Att vara tonåring i dagens samhälle, och dessutom en mörkhyad sådan i en storsdad, måste vara otroligt frustrerande.
Hade ett långt samtal med Kevin igår, där han berättar hur han (och hans kompisar) ideligen stoppas av polisen, visiteras, förhörs och ibland även fotograferas.
Han berättar om hur de under en promenad på några hundra meter, här i våra lugna villakvarter, stoppas av två polisbilar. När dom precis förhörts av en bil, gått över en bro, så kommer nästa bil. Proceduren börjar så om, fickorna töms och de måste detaljerat berätta vart de varit, vart de ska och varför.
Jag berättar att, under hela min tonårstid, har jag inte en enda gång blivit stoppad av polisen. "Oj, oj..det har jag blivit hur många gånger som helst!". "T.om om jag är inne på fritidsgården, kan de helt plötsligt dundra in, och de frågar alltid mig först vart jag har varit hela kvällen". Kevin brukar hänvisa till personalen på fritidsgården. Och dom berättar naturligtvis för polisen att ja, jo Kevin har varit där hela kvällen.
Eller när han och en kompis, sitter vid T-banan i Högdalen, och väntar på en 3:e kille som ska komma med tåget. Det har tydligen skett ett rån i Farsta och polisen dundrar in och skriker att Kevin och hans kompis ska ställa sig upp, tömma fickorna..sedan börjar förhöret. Kevin som vid det här laget, är van att de gör så här, och speciellt om det visar sig att det är en mörkhyad kille de letar efter, frågar om de har något signalement på killen de söker. Han får till svar att killen hade mörka kläder. "Men, jag har ju beiga chinos och vit collegetröja..?". Det kvittar tydligen, de ger sig inte förrän den ena polisen får ett samtal på mobilen, och de får bråttom därifrån.
Förstår att polisen har ett tufft jobb, och att det lätt blir så att man kanske drar alla över en kam, men jag tycker synd om min kille. Han sköter sig, han är nästan alltid på fritidsgården, han rånar inte folk, gör inbrott eller misshandlar gamla damer..men han är 16 år och redan så vet han att kommer polisen, så är det bara att stanna och plocka fram ID kortet.
onsdag 11 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gud, jag känner en sån frustration över "systemet" jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du känner dig och vilka känslor du tampas med. Tycker så otroligt synd om Kevin, han är verkligen en urgullig kille. Ska bli kul att lära känna honom lite bättre på resan.
SvaraRaderaKram K