Är precis hemkommen från min älsklingsfrisör, ingen kan mitt hår som hon, och helt plötsligt har jag silkeslent hår som jag kan kasta med, precis som i reklamen!! Och det från att i morse vakna med hästtagel á la Diana Ross. Ja, hon är så fantastiskt duktig. Visst det tar över 3 timmar och kostar en halv förmögenhet (måste färga utväxt, klippas, folieslingas och till slut fönas rakt vilket bara det tar 45 min!!!), men jag har varit hos många frisörer genom åren och antingen kommer jag ut som Drottning Silvia eller med tårarna rinnande utmed kinderna. Vanessa var med mig hela förmiddagen, och hon är världens bästa bebis att ha med på salong! Sov, åt, lekte, flörtade, sov igen..
Så till något helt annat. Har funderat en del på skillnaden på att vara småbarnsförälder 2009 och 1992, vilken oerhörd skilnad!
På den tiden, fanns det ingen prestige hos mammorna och papporna (hemmapappor fanns det faktiskt inte så många av då). Man köpte inga dyra barnvagnar i en färg som skulle matcha jackan, inga dyra märkeskläder eller konstiga små atteraljer som numera är ett måste för varje förälders överlevnad. Vi hade inga vyssan lull fötter, inget nappflasställ, elektrisk termohållare till barnmatsburken eller hipp skötväska som är snyggare än praktisk, till Kevin när han var bebis.
Syskonvagn från 1988.Idag lägger vi ut en förmögenhet på våra barn. Då i början på 90-talet, var det ballare att ha fyndat. Man tipsade varandra om vem som för tillfället skulle sälja sin barnvagn, man ärvde och köpte begagnat (blocket fanns inte vad jag vet, utan det var Gula Tidningen som gällde).
Kan inte minnas att BabyLand, BabyProffsen och andra likande bebisbutiker, i över huvud taget existerade. Tror inte att barnen är gladare idag, och jag tror definitivt att många föräldrar mår sämre av all denna hets och ständiga tävlan. Jäklans trams faktiskt.
Det är ganska kul nu när man pratar med kompisar som åter ska bli småbarnsförälder (även de fick barn på 90-talet), och de självklart utbrister att aldrig i livet tänker dom köpa en ny barnvagn, det blir en begagnad. Medans en annan mamma, som jag pratade med här om dagen, och som väntar sitt första, säger att en ny vagn är ett måste. Den måste ju vara snygg!
Ja, ja..tror att jag vet vart tonåringars märkeshysteri kommer ifrån...?
P.S Hoppas att ni får en super mysig fredagskväll!
Kram på er :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar