Nu tycker jag faktsikt synd om alla oss, som kanar runt här uppe i toppluveland. Vi klarar snö, blask, blöta hallgolv och den ena borttappade vanten efter den andra, i.....ja, väldigt lååång tid. Fast nu är det Stop!För någon månad sedan, log alla mot en, lite så där i samförstånd. Du vet, ett leende som sa:"Jäkla skitväder, kan det bli vår snart?" Man log tillbaka:"Eller Huuur???!! Så less!!".
Nu ler ingen ens. Alla drar mössa lite längre ned, drar upp kragen till nästippen, stoppar händerna i fickorna och axlarna dras upp, så att de snuddar öronsnibbarna. Vill inte. Vill inte mer nu.
Det är ju inte ett dugg konstigt. Vi fick kanske på sin höjd två veckor (i och för sig fantastiska och underbara på alla sätt och vis), med kanonväder i somras och sedan kom hösten tidigt som tusan. Redan i augusti föll ett evigt regn och spolade bort vår kära vän solen all världens kos. Den stackaren, måste blivit så skrajsen så den försvann för gott, eller?
I oktober, brukar jag längta till julmys, tända ljus och massor med snö. Julen är över nu..det var länge sedan. Herre gud, julgardinerna åkte ju t.o.m ned häromdagen:-D.
Nu är vi i mitten av mars, och ibland så här års brukar man hitta Tussilago. Någon som sett till någon sådan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar