på hennes avdelning på dagis, fått eländet. Inte mer med det. Har själv klarat mig i alla dessa år, och även min äldsta har lyckats undvika krypen under både dagistid, skoltid och låna-varandras-mössa-tid. Så visst klarar vi oss väl även denna gång?

Tji fick vi! Trött som en gammal krokig åsna, efter allt som varit, så slutade kvällen med att Jimmy fick åka in till Apotek Scheele och handla lusmedel och luskam. Jag har (för säkerhets skull), bytt i barnens sängar och tvättat solhattar. Vanessa kinkar och gråter. Hennes små tänder håller på att bryta sig fram ur tandköttet, och vår lilla solstråle visar tydligt, att nu är livet inte alls kul!

Så medans hon gråter på golvet, smetar Jimmy in Isabels långa tjocka hår, med ett medel som luktar bensin. Jag kammar Alexander och ber samtidigt till den speciella gud som jag tror på, att han ska vara lite snäll, och låta dessa små kryp lämna oss ifred. Fast jag vanligtvis kallar mig djurvän, så önskar jag livet av dessa små gråa krypande saker. Vad har de för uppgift här på jorden? Att terrorisera småbarnsföräldrar? Att göra så att tvätthögen i tvättstugan, växer från gigantisk, till oövervinnerlig? Att göra så att min dotter måste sova med medel i håret på natten och min gnyende lilla bebis inte kan sitta i famnen, för mamma måste sitta och bena in en hårkallufs i 3000 små rutor??

Semester....jag längtar såååå till semester!! Nu är jag inte bara mamma längre, nu är jag en förbaskat trött sådan :-(

Små grodorna är lustiga att se ;-D

Idag har vi varit på kalas och firat Jimmys farmor. Hurra hurra!

Kevin frågade vad anledningen till att vi firar midsommar är och varför vi dansar runt en stång. Någon hade förklarat följande för honom: "På midsommar blir flest människor till i detta land och det firar vi med att dansa runt en stång, som när man vänder den, liknar mannens kön"

Haha..måste ha varit en man som kom på den fantastiska idéen! Så nu vet ni det tjejer, vi springer runt en symbol för mannens kön (med pungkulor som ringar), och dansar Små Grodorna!!! Hahahaha...lovar att jag ska göra det med ett extra brett smile i ansiktet detta år.

Nä...följande förklaring hittade jag, när jag googlade runt lite. Mer sannolik kanske, fast inte alls lika kul :-D

Midsommar infaller i anslutning till sommarsolståndet då natten är som kortast. Människor har i alla tider firat den här typen av brytningstider. Dessutom inföll midsommar under en period då det inte fans så mycket arbete att göra.

Nej, midsommarstången är inte en forntida fallossymbol. Förmodligen kom den till Sverige via tyska köpmän på 1400-talet. Formen som kan liknas vid en upp och nedvänd fallos (obs! obs! Betyder penis!!!) spreds först under förra seklet.

Oavsett om det är en upp och nedvänd fallos, eller ej, så är midsommar en av de tradioner som jag tycker om allra mest! Varje år gör jag blomsterkransar att sätta i håret och varje år dukas det fram silllunch med nubbe. En härlig jordgubbstårta är ett måste och att dansa runt stången (penisen, fallosen eller what ever...) och sedan grilla på kvällen är en tradition så underbar!

Sedan att det regnar och är 12 grader varmt, man måste ha fleecetröja och långkalsonger över finklänningen, att man står under ett parasoll och hukar sig för regnet, medans man grillar, och är alldeles för mätt på sill, när det är dags för gräddig jordgubbstårta...jamen vad göööör väl det?? Nä nu far vi ut till Torö och firar Midsommar :-D

Trevlig Midsommar på er alla bloggisar!!!!

(Titta nu börjar jag precis som mamma, men det är bara för att jag tycker om er så mycket!!)

Maximusar och skitsnoppar

Maximus? Haha! Fastnade precis framför en något udda dokumentär på TV2. Det handlade om en kvinna som kommit nära sina husmöss (de som kryper runt i väggar och under bjälklager), och som varje natt i fjorton år, har matat och pratat med dem. Hon får även lov att bära en stor pälsmössa på sig, oavsett årstid, för att de ska känna igen henne. Hon anser sig vara deras maximus, som hon kallar det.

Dessutom hade hon fått sin häst rumsren, och han kunde numera göra sina behov på kommando. Kvinnan tog helt sonika en hink och höll under rumpan på hästen och sa till den att bajsa. Så...plopp, plopp...så var det fixat :-D Haha! Ja herre gud, vad skulle världen vara utan sådana tokroliga människor??

Så till ett helt annat TV program. Cityakuten! Åååååh, hur kunde det vara sista avsnittet igår??! Älskar ju den där serien, som på ett sådant fantastiskt sätt, kan slänga en mellan himmel och helvete i ett enda andetag. Att i ena stunden, krampaktigt hålla hårt i soffkudden, medans tårarna strömmar ned för kinderna, och sedan skratta så tårarna rinner i nästa. De är bara den serien som lyckats med detta, utan att det blir okänsligt eller jobbigt på något sätt. Tycker jag.

Vet inte om ni såg gårdagens avsnitt, men den sista stunden med kvinnan som var döende, var exakt som jag upplevde de sista två dagarna med mamma. Exakt. Usch, vad jag grät....

Mormor, min mamma alltså, hade lite lustiga smeknamn på oss som stod henne närmast. Mig kallade hon för Mammas Pruttprinsessa. Kevin kallade hon för Mormors Pruttprins, Isabel var Prinsessan Pruttagull och Alex var Mormors Skitsnopp. Haha...hon var väldigt rolig min mamma, och det var många som hon höll av som fick ett eget smeknamn. Min kusin, kallades tex alltid för Mosters Kråka.

Problemet är ju att dessa smeknamn sades med kärlek, och det kan bli väldigt galet nu när Alex börjat säga skitsnopp till sina vänner. Säkert med kärlek, men hur ska de veta det??!!! :-D

Mör men inte blodig

Nu är jag både trött och mör. Känner mig som en gammal kallhamrad entrecote ungefär...nu när man är ko menar jag;-D

Jimmy fick lov att återgå till sitt arbete i dag. Med de kära rotavdragen, finns det ingen hejd på, hur mycket folk vill ha hjälp att fixa till sina hus!! Han har fasligt mycket att göra, och det var helt uteslutet att ens fundera på att stanna hemma med sin ömmande hustru.

Fast som den järnlady man är, var det bara att bita ihop, planera transporten till dagis och se till att Alex lämnades först, medans Isabel väntade vid Vanessa och vagnen. Detta minimerade bärandet av en snart nio kilos klump. Sedan gick vi hem, och jag passade faktiskt på att vila en stund, medans Vanessa sov. Det var nog tur det, för allt eftersom dagen gick, fick jag ondare och ondare och kände mig alltmer svullen.

När klockan äntligen var 19.00, fick jag ta en ny alvedon forte, vilket lindrade en hel del. Fast jag känner att jag är svullen och sport BH:n spänner duktigt. Har testat att vara utan den, men det var inget alternativ!

Måste berätta om min söta lilla 8 månaders bebis, som nu kryper runt överallt och leker långa stunder för sig själv. Dessutom har hon börjat häva sig upp, och stå längst med möblerna. Helt ofattbart att hon lyckas balasera på dessa små sockerbitar till fossingar:-D

Vill även tacka min kära Vivi, för att Isabel och Alex fick följa med din dotter hem och leka idag. Du anar inte hur det underlättade för mig. Lovar att du får igen det pronto!!

Så nu är jag komärkt ;-D

Hej alla bloggvänner, nu är jag tillbaka och jag skulle vilja börja med att tacka för allt stöd, och alla uppmuntrande ord, jag fått inför min bröstoperation! Ni är bäst!

Blev faktiskt lite förvånad över, hur många det faktiskt är, som gått runt och tänkt tanken att själv fixa till brösten, nu efter de fått barn och ammat. Därför tänkte jag berätta lite om hur allt har gått till. Självklart är varje operation unik, varje bröstförstoring anpassas ju efter varje individs förutsättningar, alla har olika smärttröskel o.s.v. Så det här är min.

Fredagen den 13 maj (kan lova att jag var nojig över det datumet!), var jag på konsultation hos Docent Marie Wickman, på Nackakliniken i Stockholm. Hade under en tid lusläst internet och vägt för och nackdelar med de olika klinikerna. Första valet föll på just den här kliniken, för att den kändes seriös, de var tydliga med informationen och det kändes ombonat och hemtrevligt.

Precis som min magkänsla sagt, så var det ett varmt välkomnande jag fick, och allt kändes super rätt med Marie. Hon lyssnade på vad jag hade för önskemål, hon kändes otroligt erfaren och visste på något sätt vad jag menade, utan att jag behövde säga så mycket. Så, vi gick igenom storlek och modell. Jag fick känna och klämma på några varainter och även stoppa dom i BH:n, för att få ett litet hum om hur de skulle kännas.

Eftersom jag är 1,76 cm och väger över 70kg, så skulle det krävas ganska stora implantat för att det skulle bli något. Dessutom bestämde vi att de skulle placeras innanför bröstmuskeln, och då försvinner ju lite där också. Jag fick efter det gå hem, och tänka på saken. Gick runt med rispåsar, som motsvarade den storlek jag valt, och det kändes hela tiden väldigt bra. Marie hade helt klart hittat en storlek som jag kände mig komfortabel med.

Fick en tid för operation, den 13 juni. Återigen datumet 13! Skulle vara där kl.13 (!!!!), och kom dit i god tid. Hade köpt med mig expressen och fick sitta och läsa en liten stund innan jag visades till mitt rum. De var så gulliga allihop, och jag kände mig väldigt ompysslad och väldigt uppdaterad på vad som skulle hända hela tiden. Narkosläkaren kom och berättade hur förberedelserna skulle gå till och vilka som skulle vara med. Jag fick även peta i mig lite tabletter som verkade lugnande och smärtlindrande. Det kollades blodtryck och sedan vet jag inte mer. Tjoff sa det, så sov jag.

Vaknade sedan upp, lite groggy i mitt rum och undrade var i hela fridens namn, jag befann mig!! Kändes som att jag sovit så där jätte, jätte djupt ni vet och det tog en stund innan jag fattade att allt var klart och insikten slog mig, att det förmodligen inte var en sten som låg på mitt bröst, utan mina tuttar :-D! Så somnade jag igen. Vaknade till, tog en tugga på min smörgås, somnade, vaknade och åt en skiva melon och somnade igen. Så där höll det på i några timmar.

Allt kändes rätt ok, tills drogerna började avta. AJ! Utan smärtlindring gör det vansinnigt ont. Som om en kniv körs in i brösten. Så stoppar jag i mig smärtlindring, och det känns ok igen. Framför allt när jag ligger, eller sitter still. Då känns det faktiskt nästan ingenting.

20.30 kom Jimmy och hämtade mig och när jag kom hem, var mina barn nästan galet pussiga och kramiga och bedyrade hur mycket de älskade mig och sa att jag var "så gullig" !! Hahaha!! Allt detta, utan att de hade en aning om vad jag gjort och bara efter några timmars frånvaro. De är för söta, mina små hjärtan.

Natten gick så där. Det gjorde ondare utan sportbh:n, så i natt kommer jag att ha på mig den. Jag fick peta i mig en stor alvedon vid 02.00, och jag låg stel som en pinne på rygg och sov. Dessutom hade Jimmy max otur. Vanessa vaknade stup i kvarten och grät, vilket aldrig har hänt tidigare!!! Och jag fick hela tiden putta på honom och väsa "Jimmy, Vanessa har vaknat". "Va??, Vaddåå??" Han sover ju så djup, så jag ångrar nästan att jag inte tagit med mig en kanna med vatten, som jag haft redo att kasta över honom emellanåt;-D

I dag, känns allt ok. Vi får väl se vid 14 tiden om jag behöver fylla på med droger?

P.s Brösten blev skitsnygga och jag är hur nöjd som helst över storleken. Dessutom har jag nu livstidsgaranti på dom och dom är märkta med ett ID nummer, som leverantören har registrerat hos sig. Så nu är jag Mamma Muuuu på riktigt!!!

Kram på er!

Tjingelingpling så länge!

Så..nu luktar jag desinfektionsmedel. Har skrubbat mig från topp till tå, enligt order, och ska göra om hela proceduren i morgon innan jag åker.

Wish me luck! Kram på er :-D

"Du darrade bara invärtes", sa Puh, "och det är det modigaste sättet att inte darra, som finns för ett Mycket Litet Djur".

Ät mycket sommarskal!

Idag tog jag och min lilla sessa, en välbehövd sovstund. Det är inte ofta som jag går och lägger mig på dagen, vilket är himla synd! Det är sååå mysigt, att ligga där och känna denna lilla människa, snusa en i halsgropen. Kroppen kryper ihop och blöjrumpan putar ut. Det är ju nu, under föräldraledigheten man har möjlighet till detta. Och det är så ljuuuvligt!

Vi rusar runt och ska hinna med så mycket som möjligt. Kommer på mig själv med att fylla dagarna till max hela tiden. Jag lämnar de större barnen på dagis på morgonen, och jag hämtar dom igen på eftermiddagen. Vad gör jag där i mellan? Måste jag springa runt hela tiden? Nej. Egentligen inte alls.

Så vi sov, och sov, och sov. I två timmar snarkade vi och det lustiga var att jag ändå hann röja lite hemma och åka till Willy´s och storhandla, innan det var dags för dagishämtning. Måste börja varva ner. Det ska bli mitt nya mission. Varva ner.

Så hur har det gått med mina andra projekt? Ni som hängt med ett tag, kanske undra hur tusan det gått med Vanessas sömn på nätterna, min beach 2009 och ja...var det något mer? Ni får hojta till i sådana fall :-D

Vanessa äter Godnatt välling kl.19, sedan lägger jag henne i sängen efter hon slurpat i sig hela flaskan. Hon somnar sött, utan knussel och vaknar sedan till vid 23-tiden. Ger henne en påfyllnadsslurk och hon somnar med flaskan i munnen. Har en känsla av att det är snuttbehovet som rycker in. Just det ja! Jag hade ju tumme kontra napp bekymmer också! Kan där meddela att hon fortfarande vägrar napp, och nu orkar jag inte längre truga. Hon använder napparna att leka med för tillfället:-D. Hon tar ingen tumme heller, den tröttnade hon visst på, så jag tror hon kommer hitta något annat att finna som tröst vid behov. En nalle kanske, som sina äldre syskon?

Vidare till sömnen. Efter lite snuttande vid 23-tiden, sover hon gott fram till kl.06.30-07.00, då vaknar hon med ett joller och börjar leka med det som finns till buds nere vid fotändan. Har lagt dit lite saker, hon kan pyssla med.

Däremot har jag inte hunnit fixa hennes rum, så hon sover fortfarande i vårt rum. Isabel och Alex delar numera rum och det blev kanon! De trivs som tusan med att höra varandra gnissla tänder och prata i sömnen om nätterna.

Beach 2009...hm..har gått åt fanders. Men nu får jag ju snygga tuttar på lördag, så vad gör lite mage? Nejdå..skojar bara, ska fixa magen och rumpan också, fast tyvärr hinner jag inte det till midsommar som jag lovade i ett svagt ögonblick. Trodde att det skulle bli snabba, långa promenader varje dag, istället sitter jag hemma och bloggar;-D


Isabel berättade allvarligt vid middagen, att man bara kan äta sommarskal och absolut inte vinterskal (dvs det går bra att äta färskpotatis med skal). Det har nämligen hennes kompis Hugo sagt, och han är mycket större (typ några veckor):-D!!

Ett steg i taget...

Idag ska jag försöka att inte vara så dyster. Livet är förbaskat hårt ibland, och det vanligt förekommande uttrycket om att det går upp och ned, är kanske uttjatat, men ack så sant! Det går alltid upp igen..förr eller senare. Så är det bara, vare sig man tror det, eller ej.

Så...jag ska idag berätta om min stundande operation på lördag. Nej då, inget allvarligt alls, utan Ellie ska helt enkelt återgå till sin ursprungliga form. Jag ska, efter fyra graviditeter och fyra ammande barn, fixa till de stackars skinpåsar till bröst som jag har.

Hua, tänker vissa nu. Hur kan du? Vad ytligt! Varför inte bara vara stolt för den man är? Hm..nja, så enkelt är det ju inte riktigt. Önskar nästan att jag kunde lägga upp en bild, på skinpåsarna, men det skulle vara för makabert. Däremot skulle de som eventuellt inte har någon förståelse för vad jag tänker göra, ändra sig illa kvickt. Det är jag helt övertygad om;-D

Efter Isabel, dvs efter två graviditeter och amningsperioder, var mina bröst definitivt inte som de en gång varit, men de var heller inte ett problem. De var ok, jag hade ju ändå fått barn och då förändras ju kroppen. När jag sedan fått Alexander, hände något väsentligt med dem. De fick mig inte längre att känna mig avslappnad. Jag började leva dygnet runt med BH. Enda gången jag tar av mig den, är när jag duschar och då skyler jag dom för mig själv. Vill inte se. Dessa "nya" skinnpåsar, tillhör liksom inte min kropp.

Att bära bikini är hopplöst. Huden veckar sig vid bh-kanten, och jag ser ut som en kvinna som precis fyllt 75.

Därför har jag nu beslutat att göra något åt detta. Varför gå runt och må dåligt, för något som faktiskt går att rätta till? Tanken är inte att jag ska operera in några jätte tuttar, utan jag hoppas bara få ett par, som liknar originalet Det ska se proportionerligt ut, och förhoppningsvis, så naturligt ut som möjligt. Om jag har valt rätt storlek, återstår alltså att se.

Är nervös, ruggigt nervös. För ingreppet, att bli sövd, att ha ont, att folk ska stirra på mig efteråt, för alla eventuellt bitska kommentarer. Fast samtidigt så hoppas jag äntligen kunna åka till simhallen med mina barn. Utan att skämmas inför gamla damer (tro det eller ej, men det har jag gjort!), när jag tagit av mig bh:n. Jag hoppas äntligen kunna slappna av, bara vara gamla vanliga JAG igen.

Kram på er!

P.s Kunde inte låta bli att köpa dessa söta jordgubbsgummistövlar till Vanessa. De får symbolisera dagen rubrik. Kan man äta gummistövlar förresten??:-D

Sorgen efteråt....

Idag är det niornas bal i en skola i södra Stockholm. En bal som många tonåringar sett fram emot. Det har planerats, det har handlats och det har fixats. Många tonåringar som går dit ikväll, kommer att göra det med blandade känslor. En stor sorg kommer att prägla denna kväll. Jag hoppas att ni även kan försöka slappna av en stund. Inte tänka på det hemska, utan minnas allt det fina. "Lev livet fullt ut", det var ju så hon sa, inte sant? Det är er Bal, den kommer aldrig igen.

Förmodligen är det inga tonåringar som läser den här bloggen. Och förmodligen ingen av de ungdomar, som är på väg att gå på bal i kväll. Fast jag vill ändå förmedla något.

Jag har läst den mördade flickans blogg och jag har gråtit förtvivlat över hur en ung flicka, mister sitt liv på ett så fruktansvärt sätt. Så onödigt, så tragiskt, så förbaskat orättvist!! Sedan har jag läst alla inlägg som strömmat in, och insett att där ute finns det massor med förtvivlade ungdomar. De lämnar några ord, de berättar om sin sorg, sin saknad, sin vrede och sin frustration. De riktar sig alla direkt till den döda flickan, som små personliga brev...och jag hoppas innerligt att det finns vuxna i deras närhet, som finns där för dom just nu.

Sorg visar sig på olika sätt, hos olika människor. Vissa blir öppet förtvivlade och gråter. De tar stöd av vänner och familj. De pratar om det som hänt. Vissa är ledsna inombords, men visar det inte utåt. De kanske tycker att det är jobbigt med känslor och vissa kanske tom skrattar, eller skojar bort det som hänt. Sedan finns det dom som faktiskt inte alls kan ta till sig det som hänt. Alla är vi olika, tänk på det ikväll. Lämna ilskan hemma, ta hand om varandra!

Kram från en tonårsmamma och medmänniska

Hipp hipp Hurra Hurra Hurra!!

Idag fyller min skruttgubbe hela 4år!!! Otroligt. Snart har han skäggfjun, storlek 46 i skor och säger "tja" när han kommer och "tja" när han går. Nädå..visst går tiden fort, men det är låååångt dit. Nu är han ju i den magiska, fantastiskt kloka, söta och jag-måste-fråga-VARFÖR?-om-allt åldern:-D Jag gillar helt klart fyraårsåldern.

Vi har firat i dagarna tre, som sig bör när man fyller "stor kille". Det började med kalas för kompisarna i lördags. Det var blandat flickor och pojkar från dagis, och de är ju så goa. Inte riktigt lika kaxiga och rättframma, som femåringarna kan ha hunnit bli. De lyssnar storögt, de frågar försiktigt. De är liksom lite nybörjare fortfarande, på det här med att kalasa, och det märks.

Vanligtvis brukar födelsedagsbarnet slita åt sig paketet från sin stackars gäst, som står där lite osäker i hallen. Sedan brukar födelsedagsbarnet rusa iväg, slita upp paketet, slänga presenten i något hörn och invänta nästa gäst. Nu funkar inte detta riktigt i vår familj. Kanske är jag och Jimmy stenålders, eller önskar bara förmedla hyffs och uppskattning. Vad vet jag? Hur som helst, så får våra barn (vi är stenhårda med detta!!), tacka och ta emot paketet. Varpå dessa sedan samlas på ett presentbord, och öppnas först när alla gäster kommit och alla kan vara med. Någon mamma, var förundrad över detta. Hur kunde Alexander behärska sig? Behärska sig?? Det var inga som helst problem faktiskt...

Dessutom lyser det av stolthet i de små gästernas ögon, när de får säga att det där paketet är från dom. Pappret rycks bort och vi utropar alla (speciellt jag och Jimmy): "Ååååh, titta vilken jätte fin/ball/kul/super bra att ha....present!!!!". Efter det så har gästerna helt plötsligt vuxit 2-3 cm på ett kick:-D. Så kul!!

I inbjudan hade jag skrivit att det skulle bjudas på pizza och tårta. Efteråt bytte jag ut tårta mot glass med valfritt tillbehör. Dukade upp en buffé med glass, frukter, maränger, strössel, chokladsås, kolasås, mera frukter...fast med facit i hand...skippa frukten! Barn älskar chokladsås, strössel (gärna alla sorter på en gång samtidigt) och maränger i massor:-D!!! Fast i och med att jag utlovat tårta, blev jag rädd att något barn skulle efterfråga det utlovade. Dumma mig! Det var ju ett fyraårskalas och inte ett femårskalas det handlade om! Fyraåringar äter vad de får. Eller så rör dom inte något på tallriken. "Men, lilla gumman...tycker du inte om pizza?" Huvudskakningar. "Vill du ha korv istället?" Frenetiska nickningar...

Så eftersom jag lovat tårta, gjorde jag en sistaminuten-panik glasstårta i form utav en bil. Snygg va?? Hahaha!!

Det blev lekar, skattjakt och såpbubbelblåsning på tomten. Jimmy körde en störtskön dans...önskar jag hade videofilmat den, så att jag kunnat lägga ut ett videoklipp att bjuda på.

På söndagen var släkten här och vi hade turen att kunna sitta ute på altanen. Idag, har Alex fått sina efterlängtade pannkakor, som han önskat sig. Fler paket väntade och nu är jag rätt säker på att han är en mycket nöjd och glad och stooor 4-åring!

Kram på er!

Glädje och sorg, lycka och tragik

...livet i en liten ask.

Borde berätta om att vi firat Alex idag. Att farmor, faster, kusin, ja släkten har varit här och firat min lilla stora kille. Fast mina tankar är någon helt annanstans. Så min älskade lilla vän, Du fyller 4 år i morgon. Så imorgon ska bloggen baaara handla om dig!

Idag kommer den istället att handla om det fruktansvärda som hänt en ung flicka, natten till idag. Hon blev dödad av en jämnårig pojke, och förmodligen var det hans flickvän som fick honom att utföra det. Då undrar man genast, vart f-n är denna värld på väg??? Hur tänkte ni? Vad tänkte du??? Vad i hela världen kan få en att utföra något så hemskt??? Kärlek? Rädsla? Hot?

Alla har vi ett val här i livet, och när man är 16 år bör man ha så pass mycket vett, att man vet vad som är rätt och vad som är fel. Ingen annan kan längre belastas för de gärningar man utför.

Den stackars flickan var fortfarande ett barn, höll precis på att bli kvinna. Skulle gå ut nian om ett par dagar och hade hela livet framför sig!! Hur kan man döda någon? Oavsett om man hatar, är förbannad, är svartsjuk...hur kan man döda...??

Rykten sprids ju väldigt fort, och då min son kände offret, har jag naturligtvis fått höra en version. Den kanske är sann..eller inte...men om den är det, så har vi med mycket sjuka ungdomar att göra. Framför allt pojken, som sägs ha tagit livet av flickan. Det är en galen värld och många är väldigt ledsna och förtvivlade just nu. Jag känner starkt med den döda flickans anhöriga och vänner. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig, vad de går igenom just nu.
Och till mamman, vars son nu är en mördare...det var för magstarkt att visa sig på uppsamlingsplatsen. Oavsett om du inte själv utfört gärningen, är det inte läge att visa sympati just idag. Andra kanske tycker annorlunda...fast jag vet att många också tog väldigt illa vid sig.

Det finns inte några ord i världen, som lindrar sorgen. Inga ord i världen, som kan göra detta ogjort. Fast det finns inget som jag önskar mer just nu.

En jätte stor kram!

Vad e kärlek?

Idag är jag skör och mör som en..stör? Det jag vill få fram, är att jag är så trött och så besviken för att Sverige förlorade mot Danmark, så dagens inlägg blir en dikt av Björn Gustafsson. Håll till godo kära vänner!

Vad e kärlek?

När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka
när du fnissar som en liten flicka
När man känner något man cant denai
when the eagels fly over mountine high

När all oro är som bortblåst och försvunnen
När Simba återvänder i Lejonkungen
När man bara drar en replik för att slippa krångla
"Min pappa e rik vill du hångla?!"

Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvudet ut
Då ser man galen ut
Det har egentligen inte hit att höra
det e bara en sak man kan göra

När jag dansat med Elin en sommarnatt lång
åh vi satt på en parkbänk jag var kär hon drack rom
När Elin sa att jag var den vackraste som finns
såg in i mina ögon och kräcktes på mina jeans

Våga styr som en kapten våga falla som ett löv
våga chansa och se hur det går
vad e fegt vad e mod vad is löve?
Baby dont hurt me dont hurt me no more

Från en afton som doftar lite YMZA
Tack Göteborg ni e kärlek för mig!"

Lång bort från Gnällträsk

Just nu är jag bara så himla glad, nöjd, tillfreds, lycklig och tacksam. Jag vet...nu låter det som om jag precis hittat g-punkten, fast det här är såååå mycket bättre!! Jag älskar livet idag. Jag är så glad för att det är fredag, familjen är samlad och myser i soffan, med varsin stor skål med glass.

Jag är så himlans nöjd, för att jag har städat hela huset, trotts att jag haft två barn hängandes runt benen samtidigt, och dessutom klämt in ett besök hos tandläkaren vilket var på tiden. Tillfreds har jag god lax, rosévin och glass på det, att tacka för. Är så mätt, så mätt!!

Sedan är jag oerhört lycklig och tacksam för allt jag har. Min finfina familj, med en man som älskar mig och som är min allra bästa vän. Alla mina underbara barn, som jag visst kan bli tokig på ibland (det kan jag på den fantastiska mannen också;), men som ger mig så mycket kärlek och så många skratt.

Ibland stannar man upp. Kanske har man sett en dokumentär på tv:n, om elände eller orättvisor. Eller kanske händer det något i ens närhet, som får en att stanna upp, tänka till, uppskatta det man har. Det håller i sig ett tag, sedan ramlar man oftast åter ner i gnällträsket. "Varför är det bara jag som kan fylla på toapapper??!!". "Ååååå måndag...suck..en heeeel vecka fram tills helgen är här igen". Ja, det är lätt att hamna där. Att glömma allt det fina man har.

Just nu är jag långt ifrån gnällträsket, idag njuter jag. I morgon suckar jag förmodligen igen.

Ha en jätte trevlig fredagskväll på er alla bloggarvänner! Njuut...solen skiner faktiskt just nu :-

Klicka på bilden och njut av en fantastisk artist och en fantastisk sång....

Bullmamma eller bara bullmonster?

Jag är verkligen helt kass på att baka! Jag lovar, det är ingen underdrift. Kan t.o.m erkänna att jag misslyckades med en shake'n'bake variant på cheesecake vid tillfälle:-D!! Det jag blir förundrad över är min envishet och jävlar anamma, när det kommer till bakning. Brukar vara specialist på att ge upp ganska snabbt, speciellt när det är något som jag inte behärskar speciellt bra. Jag vet...ett himla trist drag jag har, det är absolut inget jag är stolt över.

Fast när det kommer till bakning, ja då minsann ger jag mig på det ena receptet efter det andra, jag SKA lära mig baka. Jag SKA bli en bullmamma och baka egna bullar till min sons födelsedag och där med basta!!!

Sagt och gjort så har jag idag både bakat (kanske är en överdrift att kalla det för det;-) chokladbollar och dessutom (!!!), bakat Pernillas fantastiska Hallon & Vitchokladfyllda bullar. Problemet är bara att jag alltid måste göra allt samtidigt, så jag försöker få degspadet fingervarmt, samtidigt som jag rullar små bullar åt Alex som sedan rullar dessa i blått pärlsocker. Jag är superchokladig om fingrarna, Alex rullar lite för hårt och bollarna tenderar att bli platta. Degspadet blir för varmt och måste svalna på altanen, jag drar fram fler och fler skålar och bunkar, kladdar ner alla decelitermått som finns och snart finns inte en milimeter köksbänk att stå vid...samtidigt gnäller Alex. "Jag vill inte ha sååååna bullaj...de é inte gott. Jag vill ha sååååna bullaj som pappa jöööj".

Bullarna blev lite stora..skulle bli ca. 20 st, det blev 12!!!

Blå chokladbollar var inte lika fint som de rosa jag gjorde till Vanessas dop...jaja, bullarna var ju inte som pappas heller...

Skit unge...här är man en fantastisk bakande mor....eller kanske en trasslig stressig monstermorsa??

P.s Dessutom smögåts det senare i köket...så nu får inte alla varsin bulle på söndag:-( Och jag har fått gömma de stackare som är kvar, långt in i skåpet i ....

Växlande molnighet och lokala skurar

En lågtrycksrygg sveper just nu över stackars, stackars Sverige. Ja, i Göteborg har de tydligen soligt och fint, fast det är väl typiskt;-D. Här i Stockholm får vi just nu plaska fram med gummistövlar och tjock tröja. För inte nog med att det regnar, utan det är svinkallt! +30 i förrgår, +10 idag...detta land är specialist på att ha växlande molnighet och lokala skurar. Ingen idé att stirra sig blind på väderleksrapporter och femdygnsprognoser, det blir inte soligare eller roligare för det!

Så ikväll blir det picnincdags med Isabels grodavdelning, vare sig vi vill eller inte. Förra gången var det ju snigelbarnen (Alex avdelning) som hade, och den gången blåste det stormvindar, vilket tenderade i två sjuka barn för min del. Eftersom de fortfarande är grönsnoriga och dimmiga i blicken, får de ikväll stanna hemma med Jimmy, medans jag och Isabel knallar dit själva.

Eftermiddagsdopp i hettan i måndags :-D

Samtidigt planerar jag och Alex hans 4-års kalas! På lördag är det dags och han har tjatat om detta i flera veckor. Kunde därför inte låta bli, utan drog iväg med dessa sjuklingar till Party Store på Sveavägen:-D. Min son är galen i alla Car-prylar. Ni vet dom där bilarna som finns på allt från kepsar och strumpor till servetter och tandkräm. Så ni kan nog gissa vilket tema det blir på det här kalaset?

Efter kalaset blir det kusinträff hos min svägerska och hennes familj. Det är Jimmys kusiner med respektive och barn, som varje år har en träff. Ska bli kul, eftersom vi alla är i samma ålder och nu har fått en mängd barn allihop, som också är jämngamla. Kevin ska tydligen åka på dagskryssning med sina kompisar under tiden. Fråga mig inte vad som kan vara så kul med att åka fram och tillbaka till Åbo, tillsammans med en båt full utav barnfamiljer och pensionärer, fast de vill väl göra något tillsammans och i den åldern är det inte mycket man får/kan göra...

Övergiven pool i regnet i dag :-(

Jaja...ska ta hand om sjuklingar och sjunga: "Det reeeegnar här i Stockhoooolm i daaaaag".

Kram på er!

Varför??

Igår rånades vår närbutik. Mitt i den lugna villaförorten, rusar tre maskerade män (ungdomar??) in och skjuter och hotar med yxa!. Jisses, funderar allvarligt på att ta mina barn och flytta långt ut i skogen....fast hjälper det? Vem har glömt lilla söta Engla, som glatt cyklandes långt bort från huliganer och drivande förortsgäng, möter en av Sveriges mest fruktansvärda män?? Mina tankar går ofta till hennes familj och många andra föräldrar i liknande situation.

Får alldeles ont i magen, när jag tänker på att min son kunde befunnit sig i butiken. Hans tjejkompis var där, men klarade sig tack och lov oskadd, från dessa idioter. Fast hur mår hon idag? Har dessa puckon den minsta aning om, vilka spår de lämnar kvar?

Vi försöker skydda våra barn på alla möjliga sätt och vis. De måste ha hjälm när de cyklar, de får inte klättra för högt i klätterställningen, måste lära sig att titta noga innan de korsar en gata. Att klättra i träd är farligt, att bada efter att de ätit är farligt, de får inte springa för fort, hoppa för högt, äta medans de går....men det går inte att skydda dem från allt ont som kan hända. Det går inte, faaaan att det inte går!!!