Kärleken skapar ett "Vi" utan att förstöra ett "Jag"

Åh, min lilla Alex är så himlans go ibland! Helt plötsligt, kan han ställa sig i all sin dryga meters glans, och utbrista :"Titta, vad stooor jag har blivit!!".

Eller söta rara Isabel, som just nu verkar fullkomligt över öronen förälskad i sin mor! Jag vet..det brukar vara mammas pojke, pappas flicka, fast tydligen inte hos oss. Hon slänger sig över mig, flera gånger om dagen och pussas och kramas. "Jag äääälskar ju dig", vrålar hon så att man blir både varm i själen och döv i örat.

Och Kevin, som kommer en stund varje dag, och gosar med sina småsyskon, eller sätter sig och berättar om någon suuuuper snygg tröja han har hittat, att han vill tatuera det ena eller det andra, eller att han haaaatar matte!

Så har vi Vanessa, som nu travar fram för egen maskin, bara hon får hålla en i fingret. Som blir totalt sjövild, när hon duschar eller badar! Hon är fullkomligt galen i vatten, och om jag inte är tillräckligt sugen på att själv bli dyngblöt, kan jag lika bra skippa hela proceduren.

Maken ska vi inte tala om! Min själsfränd, min klippa och min bästa vän. Han som älskar allt som jag avskyr. Typ klippa häcken, laga lasagne, skotta, laga en toalett som ungarna stoppat teckningar i, byta till vinterdäck på bilen och stryka.

Som ni märker, skriver jag ibland med hornen utstickande i pannan, och ibland slår hjärtat så starkt för min familj, att det förmodligen hörs genom cyberrymden. Men så är ju livet, inte sant? Ibland är allt skit och ibland är det bara såååå fantastiskt.

Kram på er!

DAGENS MIDDAG: Soppa och pannkaka