En stressfri tillvaro...finns det någon manual att tillgå?

Har bestämt mig för att börja ett nytt liv. Ett liv utan stress och press. Ett liv i harmoni.

Vet bara inte hur jag ska börja? För ärligt talat så låter det ju vansinnigt enkelt, eller hur? Mysa runt hela dagarna, kanske läsa en god bok? Sitta på farstukvisten med en kopp kaffe i handen, och lyssna på fågelsång....Hm...hur hinner man då med allt som måste göras?

Idag började jag dagen, med att skynda mig att äta frukost, duscha och klä på mig målarställ. Ville hinna vara klar, tills det var dags för Vanessas första sovstund. Jag hann precis få ned henne i vagnen, innan hon bröt ihop av trötthet. Detta betydde att jag nu hade ungefär 1,5 timme på mig, att måla vidare på den nya friggeboden, som Jimmy byggt. Den har bara grundats en gång, och det var i juni...måste ju göras färdigt någongång, eller?

Vanessa vaknade mycket riktigt efter dryga timmen, och vi gick alla in och åt lunch som Jimmy fixat. Jag byter om, byter blöja på Vaneass, vi maxar släpet med en massa bråte som måste kastas. Jo...det måste göras idag, för annars börjar allt gräs och alla grenar att lukta skunk. Så iväg allihop till tippen...

Ska på trettioårsfest på fredag, och vissa grejer måste inhandlas. Lämnar så släpet hemma, dundrar vidare till Sickla Köpkvarter, springer runt i butiker och så måste vi ha tag på en stek. Jooo, det måste vi. Jimmy har varit sugen på söndagsstek huuur länge som helst, så vi måste åka och handla en.

Hem igen. Lite välling, byta blöja och pling plong. Ett oväntat, men ack så välkommet, besök plingar på dörren. Jag tillagar stek, Jimmy sätter på fika och vi tjattrar med goda vänner ett tag. Så klart de måste få kaffe, eller hur?!

Våra vänner går, vi äter middag och tittar sedan på gamla videofilmer från när Isabel och Alex var i den bedårade 1-2 års åldern. Såååå kul, och hur gulliga var dom inte?! Grät både av lycka och sorg...när mamma helt plötsligt dök upp där i rutan...

Byta blöja, pyjamas på, tandborstning och så läsa godnattsaga...klockan har nu råkat hinna bli 20.30.

Såååå..ni som kan det här med en stressfri tillvaro...harmoni....lugn och fridfullhet...vad gjorde jag för fel?

Kände att jag var tvungen att visa er den här...Jimmy med sitt lilla stora fan!! :-D

En solstråle, en klarblå himmel och ett åskmoln!

Tänk att barn kan bli så fantastiskt olika, fast att de har samma mamma och pappa. Jag använder ordet fantastiskt, för det är precis vad det är! Att jag därmot kämpar med att ha förståelse för mitt lilla åskmoln, som dundrar och blixtrar alldeles på tok för nära det stora åskmoln som faktiskt är jag själv...det är en annan story :-D

Vi kan ta denna morgon som en ypperlig beskrivning på de små olikheternas familj.

Först vaknar solstrålen. Hon hoppar och studsar i spjälsängen, med lockarna flygandes runt det lilla lilla ansiktet. Nyvaket kisar man åt hennes håll, och det enda man ser är ett enormt leende som brer ut sig från ena kinden till den andra. Man kan inte låta bli att stråla tillbaka, det bara går inte.

Av de små glädjetjuten, har så den klarblå himlen öppnat sig, lunkat in i vårt sovrum med sin trasiga lilla nalle under armen. "God morgon" säger jag ikapp med solstrålen som skiner upp ännu mer. Den klarblå himlen ler, och det dröjer inte länge förrän hon skuttar runt och sjunger med en himmelsk stämma.

Den klarblå himlen, med solstrålen i släptåg, tar sig nu in i sovrummet där det lilla åskmolnet mullrar under täcket. "Goood morgooon", ropar vi i kör. "SLUTA!", mullrar åskmolnet.

Nu är det så gott ställt, att den lilla solstrålen och den klarblå himlen sällan tar åt sig eller smittas av det lilla åskmolnet. Inget verkar kunna grumla deras strålande humör. Detta gäller dock inte åskmolnets mamma, som har lätt att åska och blixtra själv.

Morgonen slutar alltså med en solstråle, en klarblå himmel och två kolsvarta åskmoln som dundrar hej vilt! Hoppas inte att åskan slår ner här någonstans bara!!

Kalla fötter?

Ramlade in i ett ganska intressant ämne idag. Det handlade om huruvida man ska köpa billigt eller dyrt, när det gäller kläder till barn. Är de dyra märkeskläderna verkligen sååå mycket bättre?

Har själv en ganska bestämd åsikt i frågan, fast egentligen bara när det gäller vinterkläder till förskolebarn. Vanliga vardagskläder känns ganska ointressant, då de enligt min mening, kan inhandlas vart som helst, och kosta vad föräldrarna vill lägga ned. Det ställs ju inte alls samma krav på en t-shirt eller ett ett nattlinne. Sådana kläder skulle jag tvärtom, varmt rekommendera att köpa begagnat.

Men så kommer vi till vinterkläder med vinterkängor inkluderat! Wow, här kan man göra supertabbar och jätte blunders, om man inte aktar sig noga för!!

Har under många år (under Kevins småbarns tid), köpt Bävernylonsoverall på H&M och Åhléns. En sådan kostar runt 700 kronor. En overall hos Polarn o Pyret ligger runt 1200.

Det finns naturligtvis både billigare och mycket, mycket dyrare varianter att hitta på marknaden, men dessa två butiker tror jag den stora medelsvensson-barnfamiljen svajjar emellan.

Så vad är skillnaden? Enligt min alldeles personliga åsikt (som vanligt i min alldeles egna blogg haha!!), och med en aning erfarenhet..kan jag säga som så här. H&M overallen håller inte värmen alls på samma sätt. Den slits betydligt mer, vilket betyder att det känns trist att låta ett yngre syskon ärva eländet. Den PoP overall jag köpte förra året till Isabel, ser fortfarande superfin ut, och kan utan problem nu ärvas av Alex. Har alltså redan där tjänat 200kr :-D (Dessutom får jag ju två varma barn...vilket ju är viktigare än pengar..eller?)

Däremot vill jag inflika (i mitt eget superresonemang :-), att andra butiker nu på senare tid tagit efter POP och andra kvalitetsbutiker, och även de satsat på lager-på-lager system, dolda dragkedjor, inga muddar som kan bli blöta o.s.v... Dessutom går det ju alldeles utmärkt att köpa begagnade kvalitetskläder, till ett väldigt vettigt precis dessutom. Jag själv köpte en superfin begagnad PoP overall till Alex förra året för 350 kr.
Overall från P.O.P

När vi kommer till vinterkängor blir det lite klurigare. Förra året fick Isabel ett par kängor från Din Sko och Alex fick ett par dyra Ecco kängor. Expediten som sålde Ecco skorna, bedyrade att han absolut inte skulle bli blöt om fötterna. Man kunde rent av vada genom en mindre sjö, utan det minsta fukt. Hah! Han blev blöt om sina fötter och Isabel hade torra och varma fossingar vintern igenom.

Det är en djungel detta och många har nog en massa idéer, förslag, tips, egna erfarenheter och kanske en hel del varningar...så kom igen! Släng er in i diskussionen och skriv vad ni tycker!! P.s Om ni är av den blyga sorten så är det bara att skriva det, så lägger jag ut er kommentar utan namn. Okidoki?

Att andas in frisk luft

Ja kära bloggvänner...det var ett tag sedan jag tittade in här. Känns lite dammigt och instängt i vardagsrummet, efter så här lång tid. Fast nu ska det bli ordning på det igen!!

Vad anledningen är, till att jag låtit det damma igen ett tag, låter jag förbli osagt. Som ni vet låter jag er veta så gott som allt, när det gäller mig själv. Jag vädrar mina åsikter, mina minnen, mina känslor och ni får en liten inblick i vardagen med mina barn. Fast denna gång beror min frånvaro här på bloggen, på någon annan och där går min gräns.

Så...vi öppnar upp..andas in lite ny frisk luft och förhoppningsvis har ni inte hunnit tröttna under denna tid, utan hänger kvar med in i den fantastiska höst som nu stundar!!

Börjar därför visa er lite kärlek....

...oj hoppsan...nu kanske det blev lite för mycket kärlek....

P.s Bilderna är tagna precis utanför vårat hus :-D

Kram så länge!

En dag är det min tur

Nu är jag helt slut som människa, och det ska bli riktigt skönt med vardagsrutiner och dagis igen.
Det har varit en kanonsommar, och jag känner mig så nöjd med vår semester i helhet, men det blir så otroligt intensivt att man tillslut kollapsar. Nu när alla varit lediga, börjar ju dagen oftast med att Vanessa vaknat vid halv åtta. Sedan kör man stenhårt hela dagen, och när ungarna väl somnat på kvällen, har man egentligen lust att lägga huvudet på kudden, men prioriterar lite egen tid, och är därför uppe längre än vad man borde.

Jag vet att det finns många familjer, som aldrig får någon avlastning, aldrig får vara bara själva med sina tankar en stund och bara vaaaara. Riktigt så är det ju inte för oss, men skillnaden är ändå markant sedan mamma gick bort.

Hon hörde liksom på min röst, utan att jag behövde säga något, att det var dags att komma farandes i sin lilla röda Opel och köra operation avlastning. Hon tog med ungarna på en promenad, lagade lunch, kokade lite kaffe åt oss...bara fanns. Det var sååå skönt, och jag saknar det något alldeles outhärdligt!!! Det lilla, lilla kan betyda så mycket, så mycket.

Vissa kläcker kanske kommentarer som: " Jamen vaddå? Du har ju själv satt dig i den här situationen. Du har ju själv velat ha så många barn!". Jo, visst är det så. Men ska det betyda att jag är övermänsklig? Att jag alltid måste orka, aldrig bli så galet trött att jag bara har lust att sätta mig ned och gråta?

Jag tror att situationen är omänsklig. I alla tider har den äldre generationen, funnits nära. De har varit en naturlig del i familjelivet, med allt vad det innebär. De har tagit med sig de små i sina göromål, de har bidragit med sin hjälp och sina råd, precis som generationen före dom gjorde. Fortfarande är det ju så i många länder. Men i Sverige, ska vi klara oss själva. Och om vi klagar...ja då är får vi kommentarer som: "Som man bäddar, får man ligga!!", kastat i ansiktet.

En sak är säker...om jag får den stora gåvan att bli mormor eller farmor, så lovar jag att finnas till för mina barnbarn så mycket som möjligt. Och för deras föräldrar också!

Serenity Bay -Tsarevo - Bulgarien

Så har vi då landat efter vår solresa till Bulgarien, och vi har haft det ljuvligt, även om jag har svårt att kalla en resa med tre små barn för semester.

Massor med kul för barnen....
Alla tre barnen har ju olika behov, och ofta betyder det att något måste göras. Om vi börjar med Isabel, så är hon den lilla rastlösa typen. Efter att ha badat i evigheter, räckte det med att vi alla går upp och lägger oss en stund i solsängen för att genast få höra: "Vad ska vi göra nu??". "Vi ska ligga här och sola och vila lite.". "Men vad ska vi göra nu??"

Alex däremot, kan ligga eller sitta och glo på allt som hände runt honom, hur länge som helst. Det gäller både vid badet eller på restaurangen. Däremot klarade han inte riktigt hela dagen, utan en liten tupplur på eftermiddagen, vilket betyder att det var viktigt att få honom att somna en stund. Att sedan väcka honom, var en procedur i sig. Vi fick lirka och locka i säkert 45 minuter, för att få liv i honom. Och få honom på gott humör!

...och massor med kul för mammor och pappor...
Så har vi Vanessa, som behöver sova två gånger på dagarna, äta på vissa tider och inte får vara i solen. Så...Jimmy hade fullt upp med de två stora, och jag fick koncentrera mig på den lilla.

Vem som helst kan nog förstå vad detta betyder. Jo, ingen vila för mamma och pappa, utan vi fick springa skytteltrafik fram och tillbaka till toaletter och restaurangbufféer. Det skulle sättas på och dras av armpuffar (som har en förmåga att fastna) och torkas glassmunnar och smörjas solkrämer. Fast oavsett att det är full rulle, så är det så mycket roligt och mysigt också.
Kontrasterna är stora. Tittade man åt vänster kunde det se ut så här... eller åt höger så här!

Så vad tyckte vi om Tsarevo?

Hotellet Serenity Bay ligger ute i ingenmansland. Inget för resenärer som vill shoppa, strosa runt och kika, eller ha ett stort urval av barer och restauranger direkt.

Maten är verkligen kass. Jag menar..det går att äta, men det är ingen matupplevelse. Vi hade valt all inclusive, vilket går an en vecka. Tillslut smakar allt likadant. Dessutom lite för mycket öststadsattityd i Bulgarien över huvudtaget, enligt min åsikt.

Det positiva då?

Hotellet ligger precis vid havet, med en strand av jätte finkornig sand. Inga långa avstånd, vilket underlättar när man reser med många små barn och bara har en vagn.

Otroligt mycket aktiviteter på hotellet, både för barn och vuxna. Du behöver i princip inte lämna området... vilket inte brukar vara min grej men...Speciellt alla roliga grejer för ungarna, var ju väldigt uppskattat.

En restid på ca 3 timmar till detta land, är ett plus viktigare än något!

Om ni inte läst mitt inlägg om restips, så kika gärna här. Att resa med barn (13 december 2008).