Sanlucar ligger i södraste södraste Spanien, precis där den stora floden Guadalquivir mynnar ut i Atlanten. Jag är född i Sevilla, men det är i Sanlucar min släkt på pappas sida finns. Det är där jag tillbringade många somrar, både som liten flicka, och senare som tonåring tillsammans med mina tjejkompisar från Sverige!
Sanlucar är ett stort turistmål för Spanjorer från storstäderna. Då det ligger vid Atlantkusten, sträcker sig den finkorniga sandstranden flera kilometer (jag har faktiskt aldrig tagit mig från ena sidan till den andra), och speciellt i maj invaderas denna stad av flera hundra tusen människor. Då är nämligen druvan som man tillverkar Manzanilla (en sherry) av färdig, och detta måste naturligtvis firas med fest i dagarna sju!
Festen har vuxit och blivit omåttligt populär, och det är en upplevelse att vara där och se alla festglada männsikor, som dansar, dricker sherry och dansar ännu mer!! Överallt ser man både stora och små, unga och gamla som dansar. Många har dessutom de traditionella flamencoklänningarna på sig. Jag och två tjejkompisar från Sverige, firade denna festival ett år, och fick låna varsin klänning. Kan dessvärre erkänna att ingen luktar alltför gott efter sju dygns dansande i den :-D! Men vansinnigt kul hade vi!!
I augusti har de hästkapplöpning längst med stranden. När jag var liten hade de små röd -och 
vitrandiga skjul längst med hela stranden. Dessa skjul hyrdes av familjer, för att förvara solstolar, parasoller etc. i. På den tiden, drog man sedan en linje i sanden, från "sitt" skjul och ned till vattenbrynet. Sedan sattsades pengar!! Oj, oj..kusiner, fastrar, farbröder..alla var med och sattade på den häst man trodde skulle springa över linjen först. Ha, ha...det var en syn för gudarana, att se alla människor rusa ner för att se hästarna passera just deras dragna streck, för att sedan rusa upp och förhoppningsvis inkassera pengar från övriga släktmedlemmar.
vitrandiga skjul längst med hela stranden. Dessa skjul hyrdes av familjer, för att förvara solstolar, parasoller etc. i. På den tiden, drog man sedan en linje i sanden, från "sitt" skjul och ned till vattenbrynet. Sedan sattsades pengar!! Oj, oj..kusiner, fastrar, farbröder..alla var med och sattade på den häst man trodde skulle springa över linjen först. Ha, ha...det var en syn för gudarana, att se alla människor rusa ner för att se hästarna passera just deras dragna streck, för att sedan rusa upp och förhoppningsvis inkassera pengar från övriga släktmedlemmar.
Visar även en film från mitt kära Sanlucar, som jag hittade på Youtube! Filmen är ganska lång, men mot slutet får ni se hur vanligt folk dansar Sevillanas (dansen som är när två stycken dansar mot varandra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar