En Opel minsann!

Ha, ha..nu ska jag berätta om min kära makes mycket komiska procedur att försöka sälja min mammas kära lilla bil.

Först ringer en kille från Sundsvall. Ja, han är intresserad. Jodå..han vill komma och kolla på bilen, men kan vi möjligen möta upp honom vid centralen, eftersom han kommer med tåget?

Sagt och gjort, hela familjen pick och pack (vi måste ju naturligtvis åka i två bilar så att Jimmy slipper befatta sig med T-banan, he does'nt like that one), och tar oss så dit. Killen kommer, petar, knackar och provkör. Hm..kan Jimmy tänka sig att gå ned i pris? Ok, Jimmy går ner. Killen vill pruta ytterligare 500kr, men där är det stopp för Jimmy. Nähä, då vill han inte ha bilen!! (Jimmy gick ändå ned 2000 spänn!). Jisses! Killen reser så tillbaka till Sundsvall, för en 500-lapp!! "Vilken dåre, då får det va", muttrar Jimmy.

Senare ringer en kille, som blir så upprörd för att Jimmy avrundar summan uppåt med en hundring när han pratar om priset. "En hundring hit eller dit, är mycket pengar", skriker nu killen upprört. " Ok, ringer du för att tjaffsa, eller är du intresserad av att köpa bilen", undrar Jimmy lugnt. "Du kaaaan draaa åt helveeete!!", gormar killen tillbaka och slänger på luren.

Under dagen ringer flera olika konstiga typer, som säger att de vill komma och titta på bilen. Är vi hemma? Jodå, vi är hemma. Ingen kommer. Ok, vi sänker priset på Blocket.

21.30 (lördagskväll), ringer Mr smart guy: " Öhhh..har ni en bil ute på blocket, eller? Öhhh?" Jimmy svarar lite jakande...att jodå, det har vi. "Är det en Saab, eller? Öhhh.." . "Skämtar du med mig nu, undrar Jimmy. Har du ringt på en annons, och du inte ens vet vad det är för bil?".

Vid det här laget är min käre man så irriterad, att han snart skänker bort eländet. Fast han slapp..bilen blev såld tillslut. Ja...det finns gott om lustigt folk därute...:-D