Pärplattepärlor tycker inte näsor om.

Denna dag började fantastiskt, hade en halvlek som inte var någon barnlek, och slutade med att vara fantastisk.

Vi skulle vara på dagis redan en halvtimme tidigare än vanligt, då det var dags för utveckligssamtal rörande Isabel. Vi kom dit utan en enda sur min, en enda fälld tår eller kommentar med för hög decibel.

Det var idel beröm för min fantastiska dotter, vilket jag naturligtvis är mycket stolt över! Isabel är faktiskt "Tjejen hela dagen", som mamma brukade säga om man gjorde bra ifrån sig. (Det fungerar naturligtvis lika bra med "Grabben hela dagen", hehe...)

Jag har sagt det förut, och vissa kanske tror att jag favoriserar, eller något. Det handlar inte alls om något sådant, utan hon är nästan alltid glad, nyfiken, tålmodig, kreativ, konstnärlig, talangfull och en väldigt bra kompis. Det ska hon ha kredit för. Punkt! Alla har även sämre sidor, självfallet även hon...fast jag looovar..det är inte ofta som hon visar dem.

Så när jag kommer ut från förskolan, regnar det och Vanessa har somnat av allt pratande. Vissa pedagoger är duktigare än andra, på att prata ihjäl en..:-D Och vad sitter fastklämt under vindrutetorkarna på framrutan, joooo ett litet litet brev, med så stora stora ord!

Jag blev så glad att jag fick en miljon kilo med nya krafter. Skyndade mig därför att stryka Isabels färdiga pärlplatta (kolla in tålamodet som ligger bakom den!), vilket jag lovat i flera dagar.

Sedan fortsatte det med ett möte med en blivande kund (hoppas att du ser hur djupt jag bockar och niger nu:), och en tur till svärmor.

På eftermiddagen vände de roligas vindar en aning, och min älskade lilla skruttgubbe, lyckas peta in två stycken pärlplattepärlor i näsan. Aj! Pärlorna skadade förmodligen den tunna innerväggen, och blodet formligen sprutade ur näsan på honom. Han blev rädd, storasyster blev rädd och även deras mor (fast det kunde jag ju inte låtsas om). Den ena lyckades han få ut själv, den andra frästes ut efter en stund. Inte kul. Fadern i familjen har nu "förbjudit" pärlplattor i huset. Hm..även det ett tecken på rädsla, förmodar jag?

Efter total dramatik, fortsatte dagen sedan i ett totalt lugn, där alla var snälla mot varandra, och mot sina näsor. Den slutade faktiskt i en stor hög, bestående av FYRA barn i en kärleksfull brottar lek. Haha..det var en syn för gudarna. Stora 1,90m Kevin, lilla 80cm Vanessa och så två sprattelgubbar däremellan!!

Nu är den stora ute på höstlovsgalej, de små sover och den rara lilla mamman :-D, ska läsa sin nya bok!!!

Ett skepp kommer lastat. Med vad då? En salig röra!

Så har en hel helg förflutit. Den kom rusandes i expertfart, och dundrade förbi utan jag hann med. Det som är skönt är att veckan går lika fort, så snart är det fredag igen mina kära bloggarvänner!!

Så vad har hänt hos familjen hullerombuller, sedan sist? Nja...i lördags åkte vi till Butiken. Väl inne, så trampade någon på en ganska stor mina (inga namn nämnda), som resulterade i totalt psykbryt för en liten kille, en jätte arg pappa och en mamma som tog hela familjen (och alla tillhörande jackor), under armen och stegade ut ur Butiken snabbt som sjutton igen.

Grrr..Undrar om det passar sig att ha en "Barn & Pappor Ej Tillåtna - skylt på dörren? Undrar om det skulle fungera? Ska fundera på den...

Hur som helst, var jag så arg, så jag tog mina döttrar med mig på tjejlunch och lät den manliga delen stanna hemma med sina överkokta makaroner och Mamma Scans köttbullar. Ha!

Lördagskvällen blev dock väldigt lugn och harmonisk, faktiskt till och med riktigt mysig. :-D

På söndagen var vi duktiga med att ställa tillbaka klockan, precis som sig bör så här års. När det väl var gjort, glömde vi helt bort allt vad vintertid heter, började laga Boef Bourgignon och hamnade vid middagsbordet som vanligt, vid halv sex..fasen också...halv fem!!

Jag och Jimmy fick lite panik av all överflödig tid, som helt plötsligt, stod oss till förfogande (sådant är man ju inte direkt van vid). Så vi knallade helt sonika ut i ett becksvart höstlandskap, vilket faktiskt var kanonkul! Ungarna hade roligt, vi kunda prata i lugn och ro och ja Bella blir ju alltid överlycklig, när det nalkas promenad!!

P.s Orkar inte riktigt med det där med middagstipset. Förslag på hur jag ska leva upp till min slogan, på ett lite lättare sätt? :-D

Någon hade skrivit så här på vår nya skylt. Hm..vem kan det vara tro?

Shopping på hög nivå

Idag fick jag ett ryck. Jag behövde lite uppmuntran kände jag, och det i form utav lite nya kläder!

Sagt och gjort. Släpar med mig en supersnorig liten sessa, och plöjer igenom hela shoppingcentrumet. Jag skojar inte, när jag säger plöjer, för det var precis vad jag gjorde.

Då det var löningsfredag, och alla verkar ta ledigt den dagen för att ägna den åt att bilda vansinniga köer, så svettades jag som en gris, stressade som en tok och slet åt mig vad jag tyckte att jag behövde, mer eller mindre i farten!!

En ny bh. In med Vanessa och vagn, av med tröjan. Lite för stor kanske (har ju inte lärt mig nya storleken hahaha!!)..fast vad fasen. Ny är den ju i alla fall. Nya Jeans...in med Vanessa och vagn...sliter av mig de gamla jeansen med skynket öppet. Alla har väl sett en mamma i underbyxor förut? Jag menar, de flesta har väl en egen mamma, som struttat runt i bara mässingen där hemma?

Så där höll jag på, tills den snoriga lilla damen, tröttnat på att se alla ben som sprang framför snoken på henne och högljutt visade att nu var hon hungrig!

Så vi avslutade shoppingen på Mc Donald´s, alldeles väldigt lämpligt för en ettåring...fast vad fasen. Hon gillar hamburgare och hon gillar pommes. What's the problem? Kan meddela att vaniljmilkshaken var en hit. :-D

Hem med alla påsar, snorig donna, fort hämta barn på dagis och vidare iväg till Willy´s. Shit, hade ju glömt att inhandla "fredagsmys"!!!! Så jag drog runt där bland hyllorna, med hela barnaskaran, och det var ungefär som att gå på ett minfält någonstans borta i mellanösten.

Lilleman kan ju explodera i vilket ögonblick som helst, och det var nära ögat att jag trampade fel någonstans vid osthyllan. Hittade dock balansen i sista stund, och vi kom alla helskinnade hem och kunde fredagsmyyyysa med idel glada "miner" (haha).

Nu är mamma trött...riktigt trött, men faktiskt riktigt nöjd.

Ha en jätte trevlig helg alla bloggvänner!

Inget jag är stolt över precis....

Jag är avundsjuk. Ni som känner mig, VET att jag inte brukar vara avundsjuk på människor. Jag unnar faktiskt det goda de har i livet. Fast när det gäller det här....jag vet inte, det bara svider så oerhört i hjärtat. Kan inte rå för det. Och det är inte för att jag inte unnar andra, utan för att jag saknar det så oerhört själv.

Nu undrar ni naturligtvis vad jag mumlar om. Jo, jag saknar mamma. Jag saknar hennes villkorslösa kärlek till sina barnbarn. Jag saknar den avlastning hon gav mig. Och framför allt den där glädjen och stoltheten som fanns i ögonen, som bara finns hos en människa som tycker väldigt mycket om någon annan. Mamma älskade att vara med sina barnbarn.

Min moster, är en sådan fantastisk farmor. Hon har en "mysdag" tillsammans med sitt lilla barnbarn. Varje onsdag, har de en sådan mysdag.

Jag tänker på Isabels kompis. Hon har en sådan fredag med sin mormor och morfar. Varje fredag...bara dom.

Jag tänker på en mycket god vän till mig. Hon har en fantastisk syster, som avgudar hennes lilla tjej, och vill vara med henne så mycket som det bara går.

Det är fantastiskt, och jag får tårar i ögonen, när jag tänker på vilken fantastisk tur dessa vuxna (då syftar jag på farmodern, mormodern, morfarn och mostern) och de små krabaterna har!

Mamma var också mycket med sina barnbarn. Jag behövde inte försvara mina barns sämre sidor, eller vara rädd för att säga eller göra fel. Hon älskade sina barnbarn, precis lika mycket som jag älskar dom. Vi stod på samma sida liksom.

Det är skillnad på barnvakt och barnvakt...så är det bara. F-n också. Piss och skit och helvete, vad jag saknar min mamma!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mother Coordinator

Skulle ha fortsatt min karriär som koordinator. Känner att den rollen passar mig som handen i hansken. För idag har jag fixat pannkakematsäck, åt lilleman som skulle ta "tågbanan" till Gubbängen och hälsa på hos brandmännen som jobbar på stationen där.

Jag har ringt astmaläkaren, jagat neurologen på SÖS, och letat reda på en remiss (som dom trodde inte fanns), åt min stora pojke. Han har varit hos tre läkare, alla har konstaterat astma, fast ingen kan ge honom medicin! Vilken underlig värld vi lever i? Snart skriver jag ut ett recept själv åt honom, så att han kan andas stackarn.

Sedan har jag varit hos farbror doktorn, med lillpluttan. Jag visste redan innan jag gick dit, att jag skulle få en flaska Bricanyl i handen, ett leende och en kommentar som: " Ge henne en högre dos. Vi kan ingenting annat ge, till så små barn". Jag fick rätt.

Sedan har jag varit hos tandläkaren, med min stora tjej. Hon hade tjugo tänder. Hm..jag hade kunnat räkna dom själv och fyllt i något formulär på internet, eller nå'tt. Fast hon fick en tatuering och en rosa (obs! Det var tandläkaren som valde färgen!!) tandborste, med sig hem. Tjohoo!

Där emellan har jag läst "Max Lampa", strukit, damsugit, tvättat, färgat hår, lagat middag, och surat mot make. Vet inte varför...någon måste väl ta den biten med.

DAGENS MIDDAG: Fiskgryta med soltorkade tomater.

Tjejer och killar

Tjejer och killar har verkligen sina utvecklingsfaser. De kanske ser lite olika ut, fast under ytan handlar det väl om samma sak?

Det är små flickor, som i smyg klipper håret på sig själv...eller på någon annan, eller på dockan. Någon måste klippas! (Hon ska ju bli frisörska ju.)

Det är små flickor som snattar ett fint vykort, ett tuggummi eller två glittriga pärlor. (Bara för att de var såååå fiiiina!)

Det är flickor, som kommer gråtandes hem, för att de inte kunde leka tre. (Kan hålla i sig långt upp i åldrarna..livet ut, om det ter sig illa.)

Det är flickor som slår i dörrar, skriker och gapar, låter sig luras och går liiiite längre än vad de tänkt sig...med pojkarna. (De vill ju så gärna vara populära, lite som Britney Spears liksom.)

Det är flickorna som börjar röka först, röka mest och dricka mest. (Tyvärr är tjejkompisen lika dragen...eller kär, och har inte tid....).

Så har vi pojkarna...

Det är pojkarna som får samtal hem till föräldrarna. Från dagis, från skolan och från träningscoachen. (För att han pratar för mycket, inte kan sitta stilla, har slagit någon...dom flesta varianter existerar.)

Det är pojkarna som slår, innan de kan tala. Det är pojkar som leker pyromaner. Det är pojkar som printar ut recept från internet på hemmagjorda bomber. (Allt som brinner, exploderar, smäller, fräser och ryker är huuur kul som helst. Den stora frågan för pojkar är: "Vad händer om....?")

Det är pojkar som tyst smyger iväg, när det nalkas bråk hemma. Det är pojkar som klättrar för högt, hoppar för långt och utmanar ödet för ofta. (Den konstanta tävlingsinstinkten! Vem fäller den största bisonoxen-syndromet.)

Det är pojkarna som aldrig riktigt kommer över den första kärleken. (Hua...antingen blir det svårt att bli kär, eller så är alla tjejjer b-ar).

Det är pojkarna som dricker öl, snusar , rökar, dricker sprit och provar på droger...(Gärna på samma gång, eftersom det både ska testas "Vad händer om...?" och tävlas "Klart jag grejjar 16 stora stark, en kvarting vodka och lite röka på det!")

Hårddrar jag? Ja, lite kanske. Inte sjutton är det så för alla. Fast efter 25 blir det folk av båda sorter, skulle jag tro. Fast tjejer och killar har sina knasgrejer, oavsett det moderna genustänket. Går det verkligen att sudda ut?

Ork på burk

Ska det vara så här? Jag menar livet alltså.

Det är inte så att jag inte är nöjd med mitt liv på något vis. Jag har det fantastisk, och borde bara sitta och tala i tungor, över hur glad jag är över att ha hälsan, att jag kan proppa i mig hur många limpamackor jag vill, kan svettas under ett duntäcke om natten och naturligtvis över alla små och stora fantastiska barn jag lyckats få till!!

Fast igår såg jag filmen Yes Man, med Jim Carrey. Har ni sett den? Fick en grym längtan, av att hipp som happ, ta mitt kreditkort (och kanske min mobiltelefon) , och ta mig ut till Arlanda. Ställa mig vid incheckningen, och köpa mig en turresa med första bästa plan som är på väg att lyfta. Skulle i och för sig inte förvåna mig ett dugg, om detta plan skulle ta mig till Säffle. Fast varför inte? Jag har aldrig varit i Säffle, så det skulle säkert bli askul!!

Vill göra lite spontangrejer. Som när jag och Jimmy, inte hittade någon charterresa, och packade oss in i bilen (på bara ett par timmar), och drog ner i Europa. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Till värmen och till havet, det var det enda kraven. Vi hamnade i Rimini, och bodde på ett fantastiskt hotell med underbar italiensk mat, jaccuzzi i badrummet på rummet, och en balkong med en enastående utsikt mot havet!

Eller när jag och en "kompis" fick för oss att sova någonstans under bar himmel. Vart hamnade vi? Jo, vi tog varsin cyckel och tjocktröja, och åkte färjan över till Åland. Där sov vi under den svensk/finska himlen och fiskade kräftor med hjälp av en rå kyckling. Galet, men kul!

Jag har gjort en massa sådana fantastiska, spontana och helt galna grejer i mitt liv. När i hela friden får jag göra det igen, med hela huset fullt av små barn??

Säkert säger ni nu, att dom inte ska stoppa mig. Barnen alltså. Och visst, skulle jag kunna köpa lite kraft och ork på burk, så skulle jag ta med mig hela ligan på lite galet spontanäventyr. Har bara inte hittat sådana burkar ännu...

Undrar om han orkar mig med? Tror inte det...

Jag har ju en blogg oxå!!

Precis...jag har ju faktiskt en blogg också. Och jag har dessutom LOVAT alla (observera alla...låter som många...låter som något som någon vill läsa haha:), att återkomma med vad sjutton den stora hemligheten är.

Jag ska öppna butik. Japp, ni hörde rätt! Nu får vissa slag, jag vet. Speciellt de som kommer ihåg min tid som restaurangägare. Fast detta går inte att jämföra, inte alls faktiskt. Att bygga upp och driva en restaurang med 150 sittplatser, i ett område fyllt av hungriga hantverkare och en massa personal som skulle...ja...få skäll är nog det rätta ordet, det är ljusår från vad detta kommer att innebära.

Jag kommer att driva denna lilla butik helt solo, varorna kommer inte att lukta fisk och jag kommer inte att få samtal mitt i natten, från unga flickor som gått och kärat ned sig i min make. Tror jag i alla fall :-D

Eftersom jag inte gärna vill att framtida kunder, ska kunna googla sig fram till denna blogg, och läsa om hur jag får vansinnes utbrott på mina barn, att jag råkat bränna steken i ugnen eller i mellan åt, får allvarliga funderingar på skillsmässa, pga skitiga strumpor bredvid tvättkorgen...så kommer jag inte att skriva något, som kan härleda till butiken.

Jag fortsätter alltså som vanligt, och kallar hemligheten fortsättningsvis för Butiken. Okidok?

P.s Om bloggen dessutom helt plötsligt heter något annat, få inte panik...jag kommer alltid vara densamma ;-D

Kram på er!

P.s igen. Jag vet att jag tjatar, fast kaaan ni inte lämna en pytte kommentar? Bara ett hej räcker, vore så kul att veta vilka ni är där ute i bloggossfären :-D

I'll be back again...

Det kommer att bli oerhört svårt att skriva denna blogg, nu när mina dagar fylls till brädden, av sådant som gäller den stora Hemligheten. Fast jag hoppas att ni har tålamod...ni kommer alla så småningom, att få veta vad sjutton det hela handlar om. Det tummar vi på! :-D

Återkommer därför med bloggen, så fort jag kan berätta mer om vad jag pysslar med i mitt liv.

I'll be back friens! Hasta luego! Ses snart! Här kommer en liten sång så länge...

Vem säger att det är glamoröst att bo i hus?

"..först så går det upp, så går det ned, så går det uuuupp, sen så går det ned, så..." Ja, ni kan säkert sången...

Jisses säger jag bara! Vår super fina kanonbraiga (jag vet, sådana ord finns inte i den svenska ordboken), vatten-luft-värme-pump (sådana ord finns säkert inte heller!!) har hakat upp sig. Något fel på utomhus delen tydligen. Har ingen aning om vad delen heter, fast den sitter utanpå huset, och tillhör inomhusdelen. Av någon okänd anledning har den gått i strejk, och vi väntar nu på att leverantören ska fixa/byta eländet.

Problemet är att detta innebär att vi inte har något varmvatten. Förstår ni vad det innebär, att inte ha något varmvatten, i ett hushåll på sex personer (varav en är bebis och ständigt behöver diskade nappflaskor) ???!!!

Så efter att ha kokat vatten i vattenkokaren ett antal gånger, och alla i familjen, samtidigt sakta men säkert börjar lukta skunk...fick vi efter middagen, lov att packa ihop hela stor-packsfamiljen i den stora bussen och åka till farmor. JISSES SÄGER JAG BARA! Vem har sagt att det är glamoröst att bo i hus? Kommer dom inte och fixar manicken, så går jag ut själv och fibblar med den nya teknikens fantastiska avkomma, dvs kodtekniken.

Så idag räckte inte mammas kärlek till, utan det fick bli korvgryta...fast några fina gubbar hann vi göra i alla fall. :-D

DAGENS MIDDAG: Höstig korvgryta med äpple.

Hemligt värre...

Åh, det är så fantastiskt roliga saker på gång, och jag önskar verkligen att jag kunde delge er dom!! Fast tyvärr får ni vänta ett litet tag...måste fixa lite grejer först...men SEN LOVAR JAG ATT BERÄTTA!!!

P.s Kan lugna er, som nu satt kvällskaffet i fel strupe i ren förskräckelse, med att jag inte är gravid!! Hahaha....

Annars har dagen gått till att se lilla Vanessa strutta fram över parketten, se Isabel rota efter kaksmulor i sin tutte (vilket inte alls var hennes tutte, utan navel!!), fått ett riktigt vredesutbrott mot lillsonen (för att han betedde sig precis som en sådan där oförskämd, trotsig och skrikig unge, som man bara ser i typ Nannyakuten), och haft ett riktigt relationssnack med Kevin.

En alldeles vanlig dag i en alldeles vanlig familj alltså. Så nu ska jag bara sätta mig i soffan och kika på alla fantastiska små och stora människor som finns i mitt Vardagsrum. God kväll på er!

Obs! Det blev ingen middag. Idag har vi bara levt på kärlek...;-D

Ett litet tillägg görs härmed, bara minutrarna efter att jag lagt ut dagens inlägg. Sätter mig alltså i soffan..vad händer??! Jo, den lilla prinsessan, har bajsat så att det läcker ut genom alla tänkbara öppningar i blöjan!

Det är nu bajs på bebisen, på mattan och på golvet. En mamma får nu genast försöka rädda situationen, medans pappan och alla barnen, springer runt som yra höns och kacklar om hur illa det luktar, vad äckligt det är o.s.v. För att ni ska slippa få en bild på eländet, så blir det några fina doftande höstblommor istället.

Suck..en vanlig dag, i en vanlig familj alltså....

En salig soppa!

I dag får bilder tala....

Lillfnurra på väg till Värmland.

Så här kan ett hus i Sunne se ut. :-D

Min nya griffeltavla som alla kan lämna ett meddelande, ett ord eller en tanke på. Kevin var först ut...vissa av er vet vad det betyder, ni andra får väl googla...;-D

Sedan var det mammas tur, för i dag är det ju torsdag....

....vilket innebär....

DAGENS MIDDAG: Soppa och pannkaka.